Johan Lagerkvist ser behov av ökad medvetenhet om vilket pris man som, exempelvis, forskare är beredd att betala för relationer med Kina.
– När det gäller SVT-satiren är det inte främst reaktionerna från kinesiska ambassaden som väcker oro, utan att Europeiska handelskammaren snabbt var ute och kritiserade SVT, säger han.
Det var Mats Harborn, ordförande för Europeiska handelskammaren i Kina, som i en artikel i Svenska Dagbladet varnade för turistbojkott och försämrade affärer för Ikea och andra svenska företag verksamma i Kina och ansåg att ”SVT har gjort ett självmål utan dess like”.
Att ett satirinslag i svensk public service-tv tillmäts den sortens betydelse kan tyckas oproportionerligt, men hör givetvis samman med att relationerna mellan Sverige och Kina just nu är tämligen skakiga.
I de diplomatiska korten ligger bland annat fallet med den i Kina fängslade förläggaren Gui Minhai och att Tibets andlige ledare Dalai lama nyligen besökte Sverige.
Kinas ambassad i Stockholm har under senare tid inte bara reagerat mot SVT-satiren utan också mot P1:s Konflikt som återkommande rapporterat om Kina, bland annat om fallet Gui Minhai och om försök att påverka omvärldens syn på exempelvis Taiwan.
Sverige en testbädd
Flera Kinakännare har beskrivit det som att Kina möjligen har Sverige som testbädd för hur långt man kan gå för att försäkra sig om att kinesiska regimen inte kritiseras.
– Kina experimenterar sig fram i sin expansion över världen och strategierna varierar beroende på vilket land det handlar om. Små länder som Sverige och Norge tycker man kanske att det är lättare att skrämma, säger Johan Lagerkvist.
Att Kinas ledare Xi Jinping står för en hårdare attityd mot landets akademiska värld har, som Universitetsläraren tidigare skrivit om, tydligt framgått, genom krav på ”ökad patriotism” hos forskare och intellektuella. Universiteten har ålagts att bekämpa ”skadliga” och ”universiella idéer” (som demokrati).
– De nya påbuden behöver inte innebära att kommunistpartiet skickar ut konstaplar till universiteten, det kan räcka med signaler eftersom det skapar osäkerhet och självcensur, säger Johan Lagerkvist, som är bekymrad över att forskare i Sverige och övriga europeiska länder inte diskuterar moral och etik i förhållande till Kina.
– Om pengarna blir det viktigaste i förhållande till Kina finns en risk att vi viker ner oss och spränger våra egna kärnvärden inifrån, menar Johan Lagerkvist.
Påverkar omvärlden
Magnus Sederholm, läkare och forskare vid Karolinska institutet, bland annat inom kardiologi och som chef för vidareutbildning av läkare vid KI, har tills nyligen varit gästprofessor i Peking och är, i likhet med Johan Lagerkvist, bekymrad över kinesiska kommunistpartiets repressiva utspel som påverkar också omvärlden, bland annat forskningen.
– Det har skett en förändring på senare tid. När jag var där upplevde jag ett öppet klimat, forskarkollegerna hade varit utomlands och där kunde vi diskutera det politiska systemet i Kina, säger Magnus Sederholm.
– Ett förebud om mer repressiva tider kom i samband med Xi Jinpings antikorruptionskampanj, som drabbade medicinarna hårt. Det fanns förstås skäl att göra något åt att läkare var vana vid att ta emot pengar under bordet från sina patienter, men i enlighet med kinesiskt rättsväsende så utmättes i extremfall också dödsstraff.
– Det skapade en rädsla för att ta till sig och använda utländska behandlingsmetoder, eftersom detta kunde ses som exempel på korruption.
Risk att bli arresterad
För egen del kommer Magnus Sederholm inte att återvända till Kina, eftersom han bedömer det som alltför riskabelt.
Det hör samman med att han som privatperson engagerade sig i protester mot Kinas planer på en hamn i Lysekil.
– Jag har varnats från trovärdigt håll att jag löper risk att bli arresterad. Och med tanke på det som hänt förläggaren Gui Minhai inser jag ju att UD i så fall knappast kan göra något för att hjälpa mig.
Han beklagar att det som var en positiv utveckling mot både öppenhet och forskning i Kina nu styrs av politbyrån.
– Den internationella forskarvärlden präglas av multikulturellt samarbete, där alla är välkomna men där allt måste kunna granskas och nagelfaras, säger Magnus Sederholm.
– Men det förtroendekapital som funnits också i kontakterna med Kina riskerar att brytas ned av överordnade planer från politbyrån, vi kan inte säkert lita på det som kommer från Kina. Med tanke på politbyråns dekret måste vi skärpa den granskande blicken på Kina.
