Utbildning och forskning – två sidor av samma mynt

Vid SULF:s Universitetslärarstämma diskuterades kravet att all högre utbildning ska vila på vetenskaplig grund och att det ska finnas ett nära samband mellan högskolans två huvuduppgifter: utbildning och forskning. Att sambandet är viktigt var alla talare överens om, men hur ser det ut i praktiken? Idag ser vi en allt starkare tendens att utbildning och forskning separeras. Ibland framförs till och med synpunkten att Sveriges universitet och högskolor bör delas in i två grupper: de som ägnar sig åt att anordna grundutbildningar och där det inte behövs forskande lärare, och de där den av inte minst politiker så hett eftertraktade excellenta forskningen bedrivs. Det här synsättet avspeglas också i de mer eller mindre kreativa förslag till tjänstebenämningar som vi ser i en del lärosätens föreslagna eller fastställda anställningsordningar. Där kan vi hitta läraranställningar som ”forskare” (vilka förväntas ägna sig på heltid åt forskning) och ”lärare” (vilka ska undervisa på heltid). Med detta synsätt klipps det fundamentala och för all akademisk verksamhet grundläggande bandet, som är inskrivet i Högskolelagen, mellan forskning och utbildning av. Det är en utveckling som är oroande av flera skäl: • Studenter riskerar att lämna universitet och högskolor med gamla kunskaper och med bristande förmåga att ta till sig ny vetenskaplig kunskap och att tillämpa ett kritiskt, vetenskapligt förhållningssätt. Vill vi i framtiden ha sådana läkare, sjuk­ sköterskor, lärare, ingenjörer? • Utan forskningsanknytning försämras på sikt kvaliteten i utbildningen, vilket kan medföra att lärosäten tappar studenter som söker sig någon annanstans, kanske utomlands, för att få en konkurrenskraftig utbildning. • Det blir svårare för lärosäten att rekrytera och behålla duktiga lärare eftersom dessa väljer att söka sig till arbeten och verksamheter där de också kan få ägna sig åt forskning. • Möjligheten att intressera och rekrytera nya forskare minskar om studenter i sin utbildning inte får möta aktiva forskare. Och blir det svårare för till exempel företag att rekrytera goda svenska forskare, så kan följden bli att företagens forsk­ningsverksamhet flyttar utomlands. Det är dock möjligt att välja en annan väg, som innebär att svenska högskolor kan erbjuda studenter utbildningar av högsta kvalitet som också uppfyller lagens krav. SULF har länge argumenterat för att en särskild forskningsanknytningsresurs – ett långt ord på 27 bokstäver, men viktigt! – bör införas. Denna ska vara direkt kopplad till studentpengen. Det är ett gyllene tillfälle att göra det nu. För det finns mycket forskningsmedel i systemet, så mycket att det till och med är svårt för vissa lärosäten och forskare att göra av med pengarna. Men det krävs också fler trygga anställningar för universitetslärare, vilka rymmer både undervisning och forskning, liksom en långsiktig verksamhetsplanering som möjliggör för den enskilda universitetsläraren att växla mellan sina två arbetsuppgifter på ett sätt som kommer både studenter och samhället till godo Utbildning och forskning är inte två helt olika saker. De är två sidor av den kunskapsbildning som är central både för individers och för samhällets utveckling. Därför måste sambandet mellan utbildning och forskning stärkas. ANNA GÖTLIND Ordförande i SULF