Slå vakt om semestern!

Nu är det snart semester. Hoppas ni kommit ihåg att ansöka i tid. Enligt vårt lokala arbets­tids­avtal ska semestern läggas ut från veckan efter midsommar och x antal veckor framåt. Oavsett om terminens arbetsuppgifter är avklarade då eller ej. Den som vill ha sin semester på annan tid eller spara delar av den måste vara ute i mycket god tid. Det har heller inte gått att själv rapportera in önskemål om semester i det utmärkta självrapporteringssystem som används.
Själva semesterbegreppet har liksom tudelats – en del är den del där vi faktiskt kan koppla av och rekreera oss och den administrativa delen som läggs in i bemanningssystemet.
Vid mitt lärosäte verkar det numera närmast vara en tredelning: verklig rekreationstid, administrativ semester och tid när semesterersättningen betalas ut.

För några år sedan blev jag utan semester, det vill säga terminens arbetsuppgifter var slutförda, jag hade själv rapporterat in önskad tid för semesterns förläggning, men när lönen kom fanns ingen semester­ersättning med. Det visade sig att trots egenrapportering hade mitt semesteruttag inte matats in i systemet. Löneadministratören tyckte inte det var något märkligt med det, ledig var jag ju och pengarna fick komma senare.

Ett vanligt scenario är att semestern automatiskt läggs ut men det återstår ett par veckors arbete innan ledigheten kan tas ut. Ytterligare ett scenario som har samband med semestern är när någon med kort varsel blir inbjuden till en konferens under sommaren och får veta att ”nej, vi kan inte avbryta din semester – be din chef att göra en notering om att du arbetar den aktuella tiden”. Här gäller alltså att planera för sommarens konferenser redan i början av året och ha is i magen när det gäller att få abstracts etcetera antagna.
På mitt lärosäte har lönehanteringen just tagits över av Statens serviceverk. Det verkar inte innebära någon större skillnad, men det har antytts att semesterlönen i fortsättningen ska betalas ut i september oavsett när semestern tas ut.

Eftersom vi som lärare har en ganska flexibel arbetstid, det vill säga periodvis kan arbeta långt över 40 timmar per vecka, borde det rimligen bli en hel del ledig tid som inte är semester utan just ledig tid som vi fritt kan förfoga över. Nu är ju verkligheten sådan att de timmar som är utlagda på undervisning med mera sällan räcker till utan är ganska elastiska. Inte minst när vi får mer och mer administrativt arbete som vi inte kommer undan. Vi ska också vara tillgängliga för studenterna, svara på mejl, arbeta med kursutveckling med mera, och den tid vi får för detta motsvarar sällan den tid uppgifterna verkligen tar.
Timmarna har resår i kanterna och kan tänjas ut i det oändliga. Den där lediga tiden som rimligen infaller när arbetsuppgifterna är avklarade vill liksom inte infinna sig.

Då är det ännu viktigare att vi får semester och att den respekteras. Semester ska vara semester och ingenting annat. Vi ska inte använda delar av semestern till att göra klart arbetsuppgifter vi inte hunnit med under terminen. Vi ska inte lura oss själva med att säga att ” jag tar igen det sen”.
Det där ”sen” kommer aldrig – då har vi fullt upp med nya arbetsuppgifter och ny elastisk resår i våra tilldelade arbetstimmar. Därför måste vi slå vakt om att semestern läggs ut när vi verkligen kan ta den, inte när administrationen anser att vi ska. Annars hamnar vi lätt på ett sluttande plan där kopplingen mellan det arbete vi verkligen utför och den tid som läggs ut i bemanningssystemen divergerar allt mer.

Ann-Mari Campbell
Ordförande för SULF-föreningen och universitetsadjunkt vid Malmö universitet


Kategorier: Krönikor, Ann-Mari Campbell, Arbetsmiljö, Villkor
Lärosäten: Malmö högskola