Fredrik Bondestam, verksam vid Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet, gav 2003 ut boken Könsmedveten pedagogik för universitets- och högskolelärare (se Universitetsläraren 14/2003). Boken är numera kurslitteratur på många högskolepedagogiska kurser och Fredrik Bondestam själv har de senaste två åren ofta föreläst om ämnet på olika lärosäten.
– På många håll finns ett stort intresse och en del kunskap, men problemet kvarstår, frågan har inte integrerats i konkret undervisning i nämnvärd utsträckning. Det är ett långsiktigt, trögt och många gånger paradoxalt arbete som kvarstår, säger han.
Enskilda lärares incitament för att införa ett genusperspektiv i sin undervisning bygger främst på egna erfarenheter.
– De ser i sin egen undervisning att det är ett problem att tjejer ofta är tysta på seminarier, att killar får högre betyg på c-uppsatser, eller att de som lärare hela tiden vet att allas lärande inte tillgodoses.
Tydliga direktiv måste till
Men Fredrik Bondestam anser att det incitamentet inte räcker för att åstadkomma en förändring.
– Det måste komma tydliga direktiv från Utbildningsdepartementet och Högskoleverket, gärna kopplade till ekonomiska sanktioner. Föreskrifterna ska kanske inte enbart vara i termer av genus – det är fortfarande relevant, men inte tillräckligt – utan även uttryckas som konkreta krav på att undervisning aktivt ska förhålla sig till, och förmedla kunskaper om, skillnad och makt.
PER-OLOF ELIASSON
