Engagemanget i klimatfrågan växer bland forskare och börjar ta sig en alltmer organiserad form. Det märktes inte minst i fredags då flera demonstrationer arrangerades av forskare i samband med den globala klimatstrejken. Det handlar om att visa ungdomarna stöd, stötta vetenskapen och uppmana de egna lärosätena att jobba mer för att minska sin påverkan på klimatet.
I Uppsala gick ett demonstrationståg med cirka 150 SLU-anställda och studenter från Campus Ultuna in till Forumtorget som ligger mitt i staden. Det är en sträcka på drygt sex kilometer. Solen sken på demonstranterna som stämde in i Fridays for Future-ungdomarnas rop: ”Vad ska vi göra? Rädda klimatet! Vad ska vi göra? Rädda klimatet! När? Nu! När? Nu! När, när, när? Nu, nu, nu!”.
På plakaten stod det ”Lämna inte vår framtid åt SLU:mpen”, ”SLU:ta förstöra planeten” och ”take action”. Där fanns också plakat med mer politiska budskap och antikapitalistiska inslag.
Startade ”klimatgrupp” vid SLU
Karin Gerhardt, som forskar om hållbara livsmedelssystem vid SLU, tog initiativ till manifestationen. Hon tillbringade en del av sin semester i somras med att läsa på om klimatförändringarna.
– Jag blev mörkrädd när jag läste vad som händer i Amazonas och Arktis, men tänkte att det är bättre att försöka göra något än att ge upp. Vi har pratat om klimatförändringar i 30 år, men nu kommer det så nära, speciellt med torkan som var förra sommaren, säger hon.
När terminen började i augusti drog Karin Gerhardt ihop sina kollegor vid SLU och startade en ”klimatgrupp”. De skrev en debattartikel om att lärosätena behöver minska sin klimatpåverkan och visa att de själva tar vetenskapen på allvar och lyssnar på ungdomarna. 434 SLU-anställda skrev under artikeln som publicerades 20 september i Upsala nya tidning.
– Idén att anordna en demonstration hade jag redan i våras. Fridays for Future säger ”lyssna på forskningen”, och då tycker jag att det är bra om forskarna ställer upp för ungdomarna och visar att vi står bakom dem, våra egna barn. Sedan kom uppmaningen från Fridays for Future till vuxna att demonstrera just den här fredagen och då tänkte vi att vi gör det.
Demonstration – inte strejk
Från demonstrationståget hördes också rop med uppmaningar till det egna lärosätet. ”Gör något nu, SLU!”
– Vår klimatgrupp på SLU vill trycka på universitetet att exempelvis minska ner på onödiga resor, vi kan alla bli bättre på att dra ner på vårt klimatavtryck. Det är viktigt att vi själva lever som vi lär. Vi har en klimatpolicy, men det skulle kunna bli skarpare och tydligare, säger Karin Gerhardt.
Reaktionerna från universitetsledningen har inte varit så positiva som Karin Gerhardt och klimatgruppen förväntat sig. Hon tror att frågan kan uppfattas som för politisk och att det handlar om protester mot den egna huvudmannen, staten.
Hon är noga med att påpeka att det inte handlar om en strejk, utan en demonstration.
– De som går med i tåget får ta kompledigt eller semester.
Uppmaning till universiteten
På gräsmattan utanför Segerstedthuset, där ledningen för Uppsala universitet har sina kontor, samlades forskare och andra universitetsanställda för en lunchdemonstration. Här vände demonstranterna sina plakat och banderoller upp mot husets fönster.
Johan Brosché, forskare i freds- och konfliktforskning, var på plats med ett plakat med texten #Peace researchers for future.
– Kraven som vi demonstranter ställer oss bakom handlar om att Uppsala universitet ska accelerera sitt miljöarbete. Vi vill att universitetet ansluter sig till det klimatramverk som 36 andra lärosäten i Sverige är anslutna till, halverar sina utsläpp inom fem år för att nå nettoutsläpp 2030, och inför den handlingsplan som finns för hållbar utveckling och gör ambitiösa uppdateringar därutöver, säger han.
Kraven handlar exempelvis om att universitetet ska tänka om vad gäller hur man organiserar konferenser och workshoppar.
– Man kanske ska ersätta utlägg för tågresor men inte flygresor inom Sverige? Man kanske kunde utmana de andra universiteten och säga att nu tävlar vi här, vi kommer att minska våra utsläpp med 30 procent under en viss tidsperiod, vad säger ni om det i Lund, Stockholm och Göteborg? Så att det blir som tv-programmet Stadskampen, fast för klimatet.
Facebookgruppen Forskare för framtiden
Elisabeth Ekener, forskare vid KTH, var med och startade gruppen Forskare för framtiden på Facebook. Syftet med gruppen var fram till i fredags att samordna forskare inför manifestationerna till stöd för ungdomsrörelsen Fridays for Future, 27 september. Gruppen har över 1 000 medlemmar.
– Vi får se vad som händer framöver, om Facebookgruppen får en ny inriktning. Den är beskriven som en kommunikationspunkt för att engagerade forskare på olika orter ska hitta varandra, säger Elisabeth Ekener.
Hon har själv gått i flera av de klimatmarscher som Fridays for Future anordnat och där träffat på andra forskare. Hon berättar om bakgrunden till att gruppen Forskare för framtiden bildades.
– Vi ville samordna oss och tala med en mer enad röst, i stället för att bara stöta på varandra i folkvimlet. Forskare från olika lärosäten gick ut på sina respektive arbetsplatser och hörde efter vilka som var intresserade av att delta i manifestationerna.
Initiativet till manifestationerna och Facebookgruppen har vuxit fram bland forskarkollegorna, och är på KTH, liksom på SLU, inte förankrade hos lärosätets ledning.
– Ledningen säger varken bu eller bä om det som sker. Vi har frågat om KTH kan hjälpa oss med att skicka ut pressmeddelanden men det har de inte velat. Jag gissar att det är för politiskt känsligt. Ändå handlar det bara om att ställa sig bakom det forskningen säger, säger Elisabeth Ekener.
Hon tycker att forskare generellt har ett ansvar att engagera sig i klimatfrågan. Det vill säga även om man inte forskar inom klimat och meteorologi.
– Det är svårt att hitta någon forskningsdisciplin som inte har någon koppling till klimatet. Krisen vi står inför kommer att påverka alla delar av samhället. Då blir också all forskning i någon mån inblandad i det. Jag och andra forskare vid KTH är inte själva klimatforskare, men vi jobbar med frågor kring hållbara städer, hållbara transporter med mera. Jag jobbar med utvärderingsmetoder för hållbarhet, för att säkerställa effektivitet.
Forskare kan tolka åt allmänheten
Elisabeth Ekener menar också att man som forskare kan hjälpa allmänheten att tolka och förstå andra forskares resultat och slutsatser i forskningsrapporter.
– Vi forskare har ju en utbildning i forskningsmetodik och förstår bättre än genomsnittssvensken hur man förhåller sig till forskningens resultat. Folk tycker att den ena säger si och den andra säger så. Alla säger emot varandra och ingen fattar någonting. Man behöver inte vara forskare i ett specifikt ämne för att vara behjälplig för allmänheten att tolka och förstå forskningsresultat.
Elisabeth Ekener påpekar också att allting som man uttalar sig om, som handlar om vad som kommer att hända i framtiden, är behäftat med osäkerhet.
– Det gäller ju prognoser inom alla områden, om till exempel arbetslöshet och tillväxt. Om vi jobbar med prognoser i andra sammanhang, varför skulle vi inte ta resultaten från klimatmodelleringarna på allvar? Det är inget konstigt att modellerna bygger på antaganden och att de från år till år kan visa olika resultat. Det är ytterligare en kunskap som vi forskare kan bidra med, att förklara och öka förståelsen för hur man ska värdera och bedöma det som klimatrapporterna säger. Nästa år kan det komma ett nytt rön som visar på en annan utvecklingsbana och det är en del av forskningsprocessen att man omprövar och omprövar. Det innebär inte att det var något fel med att jobba utifrån det forskningen visade dagen innan, veckan innan eller året innan.