Claes Johnsson slår på videokameran och håller fram mikrofonen mot Jan Eklind. Intervjun handlar om Jan Eklinds forskning; för svenska företag som lägger produktionen i låglöneländer kan det löna sig att behålla en del av tillverkningen i närheten av utvecklingsverksamheten i Sverige, för att lättare kunna bolla idéer.
Vi är på institutionen för produkt- och produktionsutveckling på femte våningen på Hörsalsvägen 7 på Chalmers i Göteborg.
Jan Eklind är doktorand i Teknikens ekonomi och organisation och deltar i Pro Viking Forskarskolas kurs i medieträning. Han är gymnasielärare på Aranäsgymnasiet i Kungsbacka och har med hjälp av de så kallade Björklundpengarna fått möjlighet att forska på 80 procent samtidigt som han jobbar kvar på skolan till 20 procent.
Nästa intervju är med Anna Ericson Öberg, industridoktorand och anställd på Volvo Construction Equipment, ett bolag inom Volvo Group. Hennes intervju handlar om att svetsade konstruktionerför säkerhets skull görs alldeles för kraftiga eftersom exempelvis konstruktörerna inte har tillräcklig information om svetsen. Med bättre information om svetsens hållfasthet kan en hjullastares bärande delar göras 20 procent lättare.
– Det var lite nervöst, att bli intervjuad är inte en situation som man är van vid. Men det är nyttigt, inte bara i en intervjusituation utan också när jag ska förklara för kollegor på Volvo eller för andra forskare. Det har fördelar också för en själv. Man är tvungen att formulera sig, och då blir det automatiskt att man måste urskilja vad som är det viktiga i det man håller på med. Vi har fått med oss jättemycket på kort tid, säger hon efter intervjun.
Efter att alla sex kursdeltagarna intervjuats spelar Claes Johnsson upp intervjuerna på en tv och kommenterar.
När det är Jan Eklinds tur berömmer Claes Johnsson honom för att hans framförande var mycket bättre än det första försöket dagen innan.
– Men du måste börja med det mest intressanta, du ska inte vänta med det. Ni forskare är uppfostrade att ta bakgrunden först, men ni måste vända på det och ta slutsatsen först. Då vaknar jag som åhörare, säger Claes Johnsson.
– Och så har du Jan en forskaraktig vilja att hålla dig i bakgrunden. Det är alldeles för mycket blygsamhet. Du måste renodla budskapet och lyfta fram det viktigaste, fortsätter han.
Jan Eklind är tveksam.
– Jag håller gärna igen, jag vill behålla min forskaridentitet, mitt varumärke som forskare och inte sälja min forskning för ytligt. Och så tänker jag "Vad ska kollegorna säga?", säger han.
– Ni forskare är lite för noggranna och lite för blygsamma vid kontakter med massmedia. Man brukar säga till forskare som ska intervjuas: Ta i så du skäms så blir det bra, säger Claes Johnsson.
Jan Eklind invänder att han inte kommit så långt i sin forskning att han kan säga något säkert om resultaten.
– Men då kan du säga, "så långt vi vet" eller "mycket tyder på". Då blir det intressant. Och så kan du lägga till att om fyra år vet vi exakt hur det ligger till, säger Claes Johnsson.
Trots sina invändningar är Jan Eklind nöjd med kursen och med kritiken från kursledaren.
– Du sätter fingret exakt på hur det är, du fångar det jättebra, tack! säger han.
I en paus berättar Claes Johnsson att han var journalist i 22 år, längsta tiden reporter och redaktör på Sveriges Radio. Men till slut tyckte han att journalistiken blev för kortfattad och för ytlig och började undervisa på Journalisthögskolan i Stockholm som adjunkt och lektor.
– När jag var inne i den akademiska världen fick jag förfrågningar om att hålla i sådan här medieträning för olika grupper av akademiker, säger han.
Så småningom förändrades journalistutbildningen och Claes Johnsson ansåg att den utvecklades åt fel håll. Han gick då över till att i huvudsak arbeta med medieutbildning av andra än journalister.
– Jag tycker att det är viktigt att folk lär sig att framträda i media, det är en demokratisk fråga.
Han har hållit i många kurser med allt från doktorander till professorer och rektorer. Och han är inte ensam om den här sortens utbildningar. Han uppskattar att alla universitet och kanske en tredjedel av alla institutioner håller på med medieträning av något slag.
– Det är nyttigt för alla, inte bara i kontakten med media, kursdeltagarna blir bättre lärare och gör bättre ifrån sig i kontakten med finansiärer, politiker och andra forskare.
Och nu är forskningen global och svenska forskare ska mäta sig med till exempel amerikanska forskare.
– Vi måste lära oss att prata om det vi håller på med för att till exempel få EUpengar. En sådan här kurs är en start, sedan behöver forskaren utveckla sig själv och gå ytterligare kurser för att bli bättre.
Den här tvådagarskursen i medieträning ges inom Pro Viking Forskarskola som utbildar inom området produktframtagning. Forskarskolan är knuten till forskningsprogrammet Pro Viking som finansieras av Stiftelsen för strategisk forskning.
Forskarskolan har funnits i cirka tio år och upphör vid årsskiftet 2013-2014. För närvarande är cirka hundra doktorander inskrivna och genom åren har drygt hundra personer avlagt doktorsexamen inom forskarskolan. Kurserna i medieträning startade cirka 2005, och sedan har man haft medieträning ungefär en gång om året.
– När forskningsprogrammet Pro Viking startade fick alla projektledare plus jag en längre medieträning. Då kom vi på idén att vi kanske skulle ge en kortare version till doktoranderna också, så det blev de här tvådagarskurserna, säger Göran Gustafsson, universitetslektor på Chalmers, studierektor för forskarskolan och ordförande i forskarskolans ledningsgrupp.
Han säger att det är vanligt att man har presentationsträning för doktorander.
– Vi har en annan kurs i forskarskolan, Presentationsteknik och vetenskaplig publicering, som tangerar den här kursen lite grand, men det är mer generell presentationsteknik. Den här kursen är mer rakt på sak med en journalist och en tv-kamera i ögonen.
Kursen är uppskattad bland doktoranderna och får mycket bra utvärderingar.
Göran Gustafsson räknar med en nytta för deltagarna på längre sikt.
– Vi utbildar dem ju med tanke på framtiden. De här doktoranderna ska ut i industrin och kommer att finnas på ledande poster i och med att de har doktorsexamen. Här lär de sig vissa knep och trick som de kommer ihåg och som de har nytta av i framtiden.
PER-OLOF ELIASSON
