Författare ska vässa akademiska texter

Hallå där Magnus Linton, författare och journalist som fått anställning som ”writer-in-residence” på Institutionen för idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet. Tjänsten är på 50 procent under sex månader.

Varför sökte du jobbet?
– Jag har skrivit mycket sakprosa och nästan alla mina böcker har haft väldigt tydliga idéhistoriska inslag. Och jag har läst mycket idéhistoria och tycker ämnet är fantastiskt roligt. Dessutom är jag lite underutnyttjad som skrivlärare. Jag har skrivit mycket facklitteratur och undervisat en hel del, men inte så här formellt. Så det här ska bli väldigt kul.

Vilket är ditt uppdrag som ”writer-in-residence”?
– Skälet till att institutionen gör den här satsningen är bland annat att unga forskare i dag tvingas in i en trång mall där det gäller att publicera sig i en viss typ av smala tidskrifter där själva berättandet inte står i centrum. Det gör att många akademiker inte kan prioritera själva skrivandet, eftersom det inte betalar sig karriärmässigt. Jag tror det leder till en onödig stilistisk identitetslöshet hos många och att den levande texten inte blir ett mål i sig, vilket den borde vara. Den här satsningen är en påminnelse om att slutprodukten av en akademisk undersökning trots allt alltid är en text – och att en bra sådan kräver vissa saker.

Vad planerar du att göra?
– Jag skissar just nu på ett program med olika workshops kring vad bra text är, vikten av en tankestimulerande start, hur man bygger intellektuella cliffhangers, värdet av egen kreativ ordbildning, olika knep för att renodla, för- och nackdelar med en utpräglad stilistisk attityd och mycket annat.


Kategorier: Artiklar, Forskning
Lärosäten: Uppsala universitet