Stora förändringar är aviserade för den svenska högskolan. Förändringar som kan leda till bättre förutsättningar för universitetslärarnas arbete men det finns inga garantier för att inte effekterna blir de rakt motsatta. I väntan på den så kallade frihetsutredningens betänkande i december finns redan många frågor som kräver förbundets uppmärksamhet.
I forskningspropositionen kom regeringen med ett efterlängtat besked. Man föreslår att alla lärosäten (utom de konstnärliga högskolorna, Försvarshögskolan och, märkligt nog, Södertörns högskola) tilldelas ett så kallat basanslag för forskning som beräknats till 8 000 kronor per helårsstudent. Principen är bra, i linje med SULF-kongressens förslag för åtta år sedan. Beräkningssättet visar att anslaget är avsett för grundutbildningens forskningsanknytning – att göra svensk högre utbildning högre. Det räcker då inte att ge studenterna tillfälle att se forskare passera in och ut genom dörren till grannhuset på Campus. Pengarna måste användas så att varje lärare ges en möjlighet att behålla kontakten med forskningen, helst genom egen forskning. Okontroversiellt kan tyckas mot bakgrund av de ständigt upprepade fraserna om behovet av kvalitet – inte bara kvantitet – i undervisningen. Men långt ifrån alla högskoleledningar ser det så och där måste SULF fortsatt pressa på.
NYTT I ÅRETS forskningsproposition är att lärosätenas anslag för forskning görs avhängiga av kvaliteten i verksamheten. Seriösa kvalitetsgranskningar med syftet att uppnå förbättringar är en nödvändig komponent i högskolans utveckling. Synd då att regeringen stannat för några enkla kvantitativa mått för att bestämma kvaliteten: omfattningen av externa anslag, vetenskapliga publikationer och citeringar. Samtliga kriterier gynnar forskning bedriven längs huvudfåran och missgynnar dem som söker sig längre ifrån det redan etablerade.
Risken är dessutom uppenbar att måtten tillämpas inte bara på aggregerad nivå vid bedömningen av en hel fakultet eller ett ämnesområde utan att det får genomslag på synen på enskilda lärare och vi får en uppdelning i ett A- och ett B-lag – de närande och de tärande. Uppgiften för förbundet blir att verka för fortsatt solidaritet. Helheten gynnas mest av att var och en ges de bästa förutsättningarna att utföra sina arbetsuppgifter väl. Offentlig betygsättning av enskilda får inte förekomma vare sig den är baserad på kursutvärderingar eller publikationsfrekvens.
SLUTLIGEN, AVGIFTER KOMMER att införas för enskilda studenter, i varje fall till att börja med visserligen inte för studenter från EU, Norge eller Schweiz men det är en uppenbar risk att systemet med terminsavgifter kommer att utvidgas till att omfatta alla.
Ekonomiskt är det en rent statsfinansiell fråga. Lärosätena lär vare sig bli rikare eller fattigare. I den mån avgifterna leder till ett minskat antal studenter är det möjligt att det blir lättare att få gehör för behovet av en ökad lärartäthet vilket skulle vara positivt. I farans riktning ligger dock att inställningen till den högre utbildningen kommer att förändras så att universitet och högskolor inte längre ses som institutioner där lärare och studenter i förening utvecklar ny kunskap till gagn för hela samhället utan mer som utbildningsföretag där kunskapen ligger färdig till försäljning. En sådan förändring av synen på kunskap och på professionen skulle göra arbetet som universitetslärare långt mindre lockande. Också här har SULF en viktig uppgift framför sig.
JAG ÖNSKAR DEN TILLTRÄDANDE styrelsen lycka till i sitt arbete.
CHRISTOPH BARGHOLTZ
Ordförande i SULF
