Efter SULF:s rapport om den höga andelen visstidsanställda vid svenska lärosäten har Stockholms universitet gjort en egen utredning av hur det ser ut på lärosätet. Utredningen visar att en stor del av de tidsbegränsade anställningarna grundar sig i beviljade externa forskningsmedel. Men det är stora skillnader mellan hur visstidsanställningarna fungerar vid olika fakulteter och institutioner.
Bland annat ger externa forskningsmedel vid naturvetenskaplig fakultet som regel upphov till tidsbegränsade anställningar för forskare. På hum-samområdet är det oftast tillsvidareanställda lärare som är tjänstlediga för att de fått externa anslag och som ersätts av vikarierande lärare.
Rapporten har nu varit ute på remiss i organisationen.
– Utredningen ger oss en klar bild av vad som döljer sig bakom siffrorna om den höga andelen visstidsanställningar, som vi nästan hade svårt att begripa själva, säger rektor Astrid Söderbergh Widding.
Hon konstaterar att en del av visstidsanställningarna inte är ett problem, som doktorander och meriteringsanställningar. När det gäller återanställda pensionerade professorer har hon redan beslutat om en mycket mer restriktiv policy, att inte återanställa på anslagsmedel om det inte finns alldeles särskilda skäl.
– De kategorier där det finns problem är visstidsanställda lärare och forskare. Jag tycker att det är oundvikligt att man måste ha en viss andel vikarier, men det är illa när man sätter i system att inte tillsvidareanställa.
Universitetsledningen ska nu komma med ett paket med åtgärder. Rapporten visar att många institutioner anställer forskare på upprepade kortare tidsbegränsade anställningar även när de har extern finansiering på över två år.
– Där ska vi ha en skarp regel att man inte gör så. Personer som fått forskningsmedel över två år ska tillsvidareanställas rakt av, det är en solklar sak. Det är ett missbruk när man inte gjort det. Sedan ska man räkna med att om forskarna inte får fortsatt forskningsmedel kommer de att sägas upp.
På lärarsidan är problembilden en annan.
– Det finns institutioner där det konstant råder brist på lärare. Oftast har man varit för försiktig och rekryterat för få personer. En annan solklar sak är att man bör stävja att man anställer vikarierande lärare på pyttesmå tidsslottar, så att de får rejälare anställningar.
Astrid Söderbergh Widding menar att det krävs två saker för att få ned andelen tidsbegränsat anställda.
– Det ena är den överdrivna försiktigheten att anställa som jag tror finns – det krävs en mentalitetsförändring att våga tänka på ett annat sätt.
Det andra är själva rekryteringsprocesserna.
– De behöver ses över, nu tar de sådan tid att man kanske inte ens anser det mödan värt. De processerna måste förbättras så att vi får större benägenhet att tillsvidareanställa.
Ett generellt problem för svenska lärosäten är karriärtjänster.
– Vi har vid Stockholms universitet infört tenure track-anställningar. Nu gäller det att få dem att genomföras fullt ut ute i systemet.
Den aktuella rapporten ger en ögonblicksbild av hur det ser ut vid Stockholms universitet och belyser inte problemet med upprepade visstidsanställningar efter varandra. Däremot visar rapporten att det finns en inkonsekvens i hur vikariat och allmän visstidsanställning anges som skäl för anställning.
– En uppföljning av rapporten får bli att prata med de institutioner som har väldigt hög andel visstidsanställda. Man kan ju komma åt enskilda problem, men generellt måste vi avhjälpa dem genom en ordentlig rekryteringspolitik som går ut på att rekrytera folk på ett sunt sätt med tillgång till befordran, säger Astrid Söderbergh Widding.
PER-OLOF ELIASSON
