I den nyutgivna boken Frihetsretorik och marknadslogik analyserar Johanna Ringarp den svenska högskolepolitiken från 1970 till 2014.
– Jag gör en genomlysning av hur de marknadsliberala idéerna har fått fotfäste inom högskolesektorn, säger Johanna Ringarp som är samtidshistoriker med fokus på utbildningsfrågor, verksam vid universiteten i Stockholm och Uppsala.
Johanna Ringarp
Samtidshistoriker, Stockholms och Uppsala universitet
Hon påpekar att utvecklingen inom högskolan är en parallell till den mycket debatterade utvecklingen inom svensk grund- och gymnasieskola, med bland annat friskolereformen.
– Men det är mindre uppmärksammat att liknande tendenser har påverkat även den högre utbildningen, säger Johanna Ringarp.
Den centrala tidsperioden i boken är i början av 1990-talet. Men Johanna Ringarp menar att det inte var ett abrupt brott där marknadsliberala tankar plötsligt slog igenom. Idéerna fick snarare långsamt fotfäste.
– Man kan se att det här var drivande idéer från Moderaterna och Folkpartiet under en längre tid, det gäller både obligatoriska skolan och universiteten. Men när Socialdemokraterna lägger om sin politik mot mer mål- och resultatstyrning i slutet av 1980-talet, öppnar det upp mot en mer marknadsliberal, individorienterad eller valfrihetsorienterad, politik i högskolesektorn.
Det var regeringen Bildt som genomförde idéerna under åren 1991–1994 och det är fortfarande den högskolelagen som gäller.
– En av de viktigaste sakerna var att man ändrade från att prata om kunskapsbegreppet, till att prata om kompetensbegreppet. Det blir ett annat sätt att se på utbildning, eller bildning, som fortfarande finns kvar och som handlar mer om arbetsmarknadsanpassning och anställningsbarhet.
Den marknadsliberala högskolepolitiken förstärktes med autonomireformen 2011 under regeringen Reinfeld.
– Då diskuterades inte bara hur mycket myndigheter skulle högskolorna och universiteten vara utan också hur de skulle styras. Vem är det som ska ha makten? Är det professionen eller är det administrationen som ska ta de övergripande beslutet för verksamheten?
Johanna Ringarp påpekar att här finns en tydlig konflikt mellan linjestyrning och den kollegiala organstrukturen.
– Utvecklingen är tydligare på de mindre lärosätena, de har gått mer mot en stark linjestyrning än exempelvis Uppsala universitet där man har gamla traditioner. Där finns mycket mer ett starkt kollegialt nätverk kvar och som är närvarande på ett helt annat sätt.
Det Johanna Ringarp framför allt vill belysa är vad marknadslogiken har haft för påverkan på högskolesektorn.
– Jag menar att den har gjort att man ser på kunskap och bildning på ett annat sätt. Och det är pengar som styr, alltså håsar och håpar – högskolevärldens motsvarighet till grundskolans elevpeng.
Därav följer också en annan utbildningslogik.
– Den typen av marknadslogik innebär ju också ett förändrat sätt att se på utbildningen. Alltså, godkänner du inte tillräckligt många studenter så får inte lärosätet tillräckligt mycket pengar. Det gör att den ekonomiska styrningen bli överordnad den professionella styrningen, säger Johanna Ringarp.
Slutorden i boken är att det nu handlar om att återupprätta den professionella styrningslogiken vid sidan om marknadslogiken och den byråkratiska logiken.
Mats Benner
Professor i forskningspolitik, Lunds universitet
Mats Benner, professor i forskningspolitik vid Lunds universitet, menar att Johanna Ringarps bok förtjänstfullt visar hur tankegodset har förändrats inom högskolesektorn.
– Hon beskriver hela det idébygge som vi idag lever i. En i grund och botten marknadsimpregnerad syn på vad högskolan är. Med fokus på input, output, på effektivitet, produktivitet och på konkurrens som kungsvägen för att få kvalitet, säger Mats Benner.
Om boken
Frihetsretorik och marknadslogik: En analys av den svenska högskolepolitiken 1970–2014 (Makadam förlag 2024) är utgiven inom Kriterium, ett konsortium som sakkunnigranskar svensk vetenskaplig litteratur.
Samtliga böcker utgivna inom Kriterium finns tillgängliga open access här.
Bokens författare Johanna Ringarp är docent i historia och pedagogik och verksam vid Stockholms universitet och Uppsala universitet. Hennes forskningsfokus är utbildningshistoria och utbildningspolitik.