Jag blir beklämd och väldigt förvånad när jag läser Per-Olof Eliassons krönika i Universitetsläraren den 24 april 2025. Skribenten blandar helt uppenbart äpplen och päron och har definitivt inte förstått vad pedagogiskt stöd i högre utbildning handlar om.
Eliasson verkar tro att pedagogiskt stöd är något som finns för att kompensera för studenters bristande förkunskaper och att det är någonting som erbjuds studenter med låga betyg från tidigare studier. Detta är en fullständig missuppfattning. Pedagogiskt stöd innebär olika former av åtgärder för att undanröja, kompensera eller överbrygga hinder som kan uppkomma i studiesituationen på grund av funktionsnedsättning. Det kan också vara åtgärder för att kompensera för bristande tillgänglighet. Det handlar inte om att sänka kunskapskrav eller att väga upp för bristande förkunskaper, utan om en rättighet att inte bli diskriminerad utifrån svensk lag och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Eliasson får det att låta som om att det är studenter med pedagogiskt stöd som grupp som har bristande förkunskaper. Detta är givetvis fullständigt felaktigt. I gruppen studenter med pedagogiskt stöd finns, liksom i hela studentgruppen, studenter med (för att använda Eliassons ord) olika skolunderbyggnad, förkunskaper och studieteknik.
Gruppen studenter med pedagogiskt stöd har ökat på grund av att fler studenter med funktionsnedsättning numera finns representerade i högre utbildning. Detta är helt i linje med politiska intentioner om att öka mångfalden i studentgruppen.
Eliasson får det också att låta som någonting negativt att lärosäten arbetar med generellt inkluderande högskolepedagogik. Hur kan det vara negativt att arbeta med att akademin blir bättre på att möta heterogena studentgrupper? En inkluderande och tillgänglig högskolepedagogik handlar inte primärt om att kompensera för bristande förkunskaper utan om möjligheten för fler att känna sig hemma och välkomna i akademin.
Anna Jälknäs
Samordnare för pedagogiskt stöd
Göteborgs universitet
