Vid ett styrelsemötet 25 april ska riktlinjerna för den nya organisationen fastställas. Planerna på en omorganisation blev dock allmänt kända i höstas. I mitten av januari i år tillsattes en partssamansatt arbetsgrupp för att utreda hur man skulle genomföra en radikal minskning av antalet institutioner.
Gruppen är inte enig. Dess ordförande är prorektor Torbjörn Fagerström, som i en intervju i Universitetsläraren (nr 4/2002) förklarade:
– Vi vill skapa större akademiska enheter för att sammanföra kompetenser som hör ihop och på så vis skapa akademisk slagkraft.
Personalen protesterar. SACO-rådet, vars styrelse är enig, säger i en skrivelse daterad 27 mars, det vill säga strax före påsk:
– Hittills har SLU:s ledning inte presenterat några konkreta motiv för förändringen, och inte heller angett vilka konkreta problem i nuvarande organisation som skulle elimineras om antalet institutioner vore färre.
– Man har presenterat en tidsplan för processen utan att ha förankrat den i verksamheten eller ens diskuterat den med personalorganisationerna, trots upprepade påstötningar och begäran om förhandling från SACO:s sida.
Tidsplanen går ut på att alla anställda har fått ge sina synpunkter på processen senast 15 april. Därefter blir det styrelsebeslut om inriktningen 25 april. Den 4 juni ska arbetsgrupper tillsättas och 17 juni blir det nytt styrelsebeslut om den nya inriktningen.
Lagom till 1 september ska de nya prefekterna utses. Under hösten ska organisationen stabiliseras för att träda i full kraft från 1 januari. Varför denna brådska? undrar personalen.
Usel förankring
Karin Hakelius, prefekt vid Institutionen för ekonomi, är en av dem som har engagerat sig.
– Vi motsätter oss inte en förändring. Det vi vänder oss emot är att förankringen bland personalen är usel och att genomförandet ska ske så snabbt, säger hon.
I en skrivelse till rektor Ann-Christin Bylund i början av mars påtalade hon de anställdas brist på förtroende för ledningen.
Karin Hakelius gav även sina synpunkter på hur dialogen med de anställda kunde förbättras. Bland annat underströk hon:
– Lita på de underlydande och ge dem så fria händer som möjligt att arbeta med sina kompetensområden. Man ska och kan inte detaljstyra ett universitet.
– Sätt upp klara mål för SLU:s verksamhet i stort och förankra dessa efter hand som målen arbetas fram. Det är avgörande att organisationen deltar i själva målformuleringsprocessen.
Karin Hakelius har dock inte fått någon reaktion på sin skrivelse.
Rolf Olsson, ordförande i SACO-rådet sammanfattar i skrivelsen strax före påsk:
– SLU har nyligen fastställt en perso-nalpolicy där det bland annat sägs att ”en öppen dialog om målen för verksamheten skall föras på alla nivåer inom SLU för att skapa delaktighet, samarbete och nytänkande. SLU vill aktivt främja en arbetskultur där alla lyssnar och där alla bemöter varandra med respekt”. SACO vid SLU kan inte se annat än att den pågående institutionsreformen å det grövsta bryter mot SLU:s personalpolicy.
SACO-rådet vädjar till styrelsen om att inte genomföra förändringen för snabbt.
Men till Universitetsläraren har Torbjörn Fagerström tidigare kommenterat tempot:
– Vi har tänkt göra det här snabbt bland annat för att tidsrymden av osäkerhet för personalen ska bli så kort som möjligt.
Karin Hakelius kan inte se någon orsak till brådska. Förändringen innebär en stor omställning för de berörda, också med hänsyn till lokalfrågan. Tanken är att de nya storinstitutionerna ska bilda enheter där de anställda sitter tillsammans.
Prefekterna har protesterat. Nyligen skrev ett femtiotal prefekter till rektor för att påtala bristen på förankring av planerna. Nämnas bör att planerna även orsakat viss splittring bland de berörda. Och spekulationerna florerar – vad kommer att krävas av de prefekter som tillträder i höst?
– Från att ha en situation där den översta ledningen är misstrodd, kommer vi med stor sannolikhet att hamna i en situation där misstron omfattar såväl den högsta ledningen som prefektkollektivet, sammanfattar Karin Hakelius.
Under våren hålls stormöten var fjortonde dag, där bland andra rektor deltar. Men det är inte informationen som brister, utan förankringen, understryker Karin Hakelius.
EVA RÅDAHL
