Och så närmar sig tidpunkten för flytt, med Oslo som flyttdestination! Den tidpunkt som kändes så långt borta, då jag för två månader sedan, tog samtalet om att jobbet var mitt. Borta var då alla tankar på försäljning av hus, flytt, tullregler, outnyttjade föräldradagar, sjukförsäkring, nya skatteregler, barnomsorgs- och bostads- sökning, avsked av mysiga arbetskamrater, avståndet till vänner, syskon och föräldrar.
Tvivlet och tankarna kommer dock med tiden.
För samtidigt som Norge och Sverige är så lika, så finns det ändå skillnader. Detta inser man då man bollats mellan våra myndigheter. Nej, det är inte bara att ta sitt pick och pack över gränsen. Regler för att öka rörligheten mellan våra länder finns … men känns små när man ska bryta upp ett helt hem!
Tänk om vi inte trivs? Ska vi verkligen våga sälja huset? Tänk om vi inte hittar någonstans att bo? Alla vet ju hur svårt det är att hitta bostad i storstäder. Dessutom vet ju alla att Oslo är en av Europas dyraste städer! Och hur blir det med skola för barnen? Ska de nu ha både bokmål och nynorsk på schemat … de som knappt behärskar ett språk … Och ingen ”Bamba” blir det heller … Ack, du lata förälder, får nu börja göra smörgåsar på morgonen och bli duktig husmor och laga ordentlig mat varje dag efter skola och jobb. Och bilen? Att registrera en svensk bil i Norge kostar lika mycket som att köpa en helt ny bil i Sverige, och att köpa bil i Norge, känns ruinerande! Man vet vad man har, men vet inte vad man får och ju, närmare flytten kommer ju mer grubbel blir det …
Den gamla fjällvettsregeln som min mor brukade säga när vi var på skidtur på fjället: ”Det är aldrig skam att snu*”, kanske gäller även vid flytt till annat land? Skulle man ångra sig, så finns ju alltid möjligheten att återvända hem … Eller, är det skam att snu?
MEN VEM SÄGER att det vi är vana vid idag är det bästa alternativet? Att vanan är ett hinder för utveckling och ny kunskap har säkert många av oss upplevt! Som unga, när vi ville införa förändringar på våra första arbetsplatser, där de höll hårt på sina invanda, men ack så omoderna regler. Eller som nygift, då julvanorna plötsligt skulle anpassas till en helt ny familjs. Att våga släppa taget om något hemvant är alltid svårt, men ett nödvändigt ont för att man ska få chans att lära sig något nytt. Nog delar vi väl mer än vargar, björnar och en 1 619 km lång landremsa med Brodern i nordväst? Visst har man kortare semester i Norge, men samtidigt har man också kortare arbetsdag! … Och handen på hjärtat: Åt man själv maten i ”Bamba” varje dag? Kanske hade hemmagjorda smörgåsar varit lika bra?
SÅ, KANSKE SES vi på Systembolaget eller i köttdisken på ICA i Strömstad, dit alla andra norrmän vallfärdar … Kommer vi då att känna oss som svenskar eller norrmän? Hur snabbt går ränderna egentligen ur? Nu två veckor till flytt och trots min osäkerhet, så ser jag ändå framåt med en blandning av nyfikenhet och försiktighet. Man får helt enkelt ta en dag i sänder och förstå att det ”i rörelse” i alla fall inte står still … och på min resa kommer jag rabbla Karin Boyes kända mantra: ”Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr!”
* Snu = vända om (norska)
ELLEN RYDBERG
Ombudsman i Göteborg –
som blir medicinsk forskningsrådivare
vid NORDFORSK i Oslo
