Varför fick du uppdraget att som du själv sagt ”lösa vissa knutar” kring ESS-finansieringen?
– Det är väl troligt att min långa erfarenhet av europeiska diskussioner och min bakgrund som riksbankschef och vd för Nobelstiftelsen spelar in. Under de tio åren vid Nobelstiftelsen hade jag mycket kontakt med forskarvärlden. ESS hörde jag faktiskt talas om redan runt 2007.
Du började 1 mars och är anställd till och med 31 augusti, är det akuta problem som måste lösas på kort tid?
– Jag skulle inte använda ordet akut, mer att försäkra att ESS-konstruktionen kan fortsätta i planerad takt. Det har blivit förseningar och fördyringar bland annat till följd av pandemin, men nu finns ett förslag på bordet att ta ställning till.
Kommer det att behövas nya avtal för finansiering av driftskostnaderna?
– Det kommer att bli nödvändigt, men nu handlar det i första hand om kostnader för att hantera fördröjningar.
Hur ska du påverka ”betalningsviljan” hos länder som låter värdländerna, Sverige och Danmark, ta en för stor del av kostnaderna?
– Det jag kan göra är att föra samtal, utreda parternas positioner och peka på möjligheter. Något land säger att ”vi är beredda att betala om alla andra gör det”. Andra att de gör det om de får hjälp med något helt annat. Det här är ett europeiskt förhandlingsspel men handlar i första hand om ESS.
