Lärosätena kan ta vara på den framtvingade omställningen

Forskarnas utsläppstunga resor måste minska och den digitalisering som coronakrisen tvingat fram kan hjälpa till att nå det målet. Det skriver riksdagsledamoten Mats Berglund (MP).

Lyssna på forskarna! Det är Greta Thunbergs ord, som genljuder bland de massiva skarorna av unga som demonstrerar utanför parlament världen över. Budskapet är viktigt; klimatet kan inte vänta.
Men Greta Thunberg och de unga säger inte: ”Gör som forskarna.” Forskare är en grupp som har ett alltför stort klimatavtryck. Forskare rör sig över stora distanser, ofta med flyg, för att mötas, hålla konferenser, utbyta kunskaper, gästföreläsa.

Enligt Naturvårdsverkets årliga sammanställningar är universiteten och högskolorna de statliga myndigheter som står för störst utsläpp från flygresor. Detta fick 36 lärosäten att för ett år sedan gå ihop i ett gemensamt klimatramverk. Det är lovvärt, men ännu fortsätter resandet på ett för klimatet ohållbart sätt.

Nu tvingar coronakrisen fram en tillfällig omställning av akademin. Pandemin orsakar enormt lidande och skadar vår ekonomi på ett förödande sätt, det måste vi göra allt som står i vår makt för att lindra. Coronakrisen tvingar också fram nya arbetssätt som vi senare kan dra lärdom av för att möta en annan kris: klimatkrisen.
Sveriges lärosäten har nu fullt ut gått över till distansundervisning. På kort sikt har det inneburit en extrem och helt ny situation både för lärare och studenter, på lång sikt kan det innebära en omställning till en ny hållbar sektor som tar ansvar för planeten också i det praktiska utövandet och i arbetets vardag.

Alltsedan universitet tidigt började inrättas i Europa under medeltiden har mobilitet varit en viktig ledstjärna. Att mötas, utbyta erfarenheter och lära av varandra har fått vetenskapen att gå framåt, att nå nya mål och viktiga insikter. Kunskap behöver delas för att växa, och spridas för att verka.

Just dessa behov gjorde att universiteten var tidiga med att använda internet och bidra till dess utveckling. Ett digitalt nätverk skapades under tidigt 1980-tal för att bringa närhet mellan forskare över stora geografiska avstånd. Det är nu, drygt 35 år senare, upp till bevis. Den situation som nu uppkommit har fått forskare och universitetslärare världen över att bekanta sig med digitala verktyg för lärande och möten. I Sverige sitter just nu 400 000 studenter och lyssnar till föreläsningar, genomför seminarier, grupparbeten och labbar över programvara som Zoom, Meets och Teams. Lärarna lär sig i snabb takt hur man lägger ut presentationsbilder, hur man ljussätter framför webbkameran och hur man spelar in i förväg eller genomför en lektion i realtid över nätet.

Universitet och högskolor bör ta vara på det här tillfället att öka kompetensen, införskaffa och komplettera teknisk utrustning och kunskap för att slå över till digitalt lärande och digitala konferenser på allvar.

Inom akademin ska all undervisning bygga på vetenskaplig grund. Det innebär nära relationer mellan undervisning och forskning, i de flesta fall möts de uppgifterna i samma person i två olika roller. De nyvunna kunskaperna från lärarrollens distansundervisning behöver tas vidare till forskarrollens konferenser. Vi behöver se en kraftig minskning av lärosätenas flygresor för att universiteten och högskolorna ska nå Parisavtalets mål om en begränsad global uppvärmning.

Klimatet kan inte vänta. Vi vet att pandemier bara är en av många svåra utmaningar vi har att vänta i den globala uppvärmningens spår. De utsläppstunga resorna måste minska och i högre grad övergå i digitala möten och konferenser också inom den akademiska världen. Låt detta bli något gott som kommer ur allt elände som coronakrisen innebär.

Mats Berglund
Riksdagsledamot (MP)
Universitetslektor i historia,
Stockholms universitet


Kategorier: Debatt, Miljö, Politik