Experterna finns även utanför akademin

Demokratiargumentet gäller främst experternas tillgång till forskning och experterna finns även utanför akademin. Det skriver bland andra överbibliotekarie Wilhelm Widmark vid Stockholms universitet i en replik till professor Anders Kastberg.

7 juli, 2016
Birgitta Hellmark Lindgren, Lowe Börjeson, Wilhelm Widmark

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens/skribenternas egna.

Huvudargumentet för öppen publicering är att forskning som har finansierats av allmänna medel också bör vara fritt tillgängliga. Inte att forskning ska vara fritt tillgänglig för ”allmänheten” som professor Anders Kastberg skriver i en debattartikel i Universitetsläraren. Det är alltså inte förmedling av forskningsresultat i form av populärvetenskap som i första hand åsyftas. Som det är i dag betalar universitet och högskolor för forskningen, för licensavtal (till exempel prenumerationsavgifter) och författaravgifter. När det gäller så kallade hybridtidskrifter betalar vi både prenumerationsavgifter och författaravgifter, i de fall författaren vill att artikeln ska publiceras open access. Det är också universitet och högskolor som indirekt betalar för alla sakkunniggranskningar som görs världen över utan ersättning. Kostnaderna för informationsresurser som tillhandahålls av forskningsbibliotek har ökat mycket och snabbt. På sikt kommer Sveriges universitet och högskolor inte ha råd att tillgängliggöra alla de informationsresurser som studenter och forskare efterfrågar. Internationellt finns det flera exempel på resursstarka lärosäten som sagt upp avtal med stora förlag på grund av orimliga kostnader. Aktuella exempel är Max Planck och Harvard.

Är du forskare på en mindre högskola, myndighet eller en enskild organisation är fallet så redan i dag, det vill säga att tillgången är begränsad av ekonomiska skäl. Yrkesverksamma med en forskarexamen förlorar också sina möjligheter att ta del av informationsresurser den dagen de lämnar sitt universitet. I praktiken innebär detta bland annat att vi redan i dag har ett stort antal yrkesverksamma i Sverige som inte har ekonomiska möjligheter att hålla sig à jour med de senaste forskningsrönen. Vårt nuvarande publiceringssystem innebär med andra ord att ”avancerade artiklar” vare sig är tillgängliga för ”allmänheten” eller alla de experter artiklarna är avsedda för. Och då tänker vi bara på Sverige.  Internationellt sett är det naturligtvis ännu fler forskare som inte har tillgång till all den senaste forskningen, samtidigt som behoven av att utveckla forskningsmiljöer och högre utbildning är mycket stort i många länder.

Om vi gör forskningsresultat fritt tillgängliga ges med andra ord en bredare skara experter (både inom och utanför högskola och universitet) tillgång till aktuell forskning. I stället för att rådande publiceringssystem indirekt definierar vilka som räknas som experter, ges alla möjlighet att själva avgöra vad de har kompetens att dra nytta av.

Kvalitet och öppen publicering kan gå arm i arm eller inte. Precis på samma sätt som kvalitet och publicering som baseras på prenumerationsavgifter kan gå arm i arm eller inte. Kvalitetsfrågan och öppen publicering är alltså två olika frågor. Den ena handlar om vilka krav som ställs på granskningsförfarandet och den andra handlar om hur publiceringen ska finansieras och vad som är rimliga kostnader. Möjligen kan det vara så att öppen publicering kan ”smitta” så att öppenheten kring hur sakkunniggranskningarna går ökar och därmed ger ytterligare möjligheter att förvissa sig om att processen är sund. Samma sak gäller vetenskapskommunikation till en bredare publik. Och här håller vi med professor Kastberg. Att enbart förlita sig till akademisk publicering som en metod att informera om forskning räcker inte. Men det är å andra sidan inte ett relevant argument för en omställning mot öppen publicering. Att ”allmänheten” kommer att få fri tillgång är väl snarare att betrakta som en välkommen bonus. En bredare och mindre exklusiv spridning kan också komma att förändra hur forskningsresultat hanteras i samhället. Om fler experter ges tillgång till forskningsresultat, menar vi, kan det bidra till att öka användningen och relevansen av forskning utanför universitet och högskola, vilket även kan gynna förutsättningarna för spridning av forskningsresultat i mer populariserad form.

Birgitta Hellmark Lindgren, ställföreträdande överbibliotekarie

Lowe Börjeson, universitetslektor, docent, Kulturgeografiska institutionen

Wilhelm Widmark, överbibliotekarie

Samtliga Stockholms universitet

Birgitta Hellmark Lindgren, Lowe Börjeson, Wilhelm Widmark

Vad tycker du? Skicka in din replik eller debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Oskar MacGregor

kronikapuff-oskar

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv