Att akademin är korrupt på sina ställen har påtalats många gånger förut.
Jakten på forskningspengar är en av bovarna, och leder till en rad missförhållanden. Allt ifrån forskningsämnen som anpassas utifrån samtida politikers färg och värdesystem till ansökningar som skrivs av externa proffs utan förankring i forskningsvärlden. För att inte tala om forskargängsproblematiken, där du får svära lojalitet mot att bli uppbackad i ansökningar och karriär.
Ett annat sorgebarn är anställningssystemet och de återkommande riggade anställningarna som blivit så etablerade att de blivit naturlag. Ni vet vad jag menar, jobbannonsen som eftersöker en katalansktalande akrobat med ett blått och ett brunt öga som bott minst två år i Cyperns tredje största stad. För er som inte vet vad jag menar: jobbannonser skräddarsydda efter en specifik kandidat man vill få in. Fortfarande dock med ett kostsamt anställnings-procedurs-maskineri involverat. Ett performance om ett rättvisesystem, ett hyfsat dyrt sådant, som fått fortsätta år efter år.
Men nu har det ju hänt något. Den pågående pandemin har vänt upp och ned på allt. I den riktiga världen har vi insett att om vi bara köper det vi faktiskt behöver så rasar mängder av system. Hur kommer dessa lärdomar att påverka oss i akademin? Vad händer nu med våra kostsamma resor, konferenser eller härliga skrivläger where the magic happens?
Att sia om framtiden så här i april 2020 är ju inte helt enkelt, men en gissning är att Roms sista dagar är förbi och att en ny tid är här. En tid som kräver självrannsakan och nya idéer och system. En chans att göra sig av med dåliga vanor och bygga något nytt, bättre och mer rättvist. Vi behöver inte ens alltid vara särskilt kreativa för att nå dit; det existerar redan goda exempel.
En lösning för att stävja den osunda pengajakten i forskningsvärlden – och bortkastade arbetstimmar på ansökningar – kan vara ett system som redan är etablerat i en del länder. Ett system där forskningstiden inom lektorstjänsten höjs till en nivå som ger en sammanhängande tid fredad från undervisning. Något som ger bättre förutsättningar för personer och grupper att samlas runt sakfrågor som de har bred kunskap i, och kan fördjupa sig i.
Gällande de riggade anställningarna krävs ett nytt system baserat på riktig transparens, som klarar av att hantera jäv och privilegier med siktet på en rättvisa som nuvarande system inte är i närheten av. Ett system där en persons samlade kunskap och kompetens är mer avgörande än deras tidigare positioner. Kan vi inte passa på att få till något nytt, nu när allt och alla verkar få en chans till nystart? Finns viljan att få till en sådan förändring, eller försvinner den så fort en själv fått in en fot i det etablerade systemet.
En sak står klar: röster och handlingar mot det nuvarande systemets normer hade vuxit sig allt starkare redan innan pandemin, och min gissning är att de efter detta kommer att ha intagit ett ännu starkare läge. Oberoende fria akademier och nya studentrörelser världen över, som inte har mycket till övers för gamla system och som nu också på nära håll fått uppleva hur mängder av tidigare ”oövervinnerliga” system fallit. De kommer inte direkt att jobba för att gå tillbaka till det som var förr, och det borde ingen annan heller. Det här är ett ypperligt tillfälle att göra upp med vår korruption och bygga en ny tids akademi som kretsar kring kunskap, tillit, öppenhet och nyskapande.
Zahra Bayati
Filosofie doktor i pedagogik, Göteborgs universitet
