Varför tog du jobbet?
– SULF är en helt central aktör i sektorn och jag har märkt den enorma tyngd som organisationen har. Sedan är det egentligen en underdrift att jag brinner för frågorna. Jag sitter nu, inte bara som chef, utan också i olika typer av kollegiala organ som befordrings- och rekryteringsnämnder. Villkoren för den akademiska personalen är något jag verkligen brinner för, kan lite om och jag är intresserad av att det ska bli bra för så många som möjligt.
Vad vill du åstadkomma på SULF?
– Ett väl fungerande kansli. Det fungerar säkert bra nu men kan nog också vässas och bli en ännu bättre arbetsplats. Sedan naturligtvis att stötta förbundsordförande Sanna Wolk, förbundsstyrelsen och hela organisationen. Där kan man hoppas att den erfarenhet av sektorn och det nätverk som jag har kan hjälpa till. Jag efterträder Git Claesson Pipping, som var 16 år på posten, och känner både henne och hennes företrädare. Det är stora skor att fylla men jag ska göra mitt bästa.
Vilken är den viktigaste fackliga frågan, tycker du?
– Just nu är det nog akademisk frihet internationellt, som SULF har drivit på ett tydligt och bra sätt de senaste åren. Frågan har många facetter och nyanser och går att uppfatta på olika sätt. Men tittar jag på kollegor internationellt, så är det en påminnelse om hur det kan gå om man inte bevakar och bevarar den friheten.
