Han har precis varit med i Morgonpasset i P3 och nu befinner han sig några minuter från Radiohuset i Stockholm. Det är inte heller långt till TV-huset. Våra bordsgrannar på uteserveringen är SVT-journalisterna Anders Holmberg och Camilla Kvartoft. Joel Halldorf hälsar och småpratar innan han vänder tillbaka. Han bor utanför Linköping, staden där han växte upp, men pendlar till Stockholm.
– Jag är ganska bra på logistik. Man får pussla ihop saker och ting. När man har för mycket samtidigt, då börjar man tappa saker och missa, säger Joel Halldorf och fortsätter:
– Men det är kul, det är också varierande att få både högskolans långsammare processer och fördjupning och så P3 som är lite rappare och där man får kosta på sig vissa förenklingar.*
Östgötskan är tydlig men inte grov. Pikéskjortan är gul och håret är gråsprängt och prydligt vågigt. Sedan 2021 är han professor i kyrkohistoria vid Enskilda Högskolan Stockholm. I våras kom boken Makten och det heliga: den religiösa vändningen i världspolitiken. Tidningen Dagen skrev då att ”Halldorf är förmodligen vår främste samtida pedagog när det gäller att förklara de långa och stora linjerna i relationen mellan religion och politik”. Han må vara pedagog men han är också en orädd debattör som poddar och som regelbundet skriver i Expressen.
En av anledningarna till att han syns och hörs ”överallt” är nämligen att han har en ämnesbredd som påminner om journalisten och författaren Göran Greiders. Ungefär där tar likheterna slut. Eller så gör de inte det. För båda syr ihop de många olika intressena och världarna och visar att allt hör ihop. De har också förmågan att förklara och göra det de pratar om lätt att förstå. Självförtroendet är det inte heller något fel på även om de båda har en avundsvärd talang, att hela tiden framstå som ödmjuka och inlyssnande.
Joel Halldorf utvecklar sina tankar om att intervjuas i exempelvis P3 och drar paralleller till klassrummet. I radion såväl som i föreläsningssituationen handlar det om att vara pedagogisk och fokusera på att det han säger ska vara begripligt. Han har undervisat på högskola sedan 2009 och disputerade tre år senare. Joel Halldorf understryker att han identifierar sig starkt som lärare och om någon frågar vad han gör är det så han svarar.
– Jag älskar att hjälpa människor att förstå världen, att ge perspektivet och den historiska bakgrunden, pusselbiten som gör att du lyser upp och bara: ”Ah, nu fattar jag”.
Att lära sig något är något av det mest njutbara man kan uppleva, menar han och att själv förmedla kunskap, det ger samma känsla. Redan när han gick i skolan tyckte han om att hjälpa andra. Många var de klasskamrater som tog hjälp av Joel Halldorf inför prov. De kunde sitta i timmar. Nu, många år senare ser han likheterna mellan att intervjuas och de stunderna. Skillnaden är egentligen bara att han når ut till fler. Han trivs med att synas och höras, säger att han kommer från en familj av pastorer, att pappa och farfar alltid har stått på estraden. Efter en stund poängterar han att han inte är perfektionist, att det handlar om att förstå sammanhanget, apropå resonemanget om förenklingar. Man kan inte berätta allt man vet varje gång man öppnar munnen.
Joel Halldorf …
… är 46 år gammal och bor utanför Linköping där han också växte upp. Han är gift med Lydia Halldorf och de har två barn. Både hans pappa Peter och hans farfar Samuel var pastorer inom Pingströrelsen. Både Peter och Joel Halldorf har numera lämnat rörelsen och Joel Halldorf är aktiv i flera samfund, mest i Svenska kyrkan och katolska kyrkan. Han disputerade vid Uppsala universitet 2012 med en avhandling om predikanten och sångförfattaren Emil Gustafson. 2021 blev Joel Halldorf professor i kyrkohistoria vid Enskilda Högskolan Stockholm. Han är också författare och debattör, skriver bland annat för Expressen. I våras kom boken Makten och det heliga.
Den unge Joel Halldorf drömde om att bli lärare men då var det högstadiet eller gymnasiet som hägrade. Universitetet var, som han uttrycker det, en dunkel värld. Han kommer inte från en akademikersläkt. Men hantverket, lärarrollen, lockade honom. Han har alltid älskat att skriva och han säger att det är det enda kreativa uttryck han har tillgång till. Musikalisk är han inte, måla kan han inte heller men att skriva, det är att få utlopp för sin kreativitet. Visst är det slitigt. Också. Men när det flyter på, då trivs han, då mår han bra.
– Vi åkte över till USA och då läste jag på college. Jag kom ur en frikyrkomiljö där man har varit skeptisk mot humanistisk högre utbildning, speciellt teologi. Det var som om man skulle studera bort tron. Även om jag inte såg det på det sättet så fanns det något att övervinna i den föreställningen från min uppväxt, säger Joel Halldorf.
På college läste han bland annat religion och tyckte att det var det absolut roligaste. Hemma i Sverige fortsatte han på det spåret, först vid Linköpings universitet och sedan i Lund innan han doktorerade i Uppsala. Nu säger han att det var skönt att möta de vetenskapliga metoderna och perspektiven tillämpade på den kristna tron, och få möjligheten att bearbeta det på ett konkret sätt. Joel Halldorf återkommer till det, att religionsdebatten i Sverige, handlar mycket om killgissningar och rykten som flyger omkring. Någon säger att Jesus inte har funnits och konspirationsteorierna är många, inte minst var det så när Da Vinci-koden var som mest i ropet, i början av 2000-talet. För Joel Halldorf var det viktigt att processa det han hade med sig med hjälp av vetenskapen och akademin. Det var en del av det egna religiösa mognandet. Den personliga utvecklingen krävde också att han var tvungen att göra upp med en del föreställningar och idéer.
– Som att lära sig att se sig själv som ett resultat av historiska processer, både som person och som kyrka. Det är inte något som bara har fallit ned från himlen fixt och färdigt. Utan det ligger historia bakom och med det finns också maktkamper och politik. Kyrkans historia är fylld av både helgon och syndare. Brutala saker har hänt. Men vi moderna människor tenderar att vara lite historielösa i hur vi ser på oss själva, menar Joel Halldorf.
Han gör som han gör, helt enkelt, och utvecklar sina tankar i långa och metodiska exempel. Den moderna människan tänker att ens liv är ett resultat av de beslut man har tagit. Vi ser inte, tycker han, hur mycket av våra värderingar, vår kultur och våra livsval är produkter av, ”inte på ett determinerat sätt, men ändå väldigt formade av en historisk linje som vi råkar vara den senaste grenen på”.
Det är så han jobbar och det är så han tänker, det är där han hamnar, i att det är viktigt för honom att förklara nuet med hjälp av ett historiskt perspektiv.
– En tanke som finns hos mig att man förstår sig själv och sin tid och sitt sammanhang bättre om man förstår dess historia. Och det speglar väldigt mycket min upplevelse. Jag minns när jag läste om frikyrkohistoria och väckelsehistoria och insåg att skälet till att känslorna var så viktiga i den församling jag växte upp i, hade att göra med en rörelse, pietismen på 1700-talet, som betonade hjärtat och den personliga fromheten, säger Joel Halldorf.
Då förstod han, då blev det lättare för honom att förhålla sig till sin egen tro och sin egen församling. Han kände sig hemma inom akademin direkt och säger att han, som han uttrycker det, har trivts när nivåerna i utbildningen har höjts. Men lite stelt kunde det allt bli, tycker han. Som att vara i en kunskapsfabrik. Han har betat av universiteten i Linköping, Lund och Uppsala och arbetar nu på en betydligt mindre arbetsplats och ett betydligt mindre känt lärosäte, Enskilda Högskolan Stockholm.
– Jag tycker inte om stora institutioner. Jag vill att de ska vara små och nära. Många av mina bästa vänner är på stora universitet, jag är gärna där och hälsar på. Men jag har svårt att navigera stora institutioner.
Joel Halldorf återkommer till sin uppväxts församling där församlingen var allt, livets centrum och i den miljön finns det en stor entreprenörsförståelse. Avståndet mellan pastorn och medlemmarna är litet. Som medlem får du möjlighet att forma din egen miljö. Vid till exempel Uppsala universitet är förutsättningarna helt andra. Ingenting kan lösas genom en snabb förhandling, varken kursbeskrivningen, kurslitteraturen eller schemat. Det är hans bild av det. I stället pratar han med mild stämma om hur mycket han uppskattar att vara på en mindre högskola. Där känner man/han alla kollegor, lär sig namnen på studenterna och vet var de är i sina processer. Det går att prata med schemaläggaren.
– Mitt liv är rörigt. Jag pendlar och har andra uppdrag och behöver den formen av flexibilitet i en institution. Jag trivs med det och även det speglar att jag är en frikyrkopojk. Vi är bra på små gemenskaper, inte på stora institutioner.
Han lägger till att folket i Svenska kyrkan är mycket bättre på just det, på att fungera och verka i större sammanhang. Enskilda Högskolan Stockholm är inte ett sådant, undertecknad flikar till och med in, inbakat i en fråga, att Joel Halldorf är mer känd än sin skola. Han ler och säger att han har hört något liknande tidigare. Pedagogiskt berättar han om skolans bakgrund i den svenska frikyrkligheten. Man har både forskning och högre utbildning men det är undervisningen som står i centrum på skolan som har ett tjugotal lärare och ett par hundra studenter.
I klassrummet (och i världen utanför) försöker Joel Halldorf få igång ett samtal, en dialog. Han understryker vikten av att vara lyhörd för vad som händer och sägs i rummet. Det märks även under intervjun. En intervju är inte ett samtal på det sättet, det är jag som ska leda framåt, ställa frågor med ett tydligt mål. Men när det blir som bäst, då är intervjun lik ett samtal som får bölja lite fram och tillbaka och där det får vara lite ovisst och spännande mitt i tydligheten. Så blir det nu, mitt bland brutalistarkitekturen på Karlavägen.
När han inte jobbar kollar Joel Halldorf mycket på fotboll. Det är hans favoritsyssla. Ögonen glittrar när Arsenalsupportern säger det, innan han konstaterar att hans två barn nu har blivit så stora att han får tigga till sig deras uppmärksamhet. Han tycker att det är avkopplande att städa och laga mat.
– Min fru lever ett väldigt extrovert liv. Hon driver ett kulturkafé så hon träffar halva Linköping på sin arbetsdag. Jag sitter och skriver. Så jag tycker om att träffa människor. Jag är aldrig så avkopplad och närvarande som när jag får träffa vänner.
Du blir inte trött på folk då, med tanke på din lärarroll och alla debatter?
– Jag undervisar inte tillräckligt mycket för att bli trött på folk. Och debatterandet, det blir så abstrakt. Det som är skönt när man pratar med någon är att man inte ens undrar vad det är som plingar i telefonen. Man är verkligen här och nu och tas bort från mediaflödet.
Efter intervjun hörs vi. Joel Halldorf har tänkt på vad han sa när vi sågs och hur han uttryckte sig. Den bästa tanken var, menar han, att när man svarar på medias frågor ska man inte fråga sig ”är jag bäst i forskningssverige på detta?” utan ”skulle jag kunna undervisa om detta?”.
På plats där religion möter dagens samhälle
Joel Halldorfs huvudsakliga forskningsintressen rör just förhållandet mellan religion och det moderna samhället. Det är också där han hamnar när han skriver debattartiklar eller får uttala sig i media. Inte sällan handlar det om religion och politik, som att det de senaste åren har blivit allt vanligare att politiker på högerkanten flirtar med kristendomen, i USA, Ryssland och även i Sverige.
