Varje år sker ungefär 6 000 incidenter där människor plötsligt ramlar ihop på grund av att hjärtat stannar. Fall där man potentiellt sett skulle kunna haft nytta av en hjärtstartare, säger Andreas Claesson, forskare på Centrum för hjärtstoppsforskning vid Karolinska institutet.
– Inom den gruppen överlever bara 12 procent. Att dödligheten är så pass hög är själva samhällsproblemet och utmaningen.
Andreas Claesson
Forskare på Centrum för hjärtstoppsforskning, KI
Universitetsläraren skickade ut en enkät till 34 universitet och högskolor med frågor om deras hjärtstartare. De 30 lärosäten som svarade har tillsammans 433 hjärtstartare installerade på campus.
Flest hjärtstartare, 89, har Lunds universitet. De ska täcka en campusyta på omkring 550 000 kvadratmeter och vara tillgängliga för runt 39 000 anställda och studenter.
Nyligen inledde Lunds universitet en översyn av ett beslut från 2014, som innebär att campus ska vara en hjärtsäker zon.
Utifrån det beslutet köpte varje del av verksamheten in så många hjärtstartare som ansågs nödvändigt, säger Anne Link, sektionschef för företagshälsovården.
– Vissa hade köpt in hjärtstartare innan beslutet för att de ville ha det på sin arbetsplats. Det är varje verksamhet, som har det systematiska arbetsmiljöansvaret, som bedömt hur många hjärtstartare de vill ha och var de ska placeras.
Anne Link
Sektionschef företagshälsovården, Lunds universitet
Hjärtstoppsforskaren Andreas Claesson arbetar även på Svenska HLR-rådet, som tar fram riktlinjer och utbildningar. När ett hjärtstopp inträffar gäller det att påbörja hjärt- och lungräddningsinsatser samt hitta en hjärtstartare snarast och ansluta den. På ett sjukhus är rådets riktlinjer att det ska kunna ske inom tre minuter.
På allmän plats gäller fem minuter. Inom det tidsintervallet ska man alltså hinna lokalisera hjärtstartaren, springa fram och tillbaka för att hämta, koppla upp hjärtstartaren mot personen och sätta i gång hjälpinsatsen.
– Om man tänker sig ett lärosäte är det alltså rimligt att det finns en hjärtstartare inom intervallet hundra meter. Då tar det ungefär en minut att springa och hämta och en minut tillbaka, och så ska man ansluta den, säger Andreas Claesson.
Anne Link vid Lunds universitet kan inte svara på om man klarar detta, eftersom hon inte ansvarar för placeringen av hjärtstartarna.
– Men vårt nuvarande rektorsbeslut och rekommendation till verksamheten är att man ska kunna behandla med hjärtstartare inom tre minuter.
Företagshälsovården vid Lunds universitet anordnar ungefär en HLR-kurs per månad där utbildning på hjärtstartare ingår, med 25 deltagare och två instruktörer per tillfälle, säger hon. Det finns inga samordnade utbildningar för studenter.
Vid Linköpings universitet, med en campusyta på 274 100 kvadratmeter och omkring 45 000 anställda och studenter, finns inga fast installerade hjärtstartare. På campus i Linköping finns två och på campus i Norrköping två. En i väktarnas bilar och en på väktarnas kontor.
– En del institutioner har också köpt in egna hjärtstartare efter att man har gjort en riskbedömning, som till exempel labb som håller på med högspänning. Så det finns ett antal andra hjärtstartare i byggnaderna. Men centralt har vi ingen översyn eller tabell över hur många de är, säger Veronika Brodin, säkerhetskoordinator vid Linköpings universitet.
Veronika Brodin
Säkerhetskoordinator, Linköpings universitet
Efter kontorstid låser man lokalerna där de anställda arbetar. I studenthuset som har öppet längre finns hjärtstartare installerade, enligt henne.
En gång per termin hålls utbildning i hjärt- och lungräddning för anställda där övningar med hjärtstartare ingår. De senaste tre åren har runt 180 personer fått utbildningen.
Näst flest hjärtstartare har Stockholms universitet med 66, Umeå universitet med 47 och Chalmers som har 34 hjärtstartare installerade. Samtliga tre har en campusyta som överstiger 200 000 kvadratmeter.
Två lärosäten, Högskolan Väst och Konstfack, anger att de har en hjärtstartare. Vid Högskolan Väst räknar man med att ungefär 2 000 av de 13 000 studenterna är på plats samtidigt i lokalerna. De 750 anställda är inte heller inne samtidigt, säger fastighetschef Thomaz Birgerson.
– Så vi har inte märkt att vi behöver mer än en. Vi har placerat den precis vid vårt servicecenter, som är kärnan i vår verksamhet. Där omkring har vi också restaurang och bibliotek, så den sitter väldigt centralt.
Thomaz Birgersson
Fastighetschef, Högskolan Väst
Den enda hjärtstartaren vid Högskolan Väst installerades 2010. Det har gjorts övningar och enligt Thomaz Birgerson klarar man att sätta in en hjärtstartare inom HLR-rådets rekommenderade fem minuter.
– Nu är det några år sedan vi hade den övningen. Men vi har testat ett fiktivt läge i ett trapphus, och det var inga problem, säger han.
Anställda som är knutna till servicecentret och vaktmästeriet får utbildning vartannat år men för studenter finns inga särskilda utbildningar. Än så länge har man inte haft något tillbud vid Högskolan Väst.
Men hjärtstartaren är inskriven i hjärtstartarregistret och vid något tillfälle har den hämtats av andra.
– Vi har kommunhuset mitt emot och de har kommit över för att hämta den, men då behövde den aldrig användas. Nu har de egna hjärtstartare, säger Thomaz Birgerson.
Vad är en hjärtstartare?
Den apparat som används vid ett hjärtstopp kallas defibrillator eller hjärtstartare. Internationellt kallas den Automated external defibrillator, AED. En hjärtstartare ger en elektrisk strömstöt och kan vara manuell, halvautomatisk eller automatisk.
Enligt Svenska HLR-rådets övergripande mål ska en hjärtstartare kunna sättas in inom fem minuter, utanför sjukhus. I en så kallad hjärtsäker zon ska behandling kunna startas inom tre minuter.
Hjärtstartare kan registreras i hjärtstartarregistret, som finns här.
Källa: Svenska HLR-rådet
