Även före coronapandemin jobbade den pedagogiska utvecklaren och adjunkten Katarina Lindahl med nätbaserad undervisning på lärarprogrammet. Det som var svårast för studenterna att få till var grupparbetena.
– De delade upp mycket jobb mellan sig i stället för att samarbeta, eller så gjorde en jobbet medan de andra gled med. Jag ville komma bort från det och utnyttja att alla satt vid varsin skärm, säger Katarina Lindahl.
2019 började hon därför testa ett nytt upplägg på sin kurs över Zoom: efter en introduktion i storgrupp fick studenterna jobba en timme i smågrupper med ett gemensamt dokument per grupp där alla kunde skriva och redigera samtidigt. Därefter återsamlades klassen i storgrupp för en seminariediskussion.
Lär mer av varandra
Det gemensamma dokumentet kunde i detta fall vara en elevtext som skulle bedömas, eller studenternas egna texter som skulle få återkoppling, men Katarina Lindahl tror att arbetssättet lika väl kan användas för att skriva gemensamma texter, svara på diskussionsfrågor eller kommentera artiklar.
– När studenterna tvingas diskutera och motivera framför någon annan lär de mer av varandra.
På Katarina Lindahls kurser kan det handla om att en lärarstudent bedömer en elevtext som ett solklart C, medan en annan i gruppen gör en annan bedömning som de då behöver diskutera. Eller att någon noterar språkfel som andra missar.
I kursutvärderingarna har upplägget med introduktion, grupparbete och seminarium fått bra respons.
Katarina Lindahl tror att det är viktigt att ha en storgruppsdiskussion i direkt anslutning till grupparbetet för att fånga upp osäkerheter och frågor. Däremot kan kurstillfället på tre timmar kännas för långt. Hon överväger därför att spela in introduktionen så att studenterna kan välja att ta till sig den i förväg och sedan gå direkt in i grupparbetet den aktuella dagen.
Sneglar snarare än närvarar
Under testkörningen av sin nya pedagogiska metod gick Katarina Lindahl in i gruppernas dokument för att se hur de använde dem, ungefär som en lärare i ett klassrum sneglar över studentens axel för att få ett hum om hur arbetet går. Hon gick däremot inte in i gruppernas Zoom-rum eftersom hon inte ville att lärarnärvaron skulle göra studenterna rädda att skylta med sin osäkerhet i diskussionerna eller få dem att vända sig till henne för svar.
Ett mål med hennes nya metod var också att öka studenternas arbetsinsats utan att öka lärarens arbetstid, så numera ser hon till att boka in möten under tiden för grupparbetena så att hon utnyttjar den timmen väl och inte lockas att titta hur det går för studenterna före seminariet.
– Men de kan alltid räcka upp handen och be om hjälp om de kör totalt fast.
Tekniskt använder hon Office 365 för det gemensamma dokumentet eftersom det är det program som högskolan tillhandahåller. I Zoom har studenterna både mikrofoner och kameror på, och en per grupp delar skärm så att de också ser det gemensamma dokumentet där.
Katarina Lindahl jobbar aktivt på att även i Zoom skapa ett gott klassrumsklimat så att studenterna vågar yttra både åsikter och osäkerheter.
– Jag tar medvetet med mig en kaffe och småpratar lite innan vi börjar.
