Gerd och Gerhard Arfwedson har avslutat sina regelbundna yrkesliv utan att sluta arbeta. De kan i grunden sitt ämne, didaktiken, och brinner för lärares förbisedda yrkeskunnande. Samtalet tar hela tiden vägar långt bortom vad som denna artikel ska spegla.
En snabb kalkyl säger att de fortfarande arbetar halvtid.
– Det perfekta livet är fyra timmar i trädgården och fyra framför datorn, säger Gerd.
– Jag skulle nog hellre sitta och titta på tv. Men eftersom jag bor ihop med en som jobbar så dras jag med och det är kanske bra, klagar Gerhard knappast övertygande.
Passar i tiden
– Det har passat rätt i tiden. Åren kring pensionen hade vi somrarna fyllda med barn och barnbarn. Men när det nu börjar klinga av finns det plötsligt utrymme att fortsätta med det som varit både hobby och yrkesmässigt intresse. Vi har haft tur på flera sätt.
Även det tidigare sociala umgänget och abonnemanget på Operan har tjänat ut och ersatts med tillfälliga besök på den lokala puben på Blidö i Stockholms norra skärgård. Sällskapslivet lockar inte, musik kan de lyssna på hemma. De gillar att jobba.
Förutom att de delar på ett halvt lektorat vid Högskolan i Gävle är de forfarande engagerade vid Lärarhögskolan, där deras tidigare arbetsplats var utvecklingsenheten Didaktikcentrum. De arbetar också ibland vid Högskolan på Gotland och Musikhögskolan i Stockholm.
– Vid Lärarhögskolan föreläser vi bland annat i handledar- och didaktikutbildningar och leder en vetenskaplig grundkurs vid den kompletterande utbildningen för utländska lärare, KUL. Lärare från exempelvis Iran och Irak kommer från auktoritära skolsystem där man separerar pojkar och flickor och har en rigid familjebindning. Det blir en rejäl kulturchock och är en väldig utmaning för oss att försöka förklara den svenska demokratiska modellen, förklarar Gerd.
– Men vi lär oss verkligen mycket av det.
Framsynt prefekt
Vid Högskolan i Gävle leder de en kompe-tensutvecklingskurs för en didaktikgrupp med 21 lärarutbildare, från förskollärare till gymnasielärare, där deltagarnas samlade erfarenheter ska ställas mot befintliga teorier och till hösten mynna ut i en bok, ”Från praktik till teori”.
Ledare för gruppen är Åsa Morberg.
– Vi träffas två dagar i månaden. Övrig tid sitter Gerd och Gerhard hemma och skriver. Bland annat upptäckte de att några hade det lite svårt med en engelsk bok vi använde. Då översatte Gerd den till svenska.
– Det är oerhört stimulerande att arbeta med dem och jag är väldigt glad att vi här hade en framsynt prefekt, som insåg värdet i att anställa dem, säger Åsa Morberg.
– Det här är också ett sätt för dem att lämna vidare sina enorma kunskaper till nästa generation.
Detta nämner även Gerhard som menar att lärares kunskaper ofta inte kan fästas på papper, det kräver istället en seminariesituation där man utbyter erfarenheter.
De tar inte arbete från någon annan, därtill är ämnet för speciellt. Men det finns mer man kan ha en pensionär till, hävdar Gerhard.
– Nu finns en föreställning i den akademiska världen att man ska läsa på originalspråk vilket har både positiva och negativa sidor. I synnerhet för lågstatusgrupper en negativ. En vettig sysselsättning för pensionärer med lite språkvana är ju att översätta eller göra sammandrag av böcker som inte annars skulle bli översatta. Det kan göras hemma på kammaren på tider man väljer själv.
– Man kan också tänka sig att det behövs en genomgång av vilken litteratur som finns i ett visst ämne. Det passar jättebra för en pensionär som dessutom kanske redan har en bra överblick. Inget av dessa förslag tar jobbet från någon annan.
Mitt i steget
Gerhard lät nyligen renovera sin höft. Gerd ska göra något åt sin ena axel.
– Vårt motto är att alla kroppens delar ska ta slut samtidigt, skrattar de.
– Och sedan hoppas vi att vi fångas mitt i steget.
Fram till dess tänker de fortsätta att arbeta med det de tycker viktigt. I den takt och på den plats de själva väljer. Förmodligen nära trädgården.
– Jag skulle nog hellre sitta och titta på tv. Men eftersom jag bor ihop med en som jobbar så dras jag med och det är kanske bra, klagar Gerhard knappast övertygande.
Passar i tiden
– Det har passat rätt i tiden. Åren kring pensionen hade vi somrarna fyllda med barn och barnbarn. Men när det nu börjar klinga av finns det plötsligt utrymme att fortsätta med det som varit både hobby och yrkesmässigt intresse. Vi har haft tur på flera sätt.
Även det tidigare sociala umgänget och abonnemanget på Operan har tjänat ut och ersatts med tillfälliga besök på den lokala puben på Blidö i Stockholms norra skärgård. Sällskapslivet lockar inte, musik kan de lyssna på hemma. De gillar att jobba.
Förutom att de delar på ett halvt lektorat vid Högskolan i Gävle är de forfarande engagerade vid Lärarhögskolan, där deras tidigare arbetsplats var utvecklingsenheten Didaktikcentrum. De arbetar också ibland vid Högskolan på Gotland och Musikhögskolan i Stockholm.
– Vid Lärarhögskolan föreläser vi bland annat i handledar- och didaktikutbildningar och leder en vetenskaplig grundkurs vid den kompletterande utbildningen för utländska lärare, KUL. Lärare från exempelvis Iran och Irak kommer från auktoritära skolsystem där man separerar pojkar och flickor och har en rigid familjebindning. Det blir en rejäl kulturchock och är en väldig utmaning för oss att försöka förklara den svenska demokratiska modellen, förklarar Gerd.
– Men vi lär oss verkligen mycket av det.
Framsynt prefekt
Vid Högskolan i Gävle leder de en kompe-tensutvecklingskurs för en didaktikgrupp med 21 lärarutbildare, från förskollärare till gymnasielärare, där deltagarnas samlade erfarenheter ska ställas mot befintliga teorier och till hösten mynna ut i en bok, ”Från praktik till teori”.
Ledare för gruppen är Åsa Morberg.
– Vi träffas två dagar i månaden. Övrig tid sitter Gerd och Gerhard hemma och skriver. Bland annat upptäckte de att några hade det lite svårt med en engelsk bok vi använde. Då översatte Gerd den till svenska.
– Det är oerhört stimulerande att arbeta med dem och jag är väldigt glad att vi här hade en framsynt prefekt, som insåg värdet i att anställa dem, säger Åsa Morberg.
– Det här är också ett sätt för dem att lämna vidare sina enorma kunskaper till nästa generation.
Detta nämner även Gerhard som menar att lärares kunskaper ofta inte kan fästas på papper, det kräver istället en seminariesituation där man utbyter erfarenheter.
De tar inte arbete från någon annan, därtill är ämnet för speciellt. Men det finns mer man kan ha en pensionär till, hävdar Gerhard.
– Nu finns en föreställning i den akademiska världen att man ska läsa på originalspråk vilket har både positiva och negativa sidor. I synnerhet för lågstatusgrupper en negativ. En vettig sysselsättning för pensionärer med lite språkvana är ju att översätta eller göra sammandrag av böcker som inte annars skulle bli översatta. Det kan göras hemma på kammaren på tider man väljer själv.
– Man kan också tänka sig att det behövs en genomgång av vilken litteratur som finns i ett visst ämne. Det passar jättebra för en pensionär som dessutom kanske redan har en bra överblick. Inget av dessa förslag tar jobbet från någon annan.
Mitt i steget
Gerhard lät nyligen renovera sin höft. Gerd ska göra något åt sin ena axel.
– Vårt motto är att alla kroppens delar ska ta slut samtidigt, skrattar de.
– Och sedan hoppas vi att vi fångas mitt i steget.
Fram till dess tänker de fortsätta att arbeta med det de tycker viktigt. I den takt och på den plats de själva väljer. Förmodligen nära trädgården.
OVE WALL
ÄLDRE ARBETSKRAFT BEHÖVER FLEXIBILITET
Samtidigt som antalet pensionärer ökar blir det svårare för de arbetsaktiva att skrapa ihop till pensionerna. Det är ett stort problem. Det hela förvärras ytterligare av att långtidssjukskrivningarna, liksom förtidspensioneringarna, också ökar.
En lösning är att höja pensionsåldern. Men då måste man också på olika sätt få människor att stanna i arbetslivet.
Utredaren Bengt KÅ Johansson har i vår lämnat sin rapport om äldre i arbetslivet till Näringsdepartementet. Där föreslås ökad flexibilitet för att få fler att arbeta längre.
Attityden hos arbetsgivarna är också ett problem. Uppfattningen att äldre personer är svårare att samarbeta med och att de är känsligare för förändringar finns. Detta motsägs dock av professor Martin Ingvar vid kliniken för neurovetenskap vid Karolinska sjukhuset. I Trygghetsstiftelsens Nyhetsbrev (nr 3/2002) hävdar han istället att äldre hjärnor kräver lite mer än tidigare för att idas fortsätta arbeta.
Attitydproblemet är mindre i kunskapsföretag där erfarenhet och kunnighet värderas högre.
Högskoleverkets statistik för år 2000 visar att det fanns 132 lärare äldre än 65 år, i anställning vid landets högskolor och universitet.
De flesta, 69, var professorer, 34 var lektorer medan 29 var adjunkter.
