Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Förslag till självstyre i Norge och Finland

1 januari, 2003
Universitetsläraren

De nordiska grannländerna har kommit ett gott stycke på väg, när det gäller konkreta förslag på hur universitet och högskolor ska kunna få ökat självstyre.
Högskoleförbundet (SUHF) har inspirerats av de norska och finländska modellerna, vilka diskuterades på ett internt SUHF-seminarium i Stockholm nyligen.

Gustav Björkstrand, rektor vid Åbo Akademi, anser att svenska lärosäten måste driva frågorna om autonomi med större emfas. Lite finländsk sisu skulle inte skada!
I Finland väntas riksdagen inom kort besluta om att lärosätena får ta emot donationer och behålla de pengar de tjänar på till exempel uppdragsutbildning samt sluta avtal med mera. De skulle då slippa det statliga förvaltningssystemet och få disponera sina anslagsmedel efter eget gottfinnande.
– De externa uppdragen ökar i omfattning, vilket accentuerat frågan om autonomi, säger Gustav Björkstrand, rektor vid Åbo Akademi. De nya reglerna ska också göra det lättare att bilda bolag för att exempelvis kommersialisera nya forskningsrön.
Rektorsrådet i Finland har bildat en arbetsgrupp, där även utbildningsdeparte-mentet och förvaltningsdomstolen är representerade. Akademin och departementet är i stort sett eniga om tagen, liksom studenterna, och nytänkandet har ett brett politiskt stöd.
– Det är bara att hoppas att denna samförståndsanda även kommer att prägla den svenska debatten om ökat självstyre, menar Gustav Björkstrand.
– Ni borde vara lite mera optimistiska i Sverige och inte tro att det är omöjligt att få förändringar till stånd. Det går, bara man har goda argument och lite finländsk sisu.

Lärosätena får välja
I Norge blir det sannolikt så, att lärosätena får välja om de vill förbli förvalt-ningsmyndigheter – men med utökade befogenheter – eller ombildas till så kallade saerlovsselkap, en juridisk person som kan liknas vid en hybrid mellan ett statligt företag och en myndighet. Ytterst handlar frågan om vem som framdeles ska ha ”driftsansvaret” för utbildning och forskning, staten eller det enskilda lärosätet. Ett saerlovsselkap får ingå avtal, äga kapital, driva rättsprocesser och till och med börsnotera sig; kort sagt verka på marknadens villkor med de risker och möjligheter detta rymmer. Rektorerna vid norska universitet och högskolor är splittrade i sin syn på nyordningen: Några efterlyser tydliga riktlinjer, bland annat vad gäller avskrivningsregler och andra ekonomiska frågor, innan de tar ställning.
Ett antal tunga namn från den akademiska världen hade inför seminariet skriftligen belyst olika aspekter på ökat självstyre. Förslagen fungerade sedan som diskussionsunderlag. Två externa deltagare fanns bland skribenterna, landshövding Mats Svegfors och Svenska kyrkans jurist, Lars Friedner.

”Gör som kyrkan!”
Det mest radikala förslaget kom från Gustaf Lindencrona, rektor för Stockholms universitet. Han menade att Svenska kyrkans nuvarande associationsform –”registrerat trossamfund” – även skulle kunna stå modell för högskolevärlden.
– De associationsformer som redan fanns i samhället – till exempel föreningen – passade inte för kyrkan efter separationen från staten, berättar Lars Friedner. Det skapades därför ett nytt rättssubjekt för trossamfund, där de fritt får utöva sin verksamhet, utifrån sin självsyn. Kyrkan visar idag en annan självständighet än tidigare, tack vare nya organisationen. Till vissa delar kan associationsformen kanske också passa för högskolorna, även om skillnaderna är uppenbara när det gäller finansieringen.
Mats Svegfors menade att debatten är för polariserad; diskussionen förs utifrån ytterligheterna stat kontra marknad. Han förordade istället den professionellt styrda organisationen. Förebilden är läkarnas och juristernas sätt att arbeta, byggd på professionalism och god etisk hållning.
Flera deltagare ansåg att universitetens och högskolornas självstyre ska läggas fast i grundlagen och att man måste rensa ordentligt i regelrabatten. Lena Marcusson, prorektor vid Uppsala Universitet, vill att lärosätena ska fortsätta att vara förvaltningsmyndigheter men anser att regelsystemet måste anpassas till verkligheten, så att högskolorna får sluta avtal, bilda bolag/stiftelser och driva rättsprocesser.

Nya arbetsformer
Högskoleverket verkar anse att lärosätena redan har all den frihet de behöver.
– Högskoleförordningen och regeringens regleringsbrev innebär dock ofta att det i praktiken blir detaljstyrning, istället för resultat- och målstyrning, menar Bengt Karlsson, nytillträdd generalsekreterare för Högskoleförbundet, SUHF.
– Vi efterlyser därför både nya arbetsformer och ökad finansiell frihet. Autonomibegreppet har många bottnar och omfattar bland annat lärosätets och fakulteternas självstyre men också lärarnas självständighet. Innan vi för en debatt i vidare kretsar måste vi fortsätta den interna diskussionen och trimma argumenten för att kunna visa vilka konkreta fördelar en organisatorisk förändring ger och peka på problemen i dagens system. En privatisering tror jag inte på; skattebetalarna ska även framgent betala den svenska högskolan. Valet handlar istället om att behålla den nuvarande juridiska formen eller reformera den. Högskoleförbundet ska nu utse en arbetsgrupp som ska skissa på en modell för ökat självstyre.
– Förändringsprocessen kräver ödmjukhet och självkritik, menar Lars Ekholm, avgående generalsekreterare i Högskoleförbundet. Autonomi är inget man bara kan kräva, utan man måste förtjäna den. Vi måste också föra en ideologisk diskussion om universitetens och högskolornas roll i en modern demokrati.

CLAES-GÖRAN HANBERG

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Oskar MacGregor

kronikapuff-oskar

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv