Regeringen ser ett växande behov av att öka mobiliteten mellan akademin och andra sektorer, genom att kombinera en tjänst som forskare och lärare med arbete inom sjukvård eller industri.
För att den sortens anställningar ska bli möjliga för fler föreslår regeringen därför att regleringen som avser förenade anställningar för specifika yrkeskategorier tas bort, hittills har det bara varit möjligt för lektorer och professorer.
SULF är positivt till förslaget.
– Vi har tillstyrkt förslaget om förenade anställningar, det kan vara inspirerande och ge nya forskningsfrågor, men vi understryker att det återstår väldigt mycket att diskutera, säger SULF:s samhällspolitiska chef Karin Åmossa.
En av de aspekter som Karin Åmossa tar upp när det gäller förenade anställningar är att två deltidsjobb tenderar att innebära mer än heltidsarbete.
– Forskning i sig är också så intensivt, det är lustfyllt att fördjupa sig och gräva vidare i sitt ämne vilket kanske inte passar för deltid. Och därmed finns den redan välkända risken att forskningen blir något man delvis utför på sin fritid.
Förenade anställningar finns redan inom vårdsektorn, vilket innebär självklar närhet till ett forskningsområde.
Samtidigt är det en återkommande svårighet för exempelvis läkare att i realiteten få tid till forskning, när slimmade vårdorganisationer kräver att patienterna prioriteras.
Karin Åmossa
Samhällspolitisk chef, SULF
– För ett bra utfall av förenade anställningar är det en fördel om man har sin forskning inom samma område som man är anställd, då har man nära till forskningens frågeställningar men i yrken som har med människor att göra, som vård och utbildning finns alltså risken att forskningen måste göras på ledig tid, säger Karin Åmossa.
Allmänt ser hon det som en förutsättning att man forskar på något som hänger ihop med den anställning man har på ett företag, för att den kunskapsöverföring som eftersträvas ska bli möjlig.
– Det kan ju inte vara meningen att en forskare ska ta ett jobb vilket som helst parallellt med en deltid vid lärosätet.
Hon påpekar att en viktig poäng med förenade anställningar är att företag genom att ha forskare anställda får mer kunskap om hur forskning fungerar, om forskares villkor.
– Det är väsentligt att företag respekterar den akademiska friheten och att forskare med två arbetsgivare inser att det kan uppstå problem med dubbla lojaliteter.
Det som måste diskuteras och klargöras i detalj är, enligt Karin Åmossa, praktiska och ekonomiska förutsättningar.
– Förenade anställningar kommer att kräva att avtal skrivs, mellan de två arbetsgivarna. Att få pensionsavsättning från två arbetsgivare för samma period kan bli krångligt och riskera lägre sammanlagd pension. Det går dock att lösa avtalsvägen men det beror också på vilken sektor vi pratar om, om det är en statlig eller privat anställning som kombineras med tjänsten vid ett lärosäte.
Förändringarna gällande förenade anställningar föreslås träda i kraft den 1 juli 2025.
I samma promemoria föreslogs en ändring i högskoleförordningen som innebär att tidsgränsen från doktorsexamen till anställning som biträdande lektor ska kunna ökas till sju år. Respektive lärosäte får bestämma vilken gräns som ska gälla inom ett ämnesområde.
Förändringen gällande tidsgränsen, som SULF sa nej till, trädde i kraft den 1 juli i år.
