Vilken effekt har bebyggelse och närmiljö på om vi väljer att gå eller inte? Och hur påverkar attityd, kön och ålder?
– Att gå är det enda transportsätt som är universellt tillgängligt oavsett ålder, inkomst och social position. Det har också många fördelar för hälsan, miljön och ekonomin. Samtidigt har gåendet minskat, både i Sverige och resten av världen, säger Anindita Mandal som i juni disputerade i ämnet vid Luleå tekniska universitet.
Med hjälp av en GPS-baserad mobilapp har hon kartlagt gångbeteendet hos drygt 600 invånare i två svenska städer. Deltagarnas rörelsemönster har sedan kombinerats med data om deras fysiska närmiljö – allt från bebyggelsetäthet till antalet träd – och enkätdata om deras inställning till gående och sin närmiljö.
I avhandlingen visar hon att attityder har störst effekt på gångbeteendet, men att närmiljön också spelar stor roll.
– Till exempel är trädtätheten viktig. Fler träd i staden påverkar inte bara folk att välja den promenadvägen, utan uppmuntrar även till mer gående i allmänhet.
Annat som bidrar är ett väl utbyggt nätverk av gångbanor. Och att det finns ”punkter av intresse” att stanna till vid, som museum, kaféer och restauranger. Fotgängarna ska inte heller behöva korsa högtrafikerade vägar.
Själv går Aninidita Mandal varje dag till universitetet.
– Jag älskar att gå. Jag tycker att det är väldigt avkopplande. För mig är det en kombination av transport och rekreation.
Avhandlingen
Titel: Urban Planning and Transport Walking: Examining the effect of built environment, psychological factors and socio-demographics on walking as a transport mode in a Swedish context.
Ämne: Arkitektur.
Lärosäte: Luleå tekniska universitet.
Disputationsdatum: 12 juni.
