Med ett mjukt handslag tar hon emot utanför hus 5 A på Karlstads universitets campus.
Hur Caroline Wamala kom till Karlstads universitet är en lång historia.
Kanske börjar den med att hennes föräldrar ansåg att utbildning är nyckeln till ett bra liv. Hennes mamma arbetade med ekonomi och hennes pappa är professor i offentlig förvaltning.
– Mina föräldrar gjorde stora uppoffringar, de lämnade sitt land för att vi fem barn skulle få det bättre. I Afrika kostar det pengar att utbilda sig och de flyttade för att pappa skulle få bättre jobb och kunna ge oss så bra utbildning som möjligt.
Så familjen flyttade först till Botswana, sedan vidare till Swaziland och Sydafrika.
– Nu när alla vi syskon utbildat oss, fått bra jobb och byggt jättebra liv har våra föräldrar flyttat tillbaka till Uganda. De är så glada att vara hemma igen.
Caroline gick i mammas fotspår och tog en grundexamen i redovisning vid universitetet i Swaziland och arbetade med ekonomi i tio år.
– Men jag var mycket intresserad av teknik, speciellt IT, och utbildade mig också till IT-tekniker och jobbade som volontär med att lära kvinnor teknik.
Men det var inte oproblematiskt.
– Av mina föräldrar hade jag lärt mig att jag kunde göra allt jag ville i livet, och jag trodde det gällde i arbetslivet också. Men jag märkte att kvinnor som är intresserade av teknik betraktades som ett problem i samhället och jag undrade varför.
Den frågan fick Caroline att så småningom söka på internet för att hitta utbildningar där hon kunde studera varför kvinnor och teknik gjorde män så obekväma.
– Jag skickade ansökningar till många universitet i Storbritannien och USA. Det var inte svårt att komma in men jag fick inga stipendier så jag hade inte råd att
