Ernest Boyers bok ”Scholorship Reconsidered” har satt fokus på begreppet scholorship. På högskoleverkets femte kvalitetskonferens i slutet av mars diskuterades Boyers bok av kvartetten Olof Lundquist, vicerektor på Borås Högskola, Lars Haikola, rektor på Blekinge Tekniska Universitet, professor Ingemar Ingemarsson, Rådet för högskoleutbildning, och Malin Irhammar, vicerektor på Högskolan i Kristianstad.
Ernest Boyer är verksam vid Carnegie Foundation i USA. Hans bok kom 1990 och har sedan dess fått ett stort inflytande internationellt på debatten om universitetens och högskolornas roll.
Positivt laddat begrepp
Vad innebär scholorship?
Olof Lundqvist beskriver begreppet så här:
– Det är akademisk kvalitet på högsta nivå parad med djup kunskap, förtrogenhet, kritiskt tänkande, kreativitet, nyfikenhet och glädje.
Inget entydigt begrepp alltså men mycket positivt laddat.
Olof Lundquist berättar att han blivit fascinerad av boken och vid läsningen insett hur stela våra belöningssystem har varit.
Mycket handlar det om förhållningssätt. Forskningen och dess resultat framhålls alltid medan andra delar av universitets verksamheter kan leva i skuggan, som till exempel undervisning.
Ernest Boyer framhåller att det finns andra former av scholorship än forskningen.
– Såsom undervisningen upphöjd till skön konst, säger Olof Lundqvist.
Fyra nivåer
I själva verket visar Boyer på fyra nivåer av scholorship. De är:
• Scholorship of discovery ( forskning)
• Scholorship of integration ( att bygga broar mellan olika kunskapsområden)
• Scholorship of application ( forskningens, kunskapens, relevans för samhället)
• Scholorship of teaching ( lärandet och stimulerandet av studenterna)
Fyra aspekter men det är huvudsakligen forskningen som belönas.
– Det är på tiden att andra scholorship också får sin belöning.
Boyer uttrycker samma sak i sin bok så här:
När allt kommer omkring är det meningslöst att tala om att höja kvalitén i undervisningen om man i slutändan inte får erkännande för den tid som man tillbringar tillsammans med studenterna.
Ernest Boyer tycker att man ska gå vidare från den negativa spänningen och konkurrensen mellan forskning och undervisning till att söka den positiva.
Även Ingemar Ingemarsson uppehöll sig vid betydelsen av undervisningen utifrån Boyers bok och sa att de bästa lärare han upplevt har varit lärare som visat på kunskapen i ett perspektiv, lärare som kan integrera kunskapen i ett sammanhang.
– Man måste ha djup för att ge sammanhang.
Han menade också att bildning inte är det samma som scholorship men att begreppen har beröringspunkter.
Stort behov av mångfald
Malin Irhammar definierade begreppet bildning utifrån Boyer med att ”den som är bildad genomskådar det som styr ens liv och påverkar det”.
Lars Haikola tog Boyers teser som utgångspunkt för en kritik av den svenska högskolan som han kallade ”enhetshög-skolan”, alla går i samma spår.
– Alla strävar mot samma mål, alla vill bli universitet. Vi har ett förenhetligande krav på oss.
Vi har ett mycket stort behov av mångfald, påpekade Lars Haikola och sa att Ernest Boyer lägger samma vikt vid alla fyra nivåer av begreppet scholorship.
– Den gode läraren ska behärska alla nivåerna.
Lars Haikola ville se lärosäten med helt olika profiler till exempel forskning, avancerad utbildning, professionsutbild-ning, pedagogisk profil, feministisk profil eller varför inte en revolutionär profil. Med mera.
Vad är det då som hämmar mångfalden? Jo, menade Haikola, fyra saker. Traditionen, statustänkandet, regionalt tryck och finansieringssystemet. Kanske är finansieringssystemet största boven, det måste ändras, ansåg han.
JAN THORSSON
