SULF:s kongress, som är förbundets högsta beslutande organ, ägde rum den 21 och 22 november. Diskussionerna var livliga och mångsidiga. Rekryteringen till forskarutbildningen och den vetenskapliga karriären, lönerna och arbetsmiljön var tre stora inslag, vilka återkom i motionerna, styrelsens verksamhetsplan, men också i det anförande utbildningsminister Thomas Östros höll.
Vad ska till för att universitet och högskolor ska förbli intressanta arbetsplatser, hur ska unga människor lockas att satsa på en karriär som rymmer ett så stort inslag av osäkerhet som den akademiska? Hur ska den akademiska forskningen organiseras och finansieras? Hur säkerställs lärarnas kompetensutveckling, och hur kan grundutbildningens likvärdighet till exempel genom forskningsankytning utformas? Vad kan universitetslärare, doktorander, studenter och beslutsfattare göra för att undvika den strukturkris som svensk forskning enligt framträdande bedömare är på väg in i?
Detta är exempel på några av frågorna som diskuterades, och där SULF med stärkta argument fortsätter att agera.
DOKTORANDERNA PEKADE under kongressen bland annat på de osäkra och orättvisa villkor som de så kallade skuggdoktoranderna tvingas arbeta under. SULF hävdar ju bestämt att även den akademiska karriärens första steg ska tas inom en anställning. Stipendier innebär alltid otrygghet och orättvisor som helt enkelt inte hör hemma på nutida svensk arbetsmarknad.
Det är också si och så med de individuella studieplanerna för doktoranderna. Planerna saknas i många fall, eller så är de schablonmässiga till innehållet. Inom Högskoleverket pågår för närvaranade arbetet med en rättighetslista för doktoranderna. Det är ett viktigt arbete, men frågan är om det också kan komma att behövas skärpningar i Högskoleförordningens bestämmelser.
Bristerna i karriärvägen för nya doktorer diskuterades ingående. Avsaknaden av en rimligt förutsägbar karriär leder till att många unga forskare väljer bort den akademiska banan. Utbildningsministern tog upp problematiken i sitt tal, men han tycktes vilja skjuta de handfasta insatserna på framtiden. SULF, liksom till exempel studenternas SFS, tror inte det är möjligt. Åtgärderna som ska hålla svensk forsk-ningsvolym och kvalitet på en internationellt konkurrenskraftig nivå måste sättas in nu, om de inte ska komma för sent.
SULF KOMMER under närmaste åren att öka uppmärksamheten på de anställdas individuella rättigheter och på den enskildas akademiska frihet. Det finns – beklagligtvis – flera aktuella exempel på att till och med valet av forsknings-inriktning ute på våra universitet betraktas som ett administrativt beslut vilket till exempel en prefekt kan fatta.
Företrädarna för sådana åsikter är det akademiska systemets dödgrävare! Högskolelagen garanterar lärarna en frihet inom forskningen. Denna frihet omfattar val av problem, undersökningsmetoder, redovisning av resultat m.m. Om inte institutioner, fakulteter och högskolor klarar av att uppfylla detta samhällsuppdrag, som är ett av deras viktigaste, bör rimligtvis statsmakterna öka kontrollen över lärosätena. Det skulle vara en olycklig utveckling och gå stick i stäv med den förändring mot friare universitet som SULF har varit en ivrig tillskyndare av.
SULF kommer att forts�tta att agera emot existensen av en tystnadens kultur och hävda universitetslärarnas rätt och plikt att kritiskt granska rådande förhållanden. Vi slår vakt om de tillgångar som är unika för ett universitet: forskningens frihet och att unga människor av positiva skäl söker sig dit.
GÖRAN BLOMQVIST
