Det är historikern Jonas Nordin, verksam vid KB:s enhet för kunskapsuppbyggnad, som uttalar oro med anledning av att regeringen beslutat om en ny instruktion för KB som gäller från 1 februari i år.
Ändringen är ett led i införandet av ”tillitsbaserad styrning” av statlig verksamhet som medfört översyn av samtliga myndigheters instruktioner och regleringsbrev.
Jonas Nordin är bland annat bekymrad över att KB:s roll att främst vara ”ett humanistiskt och samhällsvetenskapligt forskningsbibliotek” som återfanns i den gamla instruktionen har plockats bort.
– Det vore olyckligt om vi också ska bevaka forskningslitteratur inom områden som teknik och medicin, där vi inte alls har samma kompetens.
– Jag förstår att en poäng med myndighetsreformen är att förenkla och att undvika dubbelbeskrivningar av vad som ska regleras, men det innebär för KB:s del att man inför vad man kan kalla en nattväktarinstruktion, med förfärande lösa skrivningar.
”Viktigt företräda externa användarna”
Jonas Nordin betonar att han inte efterlyser detaljstyrning om hur verksamheten ska bedrivas, men däremot ser han det som problematiskt att det blir mer tolkningsbart vad som ska ingå i nationalbibliotekets uppdrag.
Här ser han en risk att förvärv av utländsk litteratur, som sedan länge påverkats av minskade anslag, får ännu sämre förutsättningar.
– Det är viktigt att vi kan företräda de externa användarna, som forskarna, som borde kunna räkna med att vi har Foucault på franska och Habermas på tyska, vilket inte är givet att lärosätesbiblioteken köper in.
– KB arbetar med fysiska bokexemplar, dessa kan fjärrlånas och är därmed en nationell tillgång. De digitala böcker som lärosätesbiblioteken många gånger förvärvar är däremot paradoxalt nog inte möjliga att fjärrlåna på grund av licensbestämmelser, säger Jonas Nordin.
Jonas Nordin reflekterar vidare över tillitsreformen ur ett förvaltningshistoriskt perspektiv och menar att den kan ses som en återgång till 1800-talets regelstyrning, den som gällde i myndigheternas uppbyggnadsskede.
– Då fanns gedigen samlingskunskap även på ledande befattningar. I dag är specialiseringen mycket större och överblicken sämre, vilket kräver tydligare regler.
