Förbundsstyrelsens proposition utgår från att den akademiska friheten är avgörande för både utbildning och forskning och att ledningsorganisationen måste utformas så att denna frihet garanteras – samtidigt ställs krav på ledare som tar ansvar för att skapa god arbetsmiljö och respekterar arbetsrättsliga regler.
En arbetsgrupp bestående av nio ledamöter, som alla är ledamöter eller suppleanter i förbundsstyrelsen, och två sekreterare har arbetat med programmet i drygt ett år.
– Vi har främst koncentrerat oss på beslutsfattandet på fakultets- och institutionsnivå, det vill säga de nivåer där besluten som direkt avser utbildning och forskning tas. Vi lyfter bland annat fram att det är viktigt att adjunkter ska vara valbara till och få rösträtt i valen till fakultetsnämnderna, berättar Ann Fritzell, chefsutredare vid SULF:s kansli och huvudsekreterare i arbetsgruppen.
Efter en bred uppgörelse i riksdagens utbildningsutskott har universitets- och högskolestyrelserna sedan 1988 haft en extern majoritet av allmänföreträdare som är utsedda av regeringen. Representanter från olika sektorer i samhället, som kultur, näringsliv och fackföreningar till exempel, ska garantera samhällets insyn i verksamheten. Huruvida det är lämpligt att utse po-litiker till styrelserna har det rått delade meningar om mellan de politiska blocken. Regeringen utser också lärosätenas rektor, men sedan 1998 är inte rektor längre ordförande för lärosätets styrelse.
Budgetpropositionen
Regeringsförklaringen slår fast att fokus för politiken för högre utbildning nu kommer att vara kvalitativ utveckling i stället för kvantitativ utbyggnad. I övrigt sägs bara den korta meningen ”Lärosätenas styrelser avpolitiseras”. Att denna fråga lyfts fram i regeringsförklaringen betyder dock att den prioriteras högt.
I budgetpropositionen utvecklas påståendet något: ”Svenska universitet och högskolor skall vara självständiga och ha stor integritet. Därför avser regeringen att se över formerna för utseendet av ledamöter i lärosätenas styrelser, bland annat genom att avpolitisera styrelserna. Lärosätena skall själva ha det avgörande inflytandet över vilka som utses till ledamöter i styrelser och frågan om att rektorer skall kunna vara ordförande kommer också att tas upp i den fortsatta beredningen.”
Universitetsläraren har sökt utbildningsminister Lars Leijonborgs för att få veta mer exakt vad regeringen planerar att göra, men han lät hälsa via sin pressekreterare att det kommer att framgå i kommande propositioner.
Förbundsstyrelsens förslag till program diskuterar dock inte hur lärosätenas styrelser ska tillsättas. Regeringsdeklarationens och budgetpropositionens kommentarer om styrelsernas sammansättning och utseende kommer lite oväntat säger Ann Fritzell:
– Vi har utgått från att det inte var realistiskt att ändra ordningen i några väsentliga avseenden vad gäller majoritetsförhållandena. Den här politiskt laddade frågan har kanske mest symbolisk betydelse och framstår därför inte som den viktigaste för SULF, kommenterar hon.
Kollegiala beslutsorgan
Kollegialitetsprincipen och att alla akademiska ledare ska utses genom val är två viktiga utgångspunkter för programförslaget. Viktiga beslutsorgan på fakultets- och institutionsnivå bör vara demokratiskt tillsatta och alla intressenter – också adjunkter och studenter – ska vara representerade. Kollegiala beslutsorgan i kombination med valda ledare ökar sannolikheten för att man värnar den akademiska friheten vid varje beslut som har med forskning och utbildning att göra. Därför föreslås också att val av rektor ska återinföras i högskoleförordningen.
– Ledare som är valda och har medarbetarnas förtroende är den bästa garanten för ett gott ledarskap. Därför bör även rektor utses efter val där de berörda deltar. Kanske måste det även i fortsättningen vara så att regeringen gör utnämningen, eftersom de flesta lärosäten är statliga myndigheter. Så vitt jag vet har ingen regering hittills gått emot styrelsens förslag till rektor – men däremot ser processen för hur styrelsen tar fram sina förslag idag olika ut. Det är främst den processen som måste regleras igen.
Forskarna garanteras frihet
I högskolelagen garanteras forskarna frihet att välja forskningsproblem, att utveckla forskningsmetoder och publicera forskningsresultat.
– Det innebär att staten har erkänt den enskilda forskarens frihet. Men efter avregleringen 1993 sägs till exempel ingenting om utformningen av institutionsstyrelsen och om hur prefekter ska utses. Den viktigaste nivån lämnades alltså oreglerad. Det har lett till att en hel del lärosäten övergett institutionsstyrelsen och bara utsett en prefekt. I de fallen har prefekten blivit enväldig och i vissa fall har resultatet blivit förfärligt då beslutsrutiner har införts som är direkt skadliga för den akademiska friheten. Den möjligheten ska inte finnas, säger Ann Fritzell bestämt.
Idag är det reglerat att det ska finnas minst en fakultetsnämnd vid varje universitet och högskola som har vetenskapsområde. Förbundsstyrelsen anser att denna regel bör stärkas och att det ska finnas minst en fakultetsnämnd även på de lärosäten som inte har vetenskapsområde.
– Att införa fakultetsnämnder överallt gör att utbildning och forskning jämställs med varandra. Vi anser att det här borde innebära en förenkling för lärosätena, säger Ann Fritzell.
Rösträtt och valbara adjunkter
Alla lärarkategorier – också adjunkterna – ska vara både röstberättigade och valbara till fakultetsnämnderna och doktoranderna ska garanteras plats i organ som behandlar utbildningsfrågor, enligt förbundsstyrelsens förslag. -Det som oroar Ann Fritzell mest är om förbundet kommer att få gehör för kravet på adjunkternas rösträtt och valbarhet.
– Adjunkterna är en mycket stor grupp och högskolesystemet är beroende av dem och deras kompetens. Det finns en sorts elitism i systemet som gör att de inte fått en självklar plats och därför förmenas de inflytande, insyn och möjlighet både att utse representanter och att vara valbara. Den nuvarande ordningen är varken logisk eller försvarbar, menar Ann Fritzell.
Samtidigt som den akademiska friheten alltid ska försvaras ställer SULF i programmet krav på fungerande och kunniga ledare som tar ansvar för att skapa en god arbetsmiljö med respekt för arbetsrättsliga regler. Både fackliga och professionella intressen måste tas till vara. En viktig förutsättning för att realisera förbundets visioner är att ledningsuppdrag ska vara attraktiva. Det kan uppnås genom att ledarna får adekvat stöd och att uppdraget får rimligt med tid och ekonomisk ersättning. Akademiska ledningsuppdrag måste också bedömas som meriterande vid tjänstetillsättningar.
Viktigt med yngre akademiker
Förbundsstyrelsen hoppas bland annat att programmet ska skapa ett ökat intresse för akademiska ledningsuppdrag. Den omfattande generationsväxlingen som väntar inom stora delar av högskolan gör det extra viktigt att intressera yngre kvinnliga och manliga akademiker för sådana uppdrag.
– Vissa anser att det traditionella ledarskapet inom universitet och högskolor inte passar en modern verklighet. Jag ser det som en generations- och genusfråga. Allt oftare efterlyser yngre akademiker – speciellt kvinnor – ett tydligare ledarskap, medan många av de äldre herrar som ofta styr på lärosätena och behärskar de nuvarande strukturerna kämpar emot. I arbetsgruppen har vi strävat efter att förena de gamla och beprövade kollegiala principerna med en modern syn på ansvarstagande ledare och deras uppdrag, säger Ann Fritzell.
ANKI WOOD
PROGRAM FÖR DEN AKADEMISKA LEDNINGSORGANISATIONEN
De viktigaste förslagen
SULF:s kongress har tidigare beslutat om ett utbildningspolitiskt program, ett jämställdhetsprogram och 2004 antogs ett program för etiska riktlinjer för universitetslärare. Kongressen 2004 gav förbundsstyrelsen i uppdrag att arbeta med de akademiska ledarskapsfrågorna under den innevarande mandatperioden. Några av de viktigaste förlagen i programförslaget är:
Alla lärosäten ska ha kollegialt sammansatta fakultetsnämnder som har det övergripande och yttersta ansvaret för utbildnings- och forskningsfrågor. Alla lärarkategorier, även adjunkterna, ska vara både röstberättigade och valbara. Doktoranderna ska garanteras plats i organ som behandlar forskarutbildningsfrågor.
Alla institutioner ska ha förordningsreglerade demokratiskt sammansatta och valda styrelser. Styrelserna ska bestå av företrädare för lärarna, övriga anställda och studenterna. Lärarna ska vara i majoritet.
Akademiska ledare, som rektor, dekanus, prefekt och deras ställföreträdare, ska alltid väljas och detta bör framgå av högskoleförordningen.
Den demokratiskt sammansatta och valda institutionsstyrelsen ska vara överordnad prefekten vad gäller principiella beslut om verksamheten – även detta ska framgå av högskoleförordningen.
