I januari rusade polis plötsligt in på Harvard University för att arrestera Charles Lieber, professor i nanoteknologi och ordförande vid universitetets fakultet för kemi. Han åtalades i somras för att ha ljugit för sin arbetsgivare om sina kopplingar till kinesiska Wuhan University of Technology, som under en tid betalat Lieber närmare en halv miljon kronor i månaden.
Lieber hade även fått drygt 13 miljoner kronor för att sätta upp ett forskningslabb vid det kinesiska universitetet, som han även hjälpte med bland annat patentansökningar. Allt detta skedde enligt åklagaren via ett hemligt kontrakt kopplat till De tusen talangernas plan, ett politiskt initiativ från kommunistpartiets sida för att locka utländska forskare och akademiker till Kina.
I likhet med många andra länder, använder sig Kina av forskningssamarbete och andra transparenta metoder för att inhämta kunskap och locka forskare från utlandet. Men det konstanta hemlighetsmakeriet bakom omfattande program som De tusen talangernas plan ger vid handen att det även pågår rekryteringar av forskare i den legala gråzonen.
Radering av hänvisningar till planen
I september 2018 började Kinas centralregering radera alla hänvisningar till De tusen talangernas plan från internet, och utfärda direktiv till inblandade organisationer och individer att bedriva verksamheten mer förtäckt. ”Skrivna meddelanden ska inte innehålla orden ’De tusen talangernas plan’”, instruerade ett officiellt dokument och uppmanade de som skötte rekryteringen att använda sig av telefon eller fax snarare än mejl.
Detta framgår i den nya rapporten Hunting the Phoenix från den australiensiska tankesmedjan Australian Strategic and Policy Institute, ASPI. Den är författad av Alex Joske, analytiker vid ASPI, som i slutet av 2018 även släppte en rapport om forskare vid utländska universitet med hemliga kopplingar till Kinas militär, som Universitetsläraren då skrev om.
Den rapporten ledde till policyförändringar i flera länder, inklusive visumrestriktioner för forskare med koppling till den kinesiska militären samt arresteringen av sådana forskare som redan befann sig i USA.
Hemliga rekryteringsstationer
Den nya rapporten kastar nu ljus på en annan metod från Kinas regim att lägga beslag på kunskap som kan användas till exempelvis mer effektiv övervakning och förbättring av de väpnade styrkornas stridsförmåga. Vid sidan av att skicka ut egna militära akademiker under hemlig identitet, försöker Kina också värva forskare genom hundratals hemliga rekryteringsstationer.
Den nya rapporten kartlägger omkring 600 sådana stationer. Det uppges också att De tusen talangernas plan – vid det här laget känd och omtalad i internationella sammanhang – bara är ett av över 200 liknande program med samma syfte som kan kopplas till Kinas kommunistparti. Mellan 2008 och 2016 lyckades Kina genom dessa initiativ locka minst 60 000 forskare verksamma i utlandet att börja arbeta för kinesiska institutioner.
Rapportens namn, Hunting the Phoenix, kommer från en metafor som ofta använts i statliga kinesiska medier och officiella dokument. Nämligen att bygga nästen för att locka påfåglar – det vill säga komma med så bra erbjudanden och villkor för talangfulla forskare i utlandet inom viktiga områden att de inte kan säga nej.
Antagonistisk verksamhet i Sverige
Oscar Almén, analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut, är en av de som tittat närmare på Hunting the Phoenix. Han framhåller att Säkerhetspolisen, Säpo, har pekat ut Kina som en av tre aktörer – tillsammans med Ryssland och Iran – som bedriver omfattande antagonistisk verksamhet i Sverige. Dessa omfattar enligt Säpo flyktingspionage, cyberattacker samt stölder av teknik och forskning.
Det måste lyftas fram att kommunistpartiet har ökat sin kontroll över forskning och den akademiska sektorn, säger Oscar Almén.
Därmed kan Kina, enligt Oscar Almén, inte betraktas på samma vis som exempelvis Norge eller Japan gällande forskningsutbyte. Snarare måste samma hänsyn tas inom detta område som med utländska investeringar, där Sverige är ett av många länder som just nu utarbetar nya regelverk av säkerhetsskäl på grund av andra staters ökade aktiviteter.
– Det måste lyftas fram att kommunistpartiet har ökat sin kontroll över forskning och den akademiska sektorn. Det är en förändring som har skett i Kina som gör det ännu viktigare att vara försiktig och tänka på vilket slags samarbete man ska ha med Kina, säger Oscar Almén.
Militära syften
Under president Xi Jinping har stor vikt lagts på så kallad militär och civil fusion i det kinesiska samhället, något som bland annat resulterat i att Kinas civila universitet blivit mer involverade i militär forskning. Den nya rapporten visar att över 160 militära labb på senare år etablerats vid kinesiska universitet. Särskilt vanliga är dessa vid landets ledande universitet, där många av de rekryterade forskarna från utlandet hamnar.
Kinas militär är också aktivt inblandad i rekryteringen. De militära forskare som identifierades i Alex Joskes förra rapport är överrepresenterade i inblandningen i de 600 identifierade stationerna för rekrytering. Det har i sin tur lett till att National University of Defense Technology, NUDT, kinesiska militärens främsta institution för teknik och forskning, rekryterat minst fyra professorer via De tusen talangernas plan och gett gästprofessurer till långt fler än så.
Chinese Academy of Engineering Physics, CAEP, som ansvarar för Kinas militära kärnvapenprogram, har varit särskilt aktivt med att värva experter från utlandet. Redan 2014 hade CAEP rekryterat minst 57 forskare via De tusen talangernas plan, visar rapporten.
Sverige överrepresenterat
De 600 identifierade stationer som upprättats för att locka forskare och akademiska talanger från utlandet har i regel inget fysiskt kontor eller någon heltidsanställd personal. De drivs i stället av redan existerande lokala aktörer som studentföreningar, affärsnätverk eller intresseorganisationer med kopplingar till den kinesiska regimen. För finansieringen står lokala myndigheter, kinesiska universitet eller partiorganisationer som Enhetsfronten.
Kontrakt som ASPI kommit över visar hur dessa stationer mottar upp till närmare 200 000 kronor om året, plus bonusar på upp till en kvarts miljon kronor för rekryteringar. De förses även med årliga kvoter på antalet individer de förväntas värva, samt i vissa fall namn på forskare att närma sig.
Men liksom var fallet med militära forskare i fjolårets rapport från ASPI, så är Sverige även här överrepresenterat. Med tolv stationer ligger vi på tionde plats globalt.
Det högsta antalet lokala rekryteringsstationer finns i USA med 146, följt av Australien och Tyskland med 57 stationer vardera. Men liksom var fallet med militära forskare i fjolårets rapport från ASPI, så är Sverige även här överrepresenterat. Med tolv stationer ligger vi på tionde plats globalt. Av cirka 3 500 forskare som lockats till Kina via De tusen talangernas plan, var 26 stycken verksamma i Sverige.
– När man tittar på listan [över rekryteringsstationer i Sverige] så ser man att det framför allt handlar om svensk-kinesiska organisationer, varav en del jobbar aktivt med Enhetsfronten och kinesiska ambassaden, säger Oscar Almén.
”Inte neutrala organisationer”
Bland de som får betalt för att driva stationerna finns bland annat Kinesiska företagarförbundet i Sverige och den kinesiska nyhetstidningen Nordic Chinese Times. Aktörer som bland annat i samarbete med den kinesiska ambassaden anordnat evenemang för att förneka den pågående inlåsningen av miljontals muslimer i regionen Xinjiang, samt genom påtryckningar försökt framkalla tystnad och ursäkter från SVT efter program som kinesiska myndigheter upplevt olämpliga.
– Vissa av organisationerna är nära kopplade till Enhetsfronten, vars arbete syftar till att stärka kommunistpartiets ställning utomlands. Man måste vara vaksam och förstå det bakomliggande syftet. Det handlar inte om neutrala organisationer, säger Oscar Almén.
Han påpekar att en av organisationerna som, enligt rapporten, driver de kinesiska stationerna i Sverige står ut något från de övriga. Nämligen Ideon Science Park som är kopplat till Lunds universitet, snarare än att vara en organisation med ett officiellt kinesiskt namn med främst etniska kineser i ledningen.
Ambitionen att värva forskare från utlandet har – till skillnad från de militära forskarna som skickas från Kina – nämligen ingen etnisk dimension, vilket exemplet med Charles Lieber tydligt visar. Icke desto mindre utgör forskare med kinesisk bakgrund lejonparten av de som i linje med myndigheternas uttalande ambition värvas till kinesiska institutioner.
Ett exempel är professor Zhu Songchun, världsledande expert inom datorseende som varit verksam vid University of California i Los Angeles sedan 2002. I slutet av september meddelades att Zhu flyttar till Kina för att leda institutet för artificiell intelligens vid prestigefyllda Peking University. Forskare som Zhu, vilka tidigare i regel stannat i länderna där de utbildat sig, återvänder nu i allt större antal till Kina.
Uppgav inte bisysslan
Kunskaperna forskarna tillförskansat sig i väst kommer väl till pass i det nya Kina. Men ofta på sätt som de tidigare värdländerna upplever som problematiska. Ett exempel i Hunting the Phoenix som rör just artificiell intelligens, AI, handlar om en forskare som rekryterats från ett australiensiskt universitet.
Utan att uppge detta för sin arbetsgivare, upprättade han under processen ett labb och ett AI-företag med hjälp av finansiering från De tusen talangernas plan. Företaget sålde sedan teknologi till den kinesiska säkerhetstjänsten att använda för övervakning i Xinjiang, där världens just nu pågående största inlåsning av etniska minoriteter äger rum.
De ofta tveksamma ändamålen som forskningen kan komma att användas till förklarar det smusslande som råder kring rekryteringarna.
De ofta tveksamma ändamålen som forskningen kan komma att användas till förklarar det smusslande som råder kring rekryteringarna. I augusti i år arresterades Cheng Zhengdong vid Texas A&M University för bedrägeri och konspiration, sedan han ljugit om det arvode han fått genom De tusen talangernas plan. Samtidigt som han varit en del av planen, hade Cheng även fått finansiering från Nasa för sitt arbete med USA:s rymdprojekt vilket gav honom tillgång till hemligstämplad information från den amerikanska rymdbyrån.
I en utredning som Texas A&M University själva tagit sig för, hittades över 100 anställda som hade kopplingar till Kinas rekryteringsprogram. Trots att de enligt lag har skyldighet att uppge denna koppling till sin arbetsgivare, hade endast fem anställda så gjort.
Lång historia – snabb utveckling
Redan på 1980-talet framhöll Kinas myndigheter rekrytering av forskare och akademiker från utlandet som något viktigt. Men det är först på senare tid som detta har börjat ske i stor skala. 2008 grundade kommunistpartiet en särskild arbetsgrupp för rekrytering av forskare från utlandet, som bland annat kom att ansvara för De tusen talangernas plan.
När Western Returned Scholars Association firade 100 års-jubileum 2013, höll president Xi Jinping ett tal om partiets ambition att hjälpa utländska akademiker och forskare att ”tjäna Kina”. Den sekelgamla föreningen drivs nu av Enhetsfronten, en partiorganisation vars makt vuxit betydligt under Xis ledning. Dess främsta uppdrag är att säkerställa lojalitet mot kommunistpartiet såväl på hemmaplan som utomlands.
Enhetsfronten ligger bakom många av rekryteringsstationerna, som har upprättats sedan åtminstone 2006. Antalet stationer har expanderat fort sedan 2015, vilket sannolikt hänger samman med den senaste femårsplanens (2016–2020) målsättning att stärka rekrytering av akademiska talanger med fokus på ”viktiga nationella behov”.
Av de 600 stationerna som identifierats i ASPI:s nya rapport, etablerades 115 stycken bara under 2018. Den snabba expansionen innebär – i kombination med hemlighetsmakeriet – att det egentliga antalet är mycket högre än 600, och antalet värvade utländska forskare betydligt högre än 60 000. Exempelvis har centrala myndigheter uppgett att lokala myndigheter, som är de största finansiärerna av dessa projekt, värvat 53 900 forskare mellan 2008 och 2016.
Samlar information för rekrytering
Stationerna har även andra uppgifter, som att uppmana till forskningssamarbete med Kina eller ta emot besökande delegationer och forskare i värdlandet. Insamling av information är den kanske allra viktigaste vid sidan av själva rekryteringarna.
En tankesmedja kopplad till De tusen talangernas plan har uppgett att man sitter på information om tolv miljoner utländska forskare, av vilka 2,2 miljoner är etniskt kinesiska forskare och ingenjörer. Ytterligare en kinesisk tankesmedja har sammanställt en databas som 2017 innehöll 6,5 miljoner forskare globalt, inklusive 400 000 forskare verksamma inom AI att använda som källa för rekrytering.
Svårlöst problem
Kinesiska universitets och företags påtvingade samarbete med en alltmer ambitiös regim innebär alltså att de i praktiken assisterar kommunistpartiet att utföra en rad brott mot de mänskliga rättigheterna. Särskilt uppmärksammade är de politiska fånglägren för etniska minoriteter i regionen Xinjiang, där över en miljon muslimer spärrats in de senaste åren.
Gränserna mellan civilt och statligt, akademiskt och militärt, suddas ut steg för steg.
De problem som uppstår i takt med detta blir därmed svåra att identifiera. Exempelvis har det statliga företaget China Electronics Technology Group, CETC, sitt europeiska högkvarter i Österrike och ett laboratorium tillsammans med Graz University of Technology. Samtidigt har det uppdagats att CETC utvecklar elektronik åt Kinas militär.
Oscar Almén menar att medvetenheten om problemen kring forskningsutbyte med Kina bland svenska universitet och beslutsfattare på senare tid har ökat något, men ändå inte är tillräcklig.
I Hunting the Phoenix rekommenderas att kunskapen kring de kinesiska programmen och deras syfte bör öka, dels genom att olika myndigheter och regeringar går samman för att studera rekryteringsprocessen närmare. Särskilda kontor skulle kunna etableras vid lärosäten för att undersöka dessa processer, tillsammans med ökad finansiering av västerländska universitet i syfte att behålla forskare och andra akademiska talanger.
Det finns också utrymme för säkerhetstjänster i olika länder att agera, främst i samband med krav och lagar om transparens för finansiering av rekryteringsprogrammen.
Oscar Almén menar att medvetenheten om problemen kring forskningsutbyte med Kina bland svenska universitet och beslutsfattare på senare tid har ökat något, men ändå inte är tillräcklig. Exempelvis har han aldrig hört dessa rekryteringsstationer nämnas i den svenska debatten.
När professor Sylvia Schwaag Serger, prorektor vid Lunds universitet, i slutet av 2018 sammanställde en utredning åt regeringskansliet om hur det svensk-kinesiska samarbetet inom innovation, forskning och högre utbildning kan stärkas, så berördes eventuella säkerhetsrisker knappt alls.
Samtidigt fanns det enligt Oscar Almén gott om information även innan Hunting the Phoenix, om problemen med Kinas rekrytering av forskare samt varningssignaler om att många forskare som värvats av Kina varit omedvetna om vad de medverkat i.
– Det finns så pass mycket information om att den här verksamheten pågår, tillräckligt för att mekanismer ska sättas upp för att säkerställa så att känslig information och kunskap inte hamnar i fel händer, säger Oscar Almén.
”Inte forskarnas ansvar”
Dock är det inte realistiskt att lägga ansvaret på forskarna själva. Framför allt forskare inom naturvetenskapliga och tekniska ämnen kan inte förväntas ha koll på Kinas politiska system, säger Oscar Almén. Därför måste myndigheter och lärosäten själva skapa mekanismer för att motverka problemen.
Det finns här en svår balansgång. Oscar Almén är noga med att påpeka att det inte handlar om att misstänkliggöra alla kinesiska forskare.
– Vi vill inte avsluta vårt forskningssamarbete med Kina. Det pågår mycket bra forskningsutbyte exempelvis inom miljösektorn. Det är jätteviktigt att stödja, säger han.
Vi vill inte avsluta vårt forskningssamarbete med Kina. Det pågår mycket bra forskningsutbyte exempelvis inom miljösektorn, säger Oscar Almén.
I syfte att särskilja det oproblematiska forskningssamarbetet med Kina, borde det därför tvärtom vara ännu viktigare med mer granskning och transparens kring de mer ljusskygga metoderna att komma över forskning och rekrytera talanger.
Oscar Almén känner igen svårigheterna med forskningssamarbetet från diskussionen kring kinesiska utlandsinvesteringar, ett område som han själv studerat närmare. Han menar att det i båda fallen krävs ett tydligt regelverk för att utbytet ska fungera.
Den ekonomiska aspekten är av största betydelse. På samma vis som många lärosäten globalt blivit ekonomiskt beroende av kinesiska studenter, är det lätt att falla för den lockelse kinesiska pengar utgör för forskare.
– Framför allt inom områden som är säkerhetsmässigt känsliga är det viktigt med mer statligt stöd eller finansiering från andra håll som kan väga upp de summor som kommer från Kina, säger Oscar Almén.
Läs mer: Svenska rekryteringsstationer svarar – ovetande till uppgifter i rapporten
