Efter kritiken mot utbildningsminister Mats Perssons (L) ingrepp i lärosätenas styrelsers mandatperioder utlöstes ännu en omfattande kritikstorm. Nämligen när han i en debattartikel i Svenska Dagbladet deklarerade att antalet fristående kurser måste minskas.
Ministern hävdade att ett ökande antal ”hobbykurser” tar resurser från ingenjörsutbildningarna, vilket resulterat i ett flöde av mothugg. Kultur- och ledarsidor har fyllts av bitska inlägg. Protesterna kommer från en stor och heterogen skara. Från lärosäten, enskilda forskare, fria skribenter, Timbroföreträdare, Sveriges förenade studentkårer, SFS, och ett antal fackförbund.
SULF:s ordförande Sanna Wolk skriver att hon förfäras över att ha läst förslaget om hårdare styrning av högskolans utbildningsutbud och skriver bland annat att ”kortsiktigt styra mot ’nyttiga’ ämnen som endast rör den befintliga arbetsmarknaden är ett allvarligt hinder för att främja näringslivet, säkerställa kompetensförsörjningen och stärka Sveriges konkurrenskraft på den globala scenen”.
Vidare får det väl närmast ses som en bedrift att utbildningsministerns utspel fick rektorerna för de två största universiteten, Lund och Uppsala, att gå samman i gemensamt svaromål.
Problemet, konstaterar rektorerna, är inte de fria kurserna utan att högre utbildning sedan länge är underfinansierad.
Rektorerna skriver att de måste utgå ifrån att Mats Persson menar väl, men att han missuppfattat vad en fristående kurs är. Att han raljerar och ägnar sig åt grova förenklingar.
Och SFS kunde påvisa att själva utgångspunkten för Perssons resonemang är felaktig, då andelen studenter vid fristående kurser har minskat både i absoluta tal och som andel av all högre utbildning, från 28 procent till 23 procent.
Mats Persson är, i likhet med övriga företrädare för Tidöpartierna, fokuserad på brottsbekämpning och har motiverat sin kommande omgörning av socionomutbildningen med att socialsekreterare ska bli bättre på att handskas med unga kriminella.
Med tanke på brottsbekämpningsivern så var det olyckligt att han i sitt raljerande över fristående kurser exemplifierade med kursen i ”hundens beteendebiologi”.
Det fick nämligen etologerna vid Linköpings universitet att påpeka att nämnda kurs efterfrågas av polisen och tullen då ”beteendebiologin” är väsentlig för att hundar ska kunna hitta narkotika och säkra bevis i mordfall.
Nej, Mats Persson har genom sitt agerande, inte precis skaffat sig någon större fanclub. Det finns givetvis inget som säger att en minister måste göra sig populär inom sitt sakområde, men när utspelen bygger på missuppfattningar och felaktiga siffror kan man undra hur Mats Persson ska skapa respekt för sin politik.
Ett försvårande drag är det populistiska anslaget, som visar sig i sådant som att han hävdar att ”många människor ställer sig frågan om det verkligen är rimligt att skattebetalarna finansierar kurser som lika gärna kan ges av andra än lärosäten”. Det där med ”många människor” duger knappast ens som anekdotisk bevisföring. Vi kan vara helt säkra på att Persson inte har uppvaktats av ”många” som vill ha bort de fristående kurserna, men att hänvisa till missnöjda skattebetalare ingår ju i grundkursen för politisk populism.
I Dagens Arena påminner Håkan A Bengtsson, vd för Arenagruppen, om att Liberalerna är ett parti som brukade värna bildning och att det i partiprogrammet står att man vill förändra att ”humaniora under lång tid varit i strykklass på högskolor och universitet”, vilket alltså är långt ifrån Mats Perssons ensidiga fokus på ingenjörsutbildningarna.
Kanske är han därmed en ny sorts utbildningsminister som anammat den politiska anda där populism och avsikt att röra om i grytorna omhuldas, liksom att ge fingret åt etablissemanget, inklusive det akademiska.
Tidöpartierna är kanske därför utomordentligt nöjda med hans förmåga att orsaka kritikstormar.
Akademin och de som värnar om akademin och dess frihet är det i alla fall inte.
