− Om du kör fast kan det vara bra att försöka angripa ämnet på ett nytt sätt, säger Maria Margareta Österholm.
Hon undervisar på doktorandkursen ”Kreativt akademiskt skrivande” vid Stockholms universitet. Kursen gavs första gången hösten 2019 och ges igen till våren. Deltagarna läser och diskuterar avhandlingar som på olika sätt utmanar normerna för hur en akademisk text ska se ut. De får också skriva egna texter och reflektera kring vilken stil som passar just deras avhandlingsämne. Precis det ville doktoranden Alvar Blomgren utforska när han gick kursen. Han är historiker och skriver sin avhandling om känslornas roll i politiken under 1700- och 1800-talet.
− Jag ville skifta fokus från hur en avhandling ska se ut till vilket skrivsätt mina forskningsfrågor kräver, säger han.
Just nu skriver han ett kapitel om hur olika politiska grupperingar har haft som strategi att försöka framkalla rädsla hos sina motståndare för att på det sättet få igenom sin agenda. I avhandlingen vill han att tiden och människorna som han beskriver ska bli levande.
− Jag vill förmedla till läsarna vilken värld de här personerna befinner sig i, säger han.
Kreativt skrivande handlar inte om att som forskare bre ut sig på bekostnad av empiri eller källor, betonar han. Han tycker att de språkliga traditionerna inom akademin på många sätt är bra, och nämner till exempel värdet av tydlighet och precision.
− Det är viktigt när du skriver, men ibland kan normerna vara lite hämmande, säger han.
Nya grepp kan gynna presentationen
Kursen i kreativt akademiskt skrivande anordnas av Genusakademin och ges inom temat genus, kunskap och metodologi på Humanistiska fakultetens forskarskola. Liknande kurser har tidigare getts vid till exempel Göteborgs universitet och vid Södertörns högskola. Att kursen vid Stockholms universitet anordnas av just Genusakademin är ingen tillfällighet, tror Maria Margareta Österholm.
− Inom genusvetenskapen finns en lång tradition av att ifrågasätta hur vetenskap har bedrivits. Det handlar både om hur du som forskare förhåller dig till ditt ämne och om formerna för forskningen, säger hon.
Hon tycker att det är viktigt att ha en levande diskussion om reglerna och normerna för det akademiska skrivandet. Måste artiklar alltid följa en given mall? Blir en avhandling verkligen svårare att förstå om den är poetiskt skriven?
− Det skapas traditioner som säger att vi ska göra på ett visst sätt och ibland tror jag att vi följer dem ganska oreflekterat, säger hon.
Hon menar inte att forskare ska bryta mot traditionerna för sakens skull, men ibland kan presentationen av forskningsresultaten vinna på nya grepp. Det kan handla om att som litteraturvetare spegla sitt material i den egna texten eller om att hämta inspiration från skönlitteraturen för att fånga läsarna.
Även om du som forskare inte känner ett behov av att utveckla hur du skriver forskningsartiklar eller rapporter kan du ha nytta av att testa nya skrivsätt under själva arbetsprocessen, menar Maria Margareta Österholm. Det kan till exempel vara bra att ha en arbetsdagbok där du skriver ganska fritt om ditt ämne.
− Det du skriver där kanske inte passar i avhandlingen eller i rapporten men det kan ge nya idéer och ingångar. Ibland kan skrivandet fungera som ett sätt att tänka, säger hon.
När kursen i kreativt akademiskt skrivande gavs hösten 2019 var söktrycket högt.
− Det känns roligt att kunna ge den igen i vår i och med att det finns ett så stort intresse, säger Maria Margareta Österholm.
