Partierna debatterade lärarledd tid och basanslag

Med grön skylt för ”ja” och röd för ”nej” fick riksdagspartiernas talespersoner svara på snabba frågor om bland annat basanslag, lärarledd undervisningstid och studiebidrag. Förutom att hålla upp skyltar fick de också debattera olika frågor som bollades upp av moderatorn. Eftersom Saco studentråd och Sveriges förenade studentkårer, SFS, anordnade låg fokus i debatten på utbildning och utbildningskvalitet.

Som Universitetsläraren har rapporterat om tidigare ligger Sverige näst sist på listan bland 24 undersökta europeiska länder när det kommer till antalet lärarledda undervisningstimmar per vecka. Genomsnittet ligger på 16 timmar och Sverige har 10. Partirepresentanterna var eniga om att det behövs fler timmar.

Moderaternas utbildningspolitiske talesperson Josefin Malmqvist förklarade att politiker, lärosäten och studenter måste hjälpas åt om utbildningskvaliteten ska kunna öka. På kort sikt behöver också antalet utbildningsplatser minska, sade hon.
– Det behöver inte nödvändigtvis betyda att vi får färre utexaminerade då jag tror att vi får bättre genomströmning genom ökad lärarledd undervisningstid.

Josefin Malmqvist betonade också att lärosätena måste se till att använda de resurser som tilldelas dem till undervisning. Som det är nu går för mycket till administration, enligt henne.
– Jag är väl medveten om att politiken absolut också har ett ansvar i det. Vi lägger till massor med krav och direktiv och sådant. Men det måste lärosätena lova leverera, sade Josefin Malmqvist.

Hon lade också ett ansvar på studenterna.
– Studenterna måste lova att anstränga sig. Att man jobbar hårt när man studerar. Då tror jag att vi kan hjälpas åt och faktiskt höja kvaliteten, sade hon.

Centerpartiets talesperson för forskning och högre utbildning, Anders Ådahl, vill också prioritera att öka den lärarledda undervisningstiden. Hans parti kommer inte att strida för fler utbildningsplatser, sade han.

När moderatorn flyttade över diskussionen till frågan om huruvida basanslagen behöver öka, påpekade Anders Ådahl att det inte kommer att räcka.
– Tyvärr är inte det tillräckligt. Vi har idag universitetsledningar, om man ska vara lite tuff, som i vår struktur är till 95 procent myndighetschefer och till 5 procent akademiska ledare. Vi behöver liberalisera både hur vi finansierar och organiserar lärosätena så att lärosätenas ledningar kan ta ett fullt ut akademiskt ansvar. Så att pengarna kan fördelas på ett sätt som universitetet skulle vilja mellan forskning och undervisning, sade han.

Liberalernas utbildningspolitiske talesperson Joar Forssell lade till att basanslagen de facto har ökat. Bara inte tillräckligt mycket.
– Mycket har ätits upp av inflation och det är djupt beklagligt. De (basanslagen reds. anm.) borde ha ökat ännu mer och det har vi också stridit för och det kommer vi fortsätta strida för. Det låter i den här panelen som att det också är fler partier som vill göra det, sade han.

Vänsterpartiets recept för att öka utbildningskvaliteten är att se över ”prislapparna per ämne”, enligt Ilona Szatmari Waldau, partiets talesperson för högre utbildning och forskning.
– Fördelningen mellan olika ämnen sattes för väldigt länge sedan så det är läge att se över dem för att se om det ska vara en annan fördelning. Sedan ska de vara högre också. I avvaktan på det vill vi lägga 300 kronor per student oavsett prislappen. Då blir det ju mer pengar automatiskt till de som har minst lärarledd tid, sade hon.

I sammanhanget lärarledd undervisningstid behövs det – förutom fler sådana timmar – också en förändring av forskarnas administrativa arbetsbörda, menar Ilona Szatmari Waldau.
– I dag är det många professorer som inte har tid att undervisa eller forska för att all deras tid går åt till att söka externa medel. Då kan man fundera på om det är bättre att ha en administratör som söker medel om det är möjligt, och att professorn undervisar, sade hon.

Socialdemokraternas utbildningspolitiske talesperson Anders Ygeman betonade att hans parti vill se över ”hela resursfördelningssystemet”. Olika utbildningar behöver – enligt honom – olika många lärarledda undervisningstimmar.

När moderatorn flyttade över debatten till att handla om huruvida det behövs en högre grad av disputerade universitetslärare, menade Anders Ygeman att det vore önskvärt. Samtidigt – poängterade Anders Ygeman – finns det ett annat problem. Han lyfte att fler än tusen universitetslärare och forskare sagts upp de senaste åren, vilket Universitetslärarens granskning visar.
– Det är väl bra om vi har lärare som har disputerat, men uppenbarligen verkar inte det vara huvudproblemet. Huvudproblemet är att ni (regeringen reds. anm.) inte har skjutit till tillräckligt mycket pengar. Därmed har lärare försvunnit, sade han.

Lili André, Kristdemokraternas talesperson för forskning och högre utbildning, betonade att anledningen till att det har försvunnit tusen universitetslärare och forskare är att högskolorna anpassar verksamheten utifrån tillgängliga resurser.
– Högskolorna dimensionerar tillsammans med andra högskolor, man samarbetar inom utbildning och då blir det ju en del som blir överflödigt. Vissa utbildningar läggs ned och då blir det färre lärare, sade hon.

Patrick Reslow, skolpolitisk talesperson för Sverigedemokraterna, förespråkar också fler lärarledda undervisningstimmar och lyfte frågan om en ökad andel disputerade lärare flera gånger. Han anser även att det är för många som skaffar sig en högskoleutbildning.
– Vi har tryckt in väldigt många på högskolan och måste börja prioritera och säga att vi får skära ner på utbildningsplatser. Det är den enda vägen att gå, därför att ju fler studenter som ska dela på pengarna desto dyrare blir det och desto mindre undervisningstid blir det. Här tror jag att vi har valt fel väg en gång i tiden, sade Patrick Reslow.

Liberalernas Joar Forssells utgångspunkt är att det är viktigt med disputerade lärare. Samtidigt påpekade han att en bra forskare inte nödvändigtvis är bra på att undervisa.
– Vi måste förstå att undervisning är en kompetens som inte kommer automatiskt av att man har en forskarutbildning och forskar, sade han.

Lili André (KD) påpekade att det behövs tydligare information till studenter kring de olika karriärvägar som akademin har att erbjuda.
– Bara en sådan enkel sak som information kring vad som finns för studenter. Jag undrar om man verkligen får förutsättningar för att förstå att man också kan forska efter en utbildning, sade hon.

Miljöpartiets Camilla Hansén lade till att hon upplever att intresset för att arbeta inom högskolesektorn minskat bland befolkningen. För att vända den trenden – menar hon – krävs att fler universitetslärare och forskare får fasta tjänster.
– Jag tror att historiskt har lärosätena lite kunnat luta sig tillbaka rekryteringsmässigt. De som fattar, fattar vad den akademiska karriären är. Men arbetsmarknaden ser annorlunda ut, attraktiviteten har sjunkit och universitetsvärlden har inte riktigt kunnat möta upp. Det räcker liksom inte bara med att bli forskare för att det är fint utan man behöver leverera i en del andra frågor också, sade Camilla Hansén.

I övrigt debatterade riksdagspartiernas talespersoner en rad studentnära frågor som kårobligatoriet, arbetslösheten bland nyutbildade, studentinflytande, hyror och bostadsbidrag för studenter samt studiebidragets storlek.