Gudmund Hernes hötter med en träslev i näven. Han är ordförande för Uppsala universitets styrelse, tidigare forsknings- och forskningsminister i Norge och står nu längst fram på seminariet Universiteten i framtiden – hotade eller viktigare än någonsin? arrangerat av Uppsala universitet i Almedalen.
– Vad kännetecknar den här sleven? Det behövs inte mer kunskap för att tillverka den än vad jag som elev lärde mig i slöjden, säger Gudmund Hernes och går över till att bryta sönder en plastsked som han fått tillsammans med en yoghurtförpackning.
– Det finns ingen här som skulle kunna laga den här skeden.
Hans poäng är att kunskapsinnehållet i allt omkring oss har ökat. Kunskap är makt och universiteten både överför och tar fram ny kunskap.
– Kunskap har blivit den starkaste samhällsomvälvande kraften, säger Gudmund Hernes.
Han liknar universiteten vid en art som klarat sig riktigt bra genom evolutionen. Allt fler områden i samhället har akademiserats sedan de första universiteten dök upp för över tusen år sedan. Mångfalden bland personal och studenter har ökat, utbildning når allt fler och lärosätena har genom åren fått en allt större del av samhällets resurser.
Akademin har också satt en standard för hur vi argumenterar och för debatt. Den är nu under hård press från till exempel falska nyheter.
– Lärosätena måste hålla fast vid den standarden, både för sin egen och samhällets skull, säger Gudmund Hernes.
Begränsad frihet i utbildningen
Efter Gudmund Hernes tar rektorer och politiker plats på scenen under rubriken Politisk styrning eller akademisk frihet för samhällsproblemens lösning – reflektioner över vägval. Ole Petter Ottersen, rektor för Karolinska institutet, lyfter fram en studie från en brittisk forskargrupp under ledning av Terrence Karran. Den visar att Sverige befinner sig i det europeiska bottenskiktet när det gäller akademisk frihet i undervisningen, säger Ole Petter Ottersen.
– Vi är det enda land i Europa som inte har ett skydd för utbildning i lagen. Det behöver politiken se över. Det kan på sikt göra det svårt att rekrytera lärare till Sverige.
Det här får Erik Bengtzboe, moderat ledamot i utbildningsutskottet, att tänka till. Politikens världsbild är att högskolan har en stark autonomi, kanske är den bilden felaktig, resonerar han.
– Det som diskuteras är snarare hur vi får till en bättre politisk styrning, med undertonen mer politisk styrning, framför allt när det gäller dimensionering och liknande. Vi behöver kanske bredda oss i den frågan och fundera på hur vi stärker autonomin när vi har så stora problem som vi faktiskt har, säger Erik Bengtzboe.
– Betyder det att det blir en ny autonomiutredning, undrar moderatorn Eva Åkesson, rektor för Uppsala universitet, hoppfullt.
– Det låter som att det är något som är nödvändigt att se över. Vi har problem med allt från fastigheter till utländsk etablering, där vi inte har hängt med i världsutvecklingen, säger Erik Bengtzboe.
Skriande behov av infrastruktur
Astrid Söderbergh Widding, rektor för Stockholms universitet, har funderat en del över varför akademin och politiken kommer på kollisionskurs. Politikerna vill gärna att universiteten ska vara med och möta olika samhällsbehov, men politikens fyraårsperspektiv måste på något sätt möta akademins långsiktiga perspektiv. Något måste också göras när det gäller den starkt underfinansierade forskningsinfrastrukturen, menar hon.
– Forskningsproppen förutspåddes bli infrastrukturproppen, så blev det inte. Nu säger ministern att det behövs en ny utredning om forskningsinfrastruktur. Vi har också utmaningen med öppen vetenskap, om vi ska kunna ställa om till ett hållbart system för öppen vetenskap krävs det ett internationellt, politiskt stöd för oss som lärosäten, säger Astrid Söderbergh Widding.
Alla i panelen är överens om vikten av akademins frihet. Samtidigt, menar Christer Nylander, vice ordförande i utbildningsutskottet för Liberalerna, finansierar makten högre utbildning och vill ha koll på vad pengarna används till. Han vill ha balans i diskussionen och skilja på olika former av styrning. När det gäller att få klara sjuksköterskor och förskollärare inom tre år styr politikerna på ett sätt, medan utforskande grundforskning styrs på ett annat. Christer Nylander ser problem med att Sverige har en reglerad myndighetsstruktur där också högskolorna faller in.
– Om vi ska komma någonstans på riktigt behöver vi titta på den autonomiutredning som fanns, säger Christer Nylander.
Högre basanslag
Stephen Hwang, rektor för Högskolan i Halmstad, menar att den höga andelen extern finansiering styr lärosätena i för hög grad. Långsiktighet skapas inte genom treåriga projektbidrag, säger han.
– Det har också skett en allvarlig urholkning av resurserna för utbildning sedan produktivitetsbidraget på 1990-talet. Det är felaktigt baserat på att det går att effektivisera utbildning på samma sätt som i näringslivet. Den utgångspunkten är helt fel. Studenterna får mindre tid att lära sig saker, det leder, och har redan lett till, att kvaliteten i utbildningen sjunker. Vad vill politikerna göra åt det? säger Stephen Hwang.
Erik Bengtzboe från Moderaterna svarar att han vill slå ihop forsknings- och högskolepropositionerna, och göra den nya propositionen sjuårig för att öka långsiktigheten. Han menar också att politiker ofta vill använda högskolan till kompetensförsörjning som behövs här och nu, men att det är tveksamt om det är högskolorna som ska leverera det. Utbildningar som snabbt ska möta behoven inom välfärden bör kanske delvis ligga på yrkesutbildningar och liknande.
– Det finns en politisk enighet om att få upp basanslagen, sedan är vi lite oense om vilken nivå man bör landa på. Men dagens nivå leder till för mycket jakt på externa forskningsmedel. Från vår sida vill vi också konkludera de egna forskningsfinansiärerna så att staten inte bidrar mer än nödvändigt till byråkratin, säger Erik Bengtzboe.
