Jag har varit expertläsare av uppsatser, eller examensarbeten, vid Högskoleverkets utvärdering av utbildningarna i Industriell ekonomi. Jag har granskat arbetena efter den målmall som jag inte visste fanns förrän jag blev instruerad till att bli expertläsare. Innan vi expertläsare började våra bedömningar samlades vi på Högskoleverket (HSV), numer Universitetskanslersämbetet, för att diskutera våra bedömningar av några provuppsatser, för en typ av kalibrering. Det var mycket intressant och det visade sig att vi hade divergerande uppfattningar.
Detta möte och diskussion var för mig i alla fall mycket nödvändigt, annars torde jag inte ha kunnat fullfölja det uppdrag jag fick. Därefter har jag läst 24 uppsatser och gjort bedömningar gällande högskoleingenjör-, civilingenjör-, magister och master, en del arbetenhar bedömts för fler än en examen. Arbetena som jag fick mig tillsända var anonymiserade så att jag såg inte författarnamn eller från vilken utbildningsinstans arbetet kom. Ingen expertläsare fick arbeten från sin egen högskola/universitet.
Nu till mina reflektioner. Det verkar som att studenterna tror att om man skriver om induktion, deduktion, abduktion, reabilitet, validitet, triangulering, fallstudie, då skriver man en vetenskaplig uppsats. Är det dessa metodkunskaper som är det viktiga i ett studentarbete som skall granskas av Högskoleverket/ Universitetskanslersämbetet? Studenterna måste ha blivit präglade att så är fallet, annars skulle inte de arbeten jag granskat haft en sådan tyngdpunkt. Ett arbete hade en nästan 70 sidor lång beskrivning av vad som står i litteratur om vetenskaplig metod, med författare som Yin, Saunders med flera, innan arbetet kom fram till sitt verkliga syfte.
Men metod är mer än att redovisa olika metodbegrepp, det gäller att klart redovisa varför, hur och på vilket sätt man gjort sina slutledningar. Ett arbete måste också innehålla slutledningar, annars kan man undra varför det gjorts överhuvudtaget. Naturligtvis är målet för studenterna att få ut sin examen, men arbetet känns meningslöst om det inte innehåller slutledningar. Slutledningar som visar att studenten kunnat omsätta kunskaper skapade under sin utbildning till något som kan göra nytta för det omgivande samhället, uppdragsgivande företag och/eller läsaren av arbetet. Det menar jag är viktigare än att studenten exercerar metodtermer. Vad gäller denna förmåga är jag inte lika imponerad av vad studenterna åstadkommit. De högskoleingenjörsarbeten jag läst tycker jag faktiskt har varit mer "bidragsinriktade" än övriga arbeten.
Tyvärr måste jag konstatera att många arbeten kunde ha skrivits av vilken ekonomistudent som helst, den tekniska kopplingen och kompetensen framkom sällan. Det stör mig eftersom jag är en av de första civilingenjörerna i industriell ekonomi, Linköping 1973.
Jag skulle utvärdera industriell ekonomi genom att granska examensarbeten, absolut, men jag skulle också granska verkligt kursinnehåll, använd kurslitteratur och examinationsuppgifter. Andelen marknadsföring/ organisation, ekonomistyrning/ redovisning, nationalekonomi, logistik/kvalitet, matematik och rena teknikämnen skall granskas och jämföras mellan de olika universiteten/högskolorna. Ett tydligt ingenjörsinnehåll måste framkomma och inget "fek"-område skulle få dominera. Jag har fått intrycket av att industriell ekonomi har utvecklats alltmer till en managementlinje med mindre ingenjörsinnehåll än när jag själv var student, vilket jag menar är olyckligt och klart avviker från den ursprungliga tanken och avsikten med utbildningen.
ANDERS SEGERSTEDT
Luleå tekniska universitet
