Över 200 personer möttes på en konferensanläggning vid Brunkebergstorg i Stockholm för att samtala och debattera om akademisk frihet. Utöver representanter från lärosäten närvarade bland annat personer från olika fackförbund, tankesmedjor och forskningsinstitut liksom riksdag och regering.
Sanna Wolk, förbundsordförande för SULF, inledde dagen med att betona vikten av att diskutera akademisk frihet i bred bemärkelse, och inte bara prata om det som kan ge enkla poäng – som cancelkultur.
– I världen och Europa ser vi en stark tillbakagång av demokratin. Det som tagit lång tid att bygga upp går snabbt att rasera, och vi behöver se till att det blir svårare att ta bort den akademiska friheten, sa Sanna Wolk.
Hon efterfrågade ett grundlagsskydd av den akademiska friheten, men även ökade basanslag för att minska forskares osäkerhet kring fortsatt anställning.
”Uppfattar sig främst som statsanställda”
Shirin Ahlbäck Öberg, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet, presenterade skriften Om akademisk frihet, som Universitetsläraren har skrivit om tidigare.
– Den formella rätten till självstyre är svagt för lärosätena. Den garanteras inte direkt i svensk lag. En försvårande omständighet är att universitet och högskolor, som drivs i statlig regi, formellt är en del av förvaltningsmyndigheterna, sa Shirin Ahlbäck Öberg.
Att lärosätena står under regering och riksdag gör att regeringen kan besluta om saker som organisation och förutsättningar.
– Lydnadsförhållandet under regeringen rimmar illa med tanken om autonomi. Den fria akademins verksamhet kräver en tydlig rågång gentemot statsmakterna, sa Shirin Ahlbäck Öberg och påpekade att det aldrig fattats ett politiskt principbeslut om att universitet och högskolor ska vara förvaltningsmyndigheter.
Att det ändå blivit så är bara en logisk följd av en rad andra beslut från 1800-talets mitt fram till i dag, enligt Shirin Ahlbäck Öberg.
– Det är besvärande att det inte skett tydliga och transparenta principdiskussioner. Många av mina kollegor uppfattar sig främst som statsanställda, i stället för en del av akademin.
Osäkert världsläge påverkar
Shirin Ahlbäck Öberg diskuterade sedan akademisk frihet med Marita Hilliges, generalsekreterare för SUHF, och Ole Petter Ottersen, professor vid Universitetet i Oslo och tills nyligen rektor vid Karolinska institutet.
Ole Petter Ottersen såg med oro på att internationella samarbeten mellan universitet stoppas i kölvattnet av det förändrade säkerhetsläget.
– Det ser vi även i Sverige, att det finns en politisk påtryckning när det gäller samarbeten. Om vi inte kan samarbeta, vad händer med kvaliteten på forskningen?
På symposiet medverkade också bland annat Pam Fredman, ordförande för International Association of Universities, och utbildningsminister Mats Persson (L) som avslutningstalade.
– Jag tycker högskolesektorn är överreglerad, att det är en detaljstyrning och byråkratisering som inte gynnar enskilda forskare och deras vardag, sa Mats Persson.
Naiva om säkerhetsrisker
Han menade också att det tidigare funnits en naivitet inom akademin när det gäller säkerhetsrisker.
– Vi måste vara medvetna om yttre hot. Få saker är så viktiga som makt över kunskap och teknologi för länder som agerar utifrån säkerhetspolitiska intressen. Detta kommer att påverka hur vi utformar den fria akademin.
På frågan om regeringen borde föra in akademisk frihet i grundlagen svarade Mats Persson ”kanske”.
– I dagens läge tror jag vi ska utvärdera hur det blev med ändringarna i högskolelagen först. Vi behöver analysera andra frågor kopplade till akademisk frihet. Men frågan är inte uttömd på något sätt.
