Omkring 400 lärare och forskare presenterade, diskuterade och lärde på Sveriges universitets- och högskoleförbunds konferens NU 2018. Temat var akademiskt lärarskap, vilket handlar om ett systematiskt utforskande av den egna pedagogiska praktiken och hur den inverkar på studenters lärande, vilket bör ske i en kollegial kontext med ett institutionellt stöd för kompetensutveckling och meritering.
En av de som organiserade konferensen var Gunvor Larsson Torstensdotter, lektor i psykologi och föreståndare för Didacticum vid Linköpings universitet.
– Olika aspekter av det akademiska lärarskapet diskuterades under konferensen: undervisningsformer, hur vi kan få studenter att bli självreflekterande och kritiskt tänkande, hur lärarna kan utvecklas. Men också frågor på organisatorisk nivå, som vad lärosäten och den politiska nivån kan göra för att stötta ett akademiskt lärarskap, berättar hon.
Att pedagogisk utveckling är centralt för kvaliteten på högre utbildning konstaterade regeringen när den i augusti gav Universitetskanslersämbetet, UKÄ, i uppdrag att kartlägga hur lärosätena arbetar med detta. UKÄ var på plats på NU 2018 för att berätta om uppdraget och fånga upp deltagarnas förslag på frågor för utredningen att fördjupa sig i.
”Lärande måste ges rätt förutsättningar”
Uppdragets effektmål är bland annat att den pedagogiska utvecklingen i högskolan synliggörs, sprids och beforskas mer, att den pedagogiska personalens kompetens synliggörs och att högskolepedagogiken drar större nytta av digitala möjligheter.
– En sak som kom fram under konferensen är vikten av struktur och organisation i hur undervisning och lärandeaktiviteter går till. Även på organisatorisk nivå måste det finnas ett intresse och en förståelse för gott lärande, att det ges tydliga signaler om att det är prioriterat och att det ges rätt förutsättningar, säger Gunvor Larsson Torstensdotter.
Förutom meriterings- och lönemodeller som speglar undervisningens betydande del i lärosätenas uppdrag tycker hon att de kan bli bättre på att lyfta fram välrenommerade kurser och lärare på sina hemsidor, så som ofta görs med framgångsrika forskningsanslag och -resultat.
Signal att lärosätena får avgöra
På politisk nivå är resursfördelningen en viktig fråga. Gunvor Larsson Torstensdotter är positiv till förslaget som presenterades i början av 2018 i huvuddragen i den pågående Styr- och resursutredningen, Struten, om att slå ihop de statliga anslagen till forskning och utbildning.
– Det ger en politisk signal om att lärosätena själva bäst avgör hur fördelningen ska vara och skulle kunna göra det möjligt att sluta särskilja utbildningen från forskningen. Alla ska vara forskande lärare eller lärare som forskar, men så blir det inte när pengarna kommer från olika påsar, säger hon.
”Professionen ska själv ha makten”
SULF tillsatte 2016 en utomstående expertgrupp i högskolepedagogik för att få kunskapsunderlag till en ny högskolepedagogisk plattform. Ordförande var professorn i högskolepedagogik, Max Scheja, som också var en av huvudtalarna på NU 2018.
Expertgruppens rapport och förslag baseras på begreppet akademiskt lärarskap och begreppet har tagits in i förbundsstyrelsens proposition om SULF:s verksamhetsinriktning för åren 2019–2021.
Om kongressen som sammanträder den 22–23 november beslutar så, ska nästkommande förbundsstyrelse utveckla det till konkret SULF-politik.
– Det akademiska lärarskapet går bra ihop med SULF:s övriga politik för det handlar om att professionen själv ska ha makten och möjligheten att göra ett bra jobb och tillsammans utveckla undervisningen och forskningen kring undervisning, säger Karin Åmossa, SULF:s chefsutredare.
Hur kan SULF:s medlemmar bidra i detta arbete?
– Det bästa de kan göra är att engagera sig i sina lokala SULF-föreningar och hjälpa till att driva de här frågorna från den positionen.
