Vid en digital presskonferens förra veckan lämnade Matilda Ernkrans, minister för högre utbildning och forskning, en lägesrapport.
– Jag är väldigt glad över att landets universitet och högskolor så snabbt nu ställt om till mer av digital undervisning igen nu när smittläget kräver det. Nu är den absoluta majoriteten av undervisningen på distans, det gäller också för nya studenter. Personal arbetar hemifrån och möten sker digitalt.
”Får ingen kompensation längre”
Södertörns högskola försökte i början på höstterminen ha en liten verksamhet på campus, men inte nu längre.
– Jag själv har inte undervisat på campus sedan i september, säger Anders Ullholm, ordförande för Saco-S och också huvudarbetsmiljöombud på högskolan.
– Men det finns en viktig skillnad mot i våras, under våren sa man på Södertörn att anpassningarna, som tar extra tid för lärarna, kommer att kompenseras med att vi får tiden tillbaka på något sätt. Det är borta nu i höst, nu förväntas vi klara av distansundervisningen utan att lägga ner ökade resurser. Det tror jag är knepigt för många att göra.
Anders Ullholm påpekar att anpassningen av undervisningen består av två delar. Den första är att planera om kurserna, om de är nya för terminen. Den andra är merjobbet att genomföra kurserna digitalt.
– De flesta av oss är inte vana att jobba med de digitala lösningarna så det tar längre tid. Det får kvittas mot att vi gör mindre av någonting annat. Vi stryker bort saker som långtidsprojekt för att förändra undervisningen. Forskning försöker man också skjuta på framtiden för att ta tag ordentligt i undervisningen.
Hur hållbart är det med den här arbetsbelastningen?
– Det finns hållbarhetsproblem på lärarsidan, det tar för de flesta faktiskt mer tid att försöka uppnå samma kvalitetsmål som i vanlig undervisning. Många av oss är nybörjare på digital undervisning, antingen får det ta mera tid eller att vi i realiteten lägger ribban lite lägre när det gäller kvalitet i undervisningen.
Anders Ullholm anser att en grupp är särskild belastad.
– De som har haft den allra största ökningen av arbetsbördan tror jag är mellanchefer, avdelningsföreståndare och liknande, som ofta arbetar med bemanning och rekrytering. De ska hantera arbetsmiljöfrågor i ökande utsträckning vid distansundervisning och omläggning av bemanning vid sjukdom.
”Ständiga förändringar”
Högskolan Dalarna har med framförhållning i stort ställt om till distans.
– Rektor fattade beslut redan under sommaren och har uppmanat att det som kan göras på distans ska göras på distans, säger Michail Tonkonogi, vice ordförande för Saco-S-föreningen och ordförande för SULF-föreningen vid Högskolan Dalarna.
Men belastningen för personal har varit och är fortfarande hög, med ständiga förändringar.
– Får vi göra tentamen på plats på campus? Ja, men sedan nej, kanske är det bättre studenter inte reser mellan regionerna. Kan vi använda lärcentra? Det var okej, trots att det inte är lika rättssäkert. Men nu ska allt göras på distans, studenterna ska sitta hemma och tentera. För kursansvariga och examinatorer är det en väldigt hög belastning.
Michail Tonkonogi anser att ledningens agerande har varit adekvat, men trots det ökar belastningen på personalen.
– Vi kan till och med på den fackliga sidan se en minskning av antalet personärenden, folk hinner inte ta tag i sådant som är problematiskt arbetsmiljömässigt för att alla är överbelastade med arbete. Allt annat får läggas åt sidan. På längre sikt kommer det att få negativa effekter.
Håller det här sättet att arbeta på i längden?
– Det kan bli hållbart, om man modifierar det. Man kan inte bara ställa om på kort tid, som skett nu, från campusbaserad verksamhet till distans och tro att allt bara kan fortsätta som förut. Det gör det inte, det ställer helt andra krav. Man måste ändra arbetssätt och pedagogik i grunden, då kan det fungera, säger Michail Tonkonogi.
Forskningen drabbas
Vid Lunds universitet gick man under sommaren över till att delvis bedriva undervisning på campus men har nu successivt återgått till ett distansläge liknade det man hade under vårterminen.
– För lärarkåren innebär det här väldigt konkreta saker. Till exempel när man genomför mycket av undervisningen på distans, via olika nya e-lärandeplattformar, får man lägga mer undervisningstid. Den undervisningstiden behöver tas från någonting annat, ofta från forskningen, säger Adam Brenthel, Saco-S-rådets ordförande vid Lunds universitet.
Han påpekar att det här får olika konsekvenser för olika lärare.
– En del av lärarna försöker fortsätta forska och får ut det extra arbetet i övertid.
Med andra ord, den grupp lärare som redan jobbade för mycket jobbar ännu mer. De som redan var på gränsen befinner sig nu i många fall över gränsen för vad man klarar av.
Andra lärare omfördelar sina arbetsuppgifter över tid.
– Konsekvensen är att man skjuter på forskningen framåt. När forskningen inte blir gjord innebär det att forskningspengar läggs på hög varvid lärosätet får ett ökat myndighetskapital, vilket man inte vill ha.
Hur hållbart är sättet ni jobbar på nu?
– Det är inte hållbart utan leder till ökad arbetsbelastning, men också att man inte hinner göra alla sina arbetsuppgifter, till exempel forskningen. Och hälsan blir lidande. Med den personal man har idag, som redan innan corona egentligen var för få, är det inte hållbart i längden. Man behöver rekrytera fler lärare så att man gemensamt kan dela på den ökande arbetsbördan.
