Jag vill börja med att tacka dekanerna på humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteten för att de kompletterat min bild av förslaget om nedläggning av den estetiska avdelningen vid Stockholms universitet. De har rätt i att mitt debattinlägg inte ger en total bild av förslaget i sin helhet – det var inte heller syftet. Syftet var att visa hur bristande helhetssyn på lärande, lärarutbildning och skola får konsekvenser för framtidens elever.
Dekanerna framställer det som att jag har missförstått förslaget och de konsekvenser förslaget medför. De påpekar korrekt att förslaget innebär en flytt av den estetiska personalen till den barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, BUV, som ansvarar för förskoleprogrammet och grundlärarprogrammet inriktning fritidshem. De hävdar utifrån detta att det kan öppna för “tätare samarbete mellan lärare i estetiska ämnen och programmens övriga lärare”, men utan att nämna vilka program det handlar om. Detta kan mycket väl gälla för förskollärarutbildning och fritidshem som är placerade vid nämnda institution. Det är dock inte hela bilden.
Grundlärarprogrammen för förskoleklass till årskurs 6 ligger nämligen inte alls vid den institutionen. För dessa grundlärarprogrammen gör förslaget gällande att den estetiska undervisningen ska “hanteras av respektive ämnes kurslärare”. Enligt liggande förslag är det alltså ämnesdidaktiker i svenska, matematik et cetera som ska säkerställa framtidens F-6-lärares kompetenser i att undervisa på ett sådant sätt som föreskrivs i läroplanen (Lgr22):
”Eleverna ska få uppleva olika uttryck för kunskaper. De ska få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form ska vara inslag i skolans verksamhet. En harmonisk utveckling och bildningsgång omfattar möjligheter att pröva, utforska, tillägna sig och gestalta olika kunskaper och erfarenheter. Förmåga till eget skapande hör till det som eleverna ska tillägna sig.” (Lgr22)
Ytterligare konsekvenser av den föreslagna nedläggningen av den estetiska avdelningen blir även att utbildningar i estetiska ämnen försvinner från Stockholms universitet, såväl i form av musik- och bildlärarprogram som i form av fristående kurser som många idag yrkesverksamma lärare går i fortbildningssyfte. Utan estetisk avdelning finns det heller ingen enhet som säkrar forskningsmiljö och kunskapsutveckling i dessa ämnen. Enligt en krönika författad av prorektor Clas Hättestrand var det just forskningsanknytningen som önskades stärkas när lärarutbildningen integrerades i Stockholms universitet 2008, vilket också lyftes fram som en av fördelarna med denna integrering. Eftersom hela den estetiska forskningsmiljön enligt förslaget läggs ner så är det, ironiskt nog kanske, just forskningsanknytningen som får stryka på foten.
I korthet innebär förslaget:
-
- Inga ändringar för utbildningar i förskole- och fritidshemsprogrammet.
-
- Nedläggning av en av Sveriges viktigaste och största utbildningar i drama (kandidat och magisterprogram som servar hela landet med kompetens).
-
- Nedläggning av KPU (kompletterande pedagogisk utbildning) till gymnasielärare i teater (den idag enda i Stockholmsområdet).
-
- Nedläggning av forskarutbildningsämnet Estetiska ämnens didaktik och då också en nermontering av den viktiga forskning som bedrivs inom drama, bild och musik vid Stockholms universitet, vilket innebär att undervisningens forskningsanknytning hotas.
-
- Nedläggning av den externfinansierade särskilda satsning på att utbilda pedagoger för kulturskola “Kulturskoleklivet”.
-
- Att studenter i grundlärarprogrammen F-3 och 4-6 inte, annat är undantagsvis, kommer ha fått undervisning av kvalificerade dramadidaktiker, bilddidaktiker, musikdidaktiker och dansdidaktiker.
-
- Att musik som ämne för årskurserna 4–6 och fritidshem försvinner (om inte KMH tar det under sina vingar).
-
- Fristående kurser i musik, bild och drama som idag ofta används för fortbildning av befintliga lärare försvinner.
-
- Att personalgruppen med estetisk kompetens söndras och splittras (förslaget varslar för övertalighet i personalgruppen).
Att hävda att detta skulle “stärka utbildningarnas kvalitet” visar på en syn på lärarutbildningskvalitet som inte jag känner igen mig i. Snarare handlar det om en nedmontering av de delar av lärarutbildningen som kostar för mycket och som samtidigt handlar om de mjuka värdena. Stockholms universitet som har råd med stora och dyra laboratorier har inte råd att säkra de estetiska inslagens kvalitet i lärarutbildningen.
Av intresse för Universitetslärarens läsare kan också vara att processen har varit helt toppstyrd. Inte i någon del av framtagandet av förslaget har lärare, forskare eller studenter fått komma till tals. Processen bryter således med etablerade principer för akademisk frihet och även mot Stockholm universitets egna strategidokument där det står att universitetet tillämpar “en tillitsbaserad styrning som grundar sig i tilltro till det akademiska självstyret.”.
Besökare till Stockholms universitets hemsida möts av rubriken ”Kunskap och bildning för en hållbar värld”. Efter denna komplettering av de kompletteringar dekanerna kom med så kan läsaren själv ta ställning till huruvida Stockholms universitet genom denna reform värnar bildning och social hållbarhet.
Ketil André Thor Thorgersen
Docent i utbildningsvetenskap med inriktning mot musik och lärande, Stockholms universitet