I Universitetslärarens augustinummer beskriver Désirée von Ahlefeld Nisser hur hennes kommunala erfarenheter inte alls räknades när hon sökte universitetstjänst (Universitetsläraren 11/2002). Det finns säkert flera förklaringar till denna iakttagelse. En förklaring tror jag är universitetens speciella tolkning av den tredje uppgiften.
När jag i olika sammanhang har hört universitetsföreträdare redogöra för hur universiteten samverkar med det omgivande samhället har det alltid handlat om att lära ut. Föreläsningar och utbildningar anordnas även för personer som inte är inskrivna som studenter.
Information om samhället får universiteten genom forskningen, har man sagt – utan att nämna att forskare och forskarstuderande i första hand söker svar på frågor som de själva har formulerat.
Att personer utanför de egna gränserna skulle ha något att tillföra – att universiteten skulle kunna lära sig – tycks inte ha föresvävat någon. Snarare tycks man anse att all kunskap alstras vid universitet. Universiteten kan och vet bäst.
KANSKE FÖRESTÄLLER SIG universitetens företrädare att deras verksamhet är unik. Det är i så fall inte unikt; så tänker chefer och anställda i många organisationer. Men det är fel. Andra verksamheter ska precis som universiteten ledas och utvecklas och stimuleras till goda resultat. Insikter i besvärliga metodproblem kan man få på andra sätt än genom forskning. Man behöver inte nödvändigtvis undervisa studenter för att få pedagogisk erfarenhet.
Samhället är fullt av kunskaper och erfarenheter som universiteten behöver. Men för dem som uppfattar universiteten som unika organisationer blir det naturligt att enbart värdesätta erfarenhet från den egna verksamheten. Andra erfarenheter betraktas då snarast som en belastning. Helst ska de som söker anställning redan ha arbetat vid det universitet där de lediga jobben finns.
Thomas Östros har talat om att universiteten håller på att öppnas upp. Det kan lika gärna vara tvärtom. Universiteten tycker att de klarar sig bra själva.
KARIN HOLMBLAD BRUNSSON
EKONOMIE DOKTOR,
FÖRFATTARE TILL BOKEN
VAD ÄR FORSKNING?
