Magnus P. Ängsal, universitetslektor och docent i tyska, Göteborgs universitet, och Johan Gårdebo, historiker vid Uppsala universitet och Research fellow vid University of Cambridge, undrar i sin debattartikel varför jag i en debattartikel om akademisk frihet i SvD den 27 april använder kraftuttryck som ”ett direkt angrepp på demokratin” och att ”demokratin monteras ned”. Det kan tyckas som hårda ord men ibland måste tyvärr rösten höjas för att nå igenom bruset i dagens debattklimat, det gäller särskilt i media som är riktad till den breda allmänheten.
Min avsikt var att uppmärksamma att den ökande politiska klåfingrigheten, inte bara av sittande regering utan även av tidigare, är ett reellt hot mot den akademiska friheten. Och akademisk frihet är en viktig grundpelare i demokratin.
Jag kan inte svara för hur min företrädare resonerade. Jag vet inte heller om jag hade agerat annorlunda om jag hade haft mitt nuvarande uppdrag då. Omvärlden förändras och det jag vet är att jag är orolig för utvecklingen. Det är en utveckling, som ni helt rätt lyfter, som började redan innan denna mandatperiod. Jag är orolig för en utveckling där resurserna till akademin år efter år urholkas, och där politiker tycker att det är på sin plats att peka ut vilka kurser som ska och inte ska ges, vilka detaljerade mål utbildningar ska ha eller inte ha och exakt vilken kompetens enskilda ledamöter i styrelser ska ha.
”Jag är orolig för en utveckling där resurserna till akademin år efter år urholkas, och där politiker tycker att det är på sin plats att peka ut vilka kurser som ska och inte ska ges, vilka detaljerade mål utbildningar ska ha eller inte ha och exakt vilken kompetens enskilda ledamöter i styrelser ska ha.”
Varje enskild reform behöver inte vara en stor inskränkning men jag ser oroligt på helheten. Det visar sig också i den nyss utkomna UKÄ-rapporten om akademisk frihet i Sverige att universitetslärare, forskare och doktorander anser att den största utmaningen mot akademisk frihet är just politisk styrning och politisk påverkan generellt (se UKÄ:s rapport Akademisk frihet i Sverige, s 61).
I SULF:s Vision 2030 har kongressen fastställt att “Aktiva och kritiskt tänkande medborgare är grunden för en stabil utveckling av ett demokratiskt samhälle”. Högre utbildning och forskning är fundamentalt för detta. När jag kopplar hoten mot akademin med hoten mot demokratin så är det dessa kopplingar jag utgår från. Jag kan inte undvika min oro bara för att den inte utryckts tidigare. Jag kan heller inte undvika att lyfta kritik mot nuvarande regering bara för att tidigare regering också gjort fel.
SULF anser att akademisk frihet är en av grundförutsättningarna för demokratin. Politiska förslag som inskränker den akademiska friheten påverkar därmed också samhället i stort och demokratin. I SULF:s verksamhetsinriktning 2022–2024 som beslutades på senaste kongressen står att ”En fri akademi är en förutsättning för att universitet och högskolor ska kunna fungera som en välbehövlig kritisk kraft i samhället. Tillsammans med en fri press, fria fackföreningar och oberoende domstolar utgör den en av demokratins grundpelare”.
Som en grundpelare i demokratin så påverkas demokratin av vad som händer med akademin.
Skribenterna lyfter även till exempel reformen med förkortade mandatperioder i universitetsstyrelserna och menar att det i sig inte innebär en nedmontering av demokratin. Jag håller med om att reformen i sig inte monterar ned demokratin men det är ännu ett steg mot ökad politisk styrning av svenska universitet. De små stegens tyranni.
”När ökad politisk styrning steg för steg ersätter akademiskt omdöme förlorar vi mer än bara mångfalden i utbildningsutbudet och forskningen. Vi förlorar friheten.”
Och det är det som SULF vill sätta fingret på. När ökad politisk styrning steg för steg ersätter akademiskt omdöme förlorar vi mer än bara mångfalden i utbildningsutbudet och forskningen. Vi förlorar friheten. SULF står upp för dessa värden i den öppna debatten och ibland behövs det kraftuttryck för att nå igenom.
Då det gäller SULF:s kritik mot tidigare regeringar har vi varit kritiska, oavsett regeringspartier. Men, som jag sa ovan, så är det skärpta tonläget ett försök att bättre nå ut i den helt grundläggande frågan om akademisk frihet och hur fundamental den är för demokratin i vårt samhälle.
Jag hoppas att resonemanget blivit tydligare och att ni nu fått svar på era frågor. SULF kommer fortsätta jobba för en fri och stark akademi och en levande demokrati.
Vi kommer fortsätta vara sakliga, även när vi kommer ryta till för att behöva markera. Vi ska förstås alltid försöka balansera saklighet och genomslagskraft på ett så bra sätt som möjligt, och på ett sätt som gynnar våra medlemmar på våra lärosäten.
Sanna Wolk, förbundsordförande SULF
