Barbro Biström från Umeå universitet kan betrakta SULF-kongressen med mångårigt perspektiv, årets kongress var hennes nionde.
Hon anser att mycket var bra och tänkvärt under kongressen.
– Mats Ericsons inledningstal var genomtänkt och lade ribban för resten av kongressen. Det slog an tonen på ett stimulerande sätt. Mats är över huvud taget en mycket duktig ordförande.
Överlag är hon nöjd med inledningen av kongressen.
– Det var bra med betoningen på att fri och oberoende forskning i förlängningen är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Jag tänker att temat, en kritisk kraft, är viktigt, det är precis det akademiskt arbete handlar om, man får inte glömma bort det.
Barbro Biström nämner särskilt Åsa Wikforss tal under kongressens inledning.
– Jag uppskattade hennes tänkvärda ord om att tänka fritt och tänka rätt. Att man måste ha underbyggda kunskaper, det räcker inte bara med tyckande; en övertygelse måste vara grundad i kunskap.
”Bra diskussioner”
Barbro Biström går vidare till att resonera kring själva kongressen. Den började under dag ett med att alla motioner och propositioner behandlades i utskott för att under dag två gå över till att fatta beslut i plenum.
– Utskottsarbetet fungerade väl enligt min mening. I mitt utskott var det mycket bra diskussioner med en otroligt demokratisk och följsam ordförande som ledde utskottet på ett exemplariskt sätt och lät alla komma till tals.
Hon anser att även det mesta i plenum fungerade utmärkt.
– För en gångs skull var utskottens förslag bättre än motionerna de skulle behandla. I utskotten hade man verkligen tänkt till och fått bättre formuleringar och gjort justeringar som bättre förde fram andemeningen i motionerna. Det var jag nöjd med.
Barbro Biström har varit på alla SULF-kongresser sedan år 2000.
– Två gånger har jag suttit utskottsordförande, tre gånger har jag varit i förbundsstyrelsen, och så har jag varit valberedningens ordförande vid två kongresser. Så det här var den första kongressen sedan 2000 som jag haft frihet att diskutera.
”Det var taffligt”
Men det var en del saker som enligt Barbro Biström inte fungerade.
– Det skulle ha varit 101 ombud och det kom bara 66, det var så få att vi inte ens kunde rösta igenom en stadgeändring. Det är allvarligt. Kansliet måste under förberedelserna arbeta för att få alla lokalföreningar att utse ombud. Exempelvis fyllde inte Stockholms universitet sina platser.
Vidare konstaterar Barbro Biström att presidiet utsågs på fel sätt.
– Det var olyckligt att låtsas som att valberedningen kom med förslag till mötesordförande, mötessekreterare och protokolljusterare. Det var taffligt.
Barbro Biström påpekar att det inte ingår i valberedningens uppdrag att lämna sådana förslag. Förslag på de posterna ska komma från kongressens ombud.
– Jag förstår ju att förbundets kansli förbereder vem som ska sitta ordförande, personen ska självklart vara vidtalad innan, men det är ju bara att be någon från golvet att ropa den personen som förslag.
”Kuppartat och förlöjligande”
Men det värsta ur demokratisk synvinkel anser Barbro Biström var att valberedningen ändrade sitt förslag till ny styrelse samtidigt som den redan börjat presentera sitt förslag på podiet. Detta efter att ett ombud yrkat att kandidaterna till förste respektive andre vice ordförande skulle byta plats med motiveringen att nå ökad jämställdhet genom att ”flytta upp” en kvinna ett steg i hierarkin.
– Jag har aldrig under min mångåriga aktivitet i olika föreningar sett något liknande. Har valberedningen jobbat i tre år med ett förslag så står man för det fullt ut tills valet är förrättat. Det var kuppartat. Jag var helt chockad och det lämnade dålig smak i munnen. Den viktiga jämställdheten blev också förlöjligad av förfarandet vid valet av ny styrelse.
– Jag tar upp det här är för att det inte ska bli samma sak nästa gång, avslutar Barbro Biström.
Håller inte med
Valberedningens sammankallande Kirsi Höglund kommenterar kritiken.
Först berör hon kritiken mot att valberedningen föreslog ordförande och övriga i presidiet.
– Jag har ingen åsikt om det. Tidigare har förslag på presidium presenterats på något annat sätt, men förbundets kansli har också då förberett förslaget. Så det är ingen skillnad, men nu tyckte man att det var lämpligt att valberedningen presenterade förslaget. I många andra föreningar är det praxis att valberedningen föreslår presidium, säger Kirsi Höglund.
När det gäller den andra delen av kritiken håller hon inte med.
– Jag tycker absolut inte att förfarandet är något förlöjligande av jämställdhet, tvärtom. Som valberedning behandlade vi arbetsutskottet som en helhet och vi var överens om att det här blir ett bra AU. Men vi i valberedningen hade egentligen inte diskuterat vem som ska vara förste, andre och tredje vice ordförande. Vi hade tillmötesgått att det ska finnas en doktorand i AU och att det ska vara lika många kvinnor som män, vilket vi tyckte var jätteviktigt.
”Viktig signal utåt”
Kirsi Höglund hänvisar också till den motion under kongressen som pekar på att sammansättningen av SULF:s förbundsstyrelse av tradition varit hierarkisk, ofta med en professor som ordförande, lektor som förste vice ordförande och adjunkt som andre vice ordförande. Kongressen beslutade att ändra valberedningens instruktioner för att undvika det mönstret i fortsättningen.
– Att i det sammanhanget göra en rockad mellan en manlig lektor och en kvinnlig adjunkt var för vår del ingen större sak. Att vi samtidigt flyttade upp en kvinna till förste vice ordförande är en viktig signal utåt.
Hon håller heller inte med om att valberedningen inte kan backa från sitt förslag.
– Förbundsstyrelsen ändrar ju sina förslag under sittande kongress, efter att de diskuterats i utskotten. Det är klart att en valberedning kan komma fram till att ett förslag från ombuden är bättre än vårt, säger Kirsi Höglund.
