De finländska universiteten har i år stått under ett exceptionellt tryck. Läget är så ansträngt, att ordföranden i Forskarförbundet Antero Puhakka i en ledare använt uttrycket ”Universitetens galna år”.
Dels ska det alltså införas ett nytt lönesystem, där löneklasserna får ge vika för en individuell bedömning. Och dels har universiteten samtidigt med frenesi arbetat för att till höstterminen förändra utbildnings- och examensinnehåll, så att dessa motsvarar kraven från Bolognaprocessen.
– Det här har året har varit oerhört betungande för de universitetsanställda, fastslår ombudsman Riku Matilainen på Forskarförbundet med emfas.
Det fackliga landskapet i Finland skiljer sig markant från vårt svenska. Således motsvaras SULF av hela tre förbund; Forskarförbundet med 6500 medlemmar, Professorsförbundet med 1700 och Universitetslektorernas Förbund med 1600.
Ingen överraskning
Att ett nytt lönesystem är på väg, var ingen nyhet för de fackliga organisationerna. Redan i början av 90-talet, under den moderate finansministern Iiro Viinanen, beslutades att statens lönesystem skulle göras om.
I dagsläget har ungefär hälften av de statsanställda i Finland gått över till individuell lönesättning. Och sedan en tid pågår alltså processen på universiteten, som med sina 30000 anställda är största statliga arbetsgivaren.
– Detta är en stor utmaning för universiteten, påpekar Riku Matilainen och förklarar vidare:
– För första gången har man på institutionsnivå blivit tvungen att utreda vem som egentligen är chef. Ledningen har ju ursprungligen tillsatts utifrån akademiska meriter, men ska med det nya systemet även vara managers.
– Arbetsledaren blir nu tvungen att poängsätta och rangordna den egna personalen inför lönesättningen. Det här är någonting ingendera partnern uppskattar.
Förändringen har väckt ont blod hos många och även uppmärksammats stort i de finländska medierna. En protestlista, med professorn i allmän statslära vid Helsingfors universitet Heikki Patomäki i spetsen, har samlat in 2600 namn som ska lämnas in till utbildningsdepartementet.
– Jag hör till de professorer som meddelat, att jag inte längre vill vara förman för de anställda. Jag är inte beredd att poängsätta mitt eget arbete och inte heller att poängsätta personalens, säger den i Sverige välkända litteraturprofessorn Merete Mazzarella i tidningen Hufvudstadsbladet.
Förbundit sig att ställa upp
De fackliga organisationerna har dock i kollektivavtal förbundit sig att ställa upp på den nya löneordningen. Här finns inte enbart ”piska” utan även ”morötter”. Under en femårsperiod har löneökningar om drygt sju procent, varav det mesta utöver ordinarie potter, utlovats de anställda.
– Det här är en möjlighet till lönelyft som vi annars inte skulle ha fått, menar Professorsförbundets vd Jorma Virkkala.
En enkät nyligen visade, att endast en fjärdedel av Professorsförbundets medlemmar är nöjda med sin lön. Den visade också att de kvinnliga professorernas snittlön låg på 4940 euro mot 5118 för de manliga (en euro är drygt nio kronor).
– En del av skillnaden beror på verksamhetsområde och uppgifter. Men det finns också en del som saknar förklaring och måste rättas till.
– En av intentionerna bakom det nya systemet var, att man just skulle kunna höja kvinnolönerna, förklarar Virkkala.
Även Lektorsförbundet har förhoppningar på det nya lönesystemet.
Vice ordförande Jan-Håkan Öberg:
– Vi har medlemmar som i praktiken har samma arbetsuppgifter som professorerna, men där lönen är en helt annan. Där kan det nya systemet innebära förbättringar.
– Å andra sidan har vi också medlemmar vars uppgifter inte räknas som krävande och de kan ha svårigheter att klara sig i konkurrensen med de övriga lärarna.
Det nya lönesystemet skulle ligga färdigt den 15 februari. Så blev ej fallet, och nu är 15 november det datum då man ska ha gått igenom all personals uppgifter och poängsatt.
Sker inte så, kommer ”piskan” fram …
– Från arbetsgivarhåll har man sagt, att är processen inte klar då försvinner ändå den gamla modellen. Det mest kännbara för personalen blir att de olika individuella lönetilläggen då också försvinner, förklarar Riku Matilainen.
Negativ början
Om det nya lönesystemet sugit must ur personalen, så gäller detsamma Bolognaprocessen. Den startade 1998, när utbildningsministrarna i fyra stora EU-länder beslöt om en harmonisering av de europeiska högskoleexamina, den så kallade Sorbonnedeklarationen.
– Här i Finland var man till en början klart negativ. Men så kom direktiv från utbildningsdepartementet och på ”typiskt finskt manér” började alla jobba frenetiskt för att uppfylla de nya kraven, sammanfattar Forskarförbundets ombudsman Matilainen och tillägger:
– Ni i Sverige verkar ha valt en mer rimlig och förnuftig takt …
Även professorsförbundets vd Virkkala är kritisk till den takt arbetet bedrivits i.
– Det här har tagit mycket tid från kärnverksamheten, det vill säga undervisning och forskning.
För Finlands vidkommande får förändringen stora konsekvenser. Inom många discipliner har bachelorexamen avskaffats. Nu återkommer den.
– Tanken är ju att den studerande redan efter en bachelor ska klara sig på arbetsmarknaden. Vi menar att det i många fall är helt orealistiskt, säger Riku Matilainen.
Näringslivets behov
Forskningen är ett tredje område, där orosmoln hopat sig. Visserligen ligger Finland, precis som Sverige, högt vad gäller den ekonomiska satsningen.
– Men forskningen styrs i allt högre grad av näringslivets behov, vilket begränsar den akademiska friheten. Vi vill få resurserna fördelade så att grundforskningen tas i beaktande i högre grad än idag, förklarar Lektorsförbundets vice ordförande Öberg.
Att det i Finland finns en slagsida mot näringslivsanpassad forskning, påpekar även Forskarförbundets Matilainen.
– En alltför stor del av forskningen är konkurrensutsatt. Man bygger upp projekt som universiteten får vara med och konkurrera om. Detta tar mycket tid från professorernas och forskarnas ordinarie arbete.
– En annan nackdel är, att det här ofta handlar om projektanställningar, där pengar ges för ett år i taget. Av våra medlemmar är idag hela sjuttio procent anställda på tidsbundna kontrakt!
Tidsbundna tjänster är något även Lektorsförbundet bekämpat en längre tid.
– Vid vissa universitet har man nu minskat på antalet visstidsanställda, men det återstår ännu mycket innan vi får situationen på en acceptabel nivå, säger Jan-Håkan Öberg.
Framåt sakta med säkert
Finland var det land i världen som först gav kvinnor möjlighet att väljas in i politiska församlingar. Och man införde kvinnlig rösträtt tidigare än Sverige.
De finländska universiteten och facken har jämställdhetsplaner och program, men hur går det då med takten?
– Sakta men säkert går det framåt, svarar Forskarförbundets Matilainen och påpekar att av förbundets medlemmar är idag uppemot 60 procent kvinnor.
– Lönefrågan är viktig för oss, men också frågan om hur kvinnor ska kunna förena forskning med barn och familj. Det finns en period där kvinnor är mer utsatta.
– Det handlar också mycket om attityder och upplysning. När vi haft möten med unga forskarstuderanden har kvinnor på fullt allvar frågat: ”Kan man ha familj och vara forskare?”.
SÖREN VIKTORSSON
