Vi är de första att skriva under på Institutionen för Temas styrkor i att formulera kritiska och ytterst samhällsrelevanta forskningsproblem ur ett genuint tvärvetenskapligt perspektiv. Om detta råder således inget tvivel. Dessa karaktäristika är centrala för såväl Tema, som för mycket av den verksamhet som finns vid den filosofiska fakulteten och vid Linköpings universitet i dag och speglas också i nyligen framtagna visioner för lärosätet med sikte på 2030.
Det råder heller inget tvivel om att Institutionen för Tema, och de starka forskningsmiljöer som finns där, är synliga och framgångsrika vad gäller forskning, att attrahera externa forskningsmedel, samverkan och även att erhålla interna medel från universitetet.
”Vi välkomnar en fortsatt konstruktiv diskussion om modellen och vi noterar att artikelförfattarna ställer sig bakom intentionerna att göra fördelningen av anslag mer transparent och likartad inom lärosätet.”
Vi välkomnar en fortsatt konstruktiv diskussion om modellen och vi noterar att artikelförfattarna ställer sig bakom intentionerna att göra fördelningen av anslag mer transparent och likartad inom lärosätet.
I god kollegial ordning fattade en enig fakultetsstyrelse i juni 2022 beslut om resursfördelningsmodell för forskning och forskarutbildning. Detta skedde mot bakgrund av ett gemensamt beslut vid Linköpings universitet, från juni 2021, om en delvis prestationsbaserad fördelning av resurser med införande från januari 2023.
I vår modell fördelas en basersättning, ofta kallat basanslag, omfattande 75 procent av fakultetens totala tillgängliga medel för forskning direkt till forskningsmiljöer, vid Tema och övriga institutioner med verksamhet inom fakulteten. Det finns också sedan några år tillbaka en fastställd uppsättning förväntningar på forskningsmiljöer och en tillit att vila på som kommer att kvarstå även efter den 1 januari 2023.
Av övriga 25 procent är 20 procent den direkt prestationsorienterade delen som vi uppfattar är det som diskuteras i artikeln. Resterande 5 procent är reserverade för särskilda åtaganden, varav fakulteten har rådighet över cirka hälften.
Att arbeta med resursfördelning för forskning är en sammansatt uppgift. Av detta skäl har vi valt en dialogorienterad ansats för att både utforma modellen under året samt för att omvandla modellens intentioner till budget för verksamhet. Denna ansats har inneburit att synpunkter på modellen och dess implementering, bland annat från artikelförfattarna och från andra institutioner, har kunnat tas om hand fortlöpande i processen.
Detta innebär också att vi just nu innan den tidigare artikeln publicerats, och som artikelförfattarna är väl medvetna om, befinner oss i en kontinuerlig dialog med dem och flera delar av fakulteten om hur vi på ett ändamålsenligt sätt bland annat bredare kan värdera forskares insatser i utbildning. Utan att skapa undanträngningseffekter eller negativa effekter på förutsättningar att göra ett bra arbete.
Vårt antagande här är att aktiva forskares insatser i utbildning gynnar kvaliteten och är en viktig del i en systematisk forskningsanknytning av utbildning. Att sedan studenterna i ett framtida arbetsliv nyttjar sin klokskap förvärvad på detta sätt kan även ses som ett resultat av samverkan genom utbildning.
”Alla modeller innehåller förenklingar av det som de ska spegla och modeller för resursfördelning är inget undantag.”
Alla modeller innehåller förenklingar av det som de ska spegla och modeller för resursfördelning är inget undantag. En ledstjärna i filosofiska fakultetens arbete har varit att vår modell inte i onödan skall spä på en administrativ börda för organisationen, för såväl institution som fakultet, utan vara rimligt enkel och bygga på kända mått. Den skall också anknyta till vetenskaplig praxis. Det gör att modellen innehåller mått för att premiera bland annat publicering, nyttjande av medel i forskningsverksamhet samt insatser (antagning och examina) i forskarutbildning. Publicering och externa medel har lika vikt i nuvarande modell.
Vid en bred fakultet som vår har det varit viktigt att via en anpassad variant av den så kallade norska listan värdera publiceringsinsatser inom olika forskningstraditioner. Detta gäller både i forskning och forskarutbildning. I det sistnämnda fallet ger vi exempelvis en ersättning för prestationer i forskarutbildning där avhandlingsform – monografi eller sammanläggningsavhandling – inte skall göra skillnad. Med vår modell vill vi ta hänsyn till de olika forsknings- och forskarutbildningsverkligheter som finns vid fakulteten.
Vi är ödmjuka i arbetet med modellen och ser både positiva och negativa effekter i utformning och vid implementering. En del i arbetet har varit att vi har delat dessa tankar med inblandade aktörer och därmed sökt minska eventuell oro. Den mera direkt målstyrande och kvantitativa resursfördelning som nu diskuteras (de 20 procenten) finns också i ett sammanhang av mål av mera kvalitativ karaktär, som kanaliseras via allt från Linköpings universitets anställningsordning för enskilda medarbetare, till chefers vardagliga arbete med medarbetar- och karriärvägledningssamtal och de verksamhets- och kompetensanalyser som görs.
Resursfördelningsmodellen som diskuteras finns därmed inte i ett vakuum, utan i ett sammanhang också av balanserande och upprätthållande strukturer och normer.
Ödmjukheten i arbetet med modellen tar sig också i uttryck i att vi identifierar svårigheten i att mäta exempelvis insatser i samverkan. Fler än vi har brottats med detta. Samverkan har många ansikten i olika ämnen och forskningstraditioner. Ibland är den en naturlig del av formuleringen av frågan och inbäddad i finansieringen. Ibland kommer den till uttryck sent i forskningsprocessen i form av kunskapsspridning till en bredare publik.
I det senare fallet erkänns sådana insatser bland annat genom att forskare kan publicera fallstudierapporter, policy briefs, sammanfattningar för beslutsfattare eller liknande. I de fall samverkan är en del av både finansiering och genomförande av forskning, vilket är vanligt vid Institutionen för Tema, tilldelas detta en stor betydelse i vår modells premiering av de externa medel som omsätts i en forskningsmiljö. Samverkansinsatser är dessutom tydligt angivna som krav för befordran i anställningsordningen och används som kriterier vid lönesättning.
”I det längre perspektivet ser vi fram emot en fortsatt synlig, kritisk och framgångsrik forskning vid fakulteten som helhet och insatser från mycket goda forskningsmiljöer vid Tema också i framtiden.”
I det längre perspektivet ser vi fram emot en fortsatt synlig, kritisk och framgångsrik forskning vid fakulteten som helhet och insatser från mycket goda forskningsmiljöer vid Tema också i framtiden. Här finns sedan länge en kreativitet som vi värnar om, i dag och i framtiden.
I det kortare perspektivet tar vi den pågående dialog som vi har kring resursfördelning vidare, ser fram emot fortsatt konstruktiva förslag från alla berörda och är noga med att vårda och bygga vidare på den bredd och spets som finns vid filosofiska fakultetens forskningsmiljöer.
Ulf Melin, dekan
Mathias Broth, prodekan
Filosofiska fakulteten, Linköpings universitet
