När Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina inleddes 24 februari 2022 bodde Yurii Orzikh med fru och två barn i Odessa, där han arbetade som jurist och forskare vid National University Odesa Law Academy. Familjen flydde till Moldavien, medan Yurii Orzikh blev kvar i Odessa. Han kontaktade kollegor runt om i Europa för att söka möjligheten att fortsätta sin forskning och undervisning i ett annat land.
– På Örebro universitet fanns en vilja att hitta lösningar snabbt och med respekt för situationen, säger han.
I oktober 2022 flyttade Yurii Orzikh till Sverige för att forska vid Örebro universitet. Ett par månader senare följde resten av familjen efter. Vi genomför intervjun på svenska, han ber om ursäkt för att den är lite knagglig. Han tycker språket är svårt, inte minst skiljer sig bokstäverna från ukrainskans kyrilliska alfabet. Ändå undervisar Yurii Orzikh nu i skatterätt på svenska – svensk skatterätt.
– Men det är en stor utmaning för mig. Jag måste förbereda mig jättemycket inför varje föreläsning eller seminarium.
Några gånger under intervjun kommer Yurii Orzikh in på nuvarande svårigheter i Ukraina, men avbryter sig själv. Det är svårt att prata om. Kvar i Ukraina finns Yuriis mamma, släkt och vänner.
– Jag har inte kunnat åka till Ukraina på många år. Jag saknar Ukraina, jag saknar min hemstad, mitt hemland.
”Jag saknar Ukraina, jag saknar min hemstad, mitt hemland.”
Yurii Orzikh
Sedan november är han fast anställd vid Örebro universitet där han projektleder Train4EU, som utbildar ukrainska jurister i EU-rätt. Projektet finansieras av Svenska institutet och sker i samarbete med flera ukrainska aktörer, däribland National University Odesa Law Academy.
– Det är jätteviktigt eftersom Ukraina rör sig närmare EU. Samtidigt ser vi fler gränsöverskridande ärenden på grund av migrationen. Vi vill bygga grundläggande kompetens som kan spridas vidare i det ukrainska rättssystemet.
Målet är att stärka rättssäkerheten i ärenden som rör Ukraina och EU, med förhoppningen att det ska kunna stå som modell för andra kandidatländer till EU. Deltagaransökningarna är många, men genomförandet är utmanande i och med Rysslands fortsatta attacker.
– Vi måste ta hänsyn till det i vårt projekt, säger Yurii Orzikh och berättar att bland annat är många av föreläsningarna inspelade för att kunna pausas vid behov.
Undervisning i krig
På plats i Odessa finns Yurii Orzikhs kollega Daria Minchenko. Hon är advokat, biträdande professor vid institutionen för civilrätt på National University Odesa Law Academy och avdelningschef för universitetets internationella relationer.
– Jag lämnade aldrig. Jag åkte aldrig någonstans ens för några månader eller några veckor. Jag har alltid stannat i Odessa, berättar Daria Minchenko.
Sedan Rysslands fullskaliga invasion har reaktionerna gått i olika stadier, säger hon. Efter den initiala paniken och förvirringen, började ukrainarna efter några månader inse att livet fortsätter, med arbete, forskning och studier. På universitetet i Odessa finns det gott om skyddsrum, vilket är en viktig orsak till att universitetets verksamhet kunnat fortgå.
– Det är självklart förståeligt att alla är rädda, föräldrar är rädda att skicka sina barn till universitetet eller till en annan stad. Men tiden går och studenterna har återvänt till föreläsningssalarna, vilket är en stor framgång. Det är väldigt viktigt att studenterna fortfarande studerar tillsammans, fortfarande pratar med varandra, träffar varandra.
Men utmaningarna för universitetet och dess 10 000 studenter är många. Det började med utegångsförbud nattetid, sedan kom störningarna i infrastrukturen. Elavbrotten är många, vilket påverkar tillgången till internet. Och så är det de återkommande flyglarmen och raketerna.
– När flyglarmen går måste vi stoppa lektionerna och gå till skyddsrummen och vänta tills allt är över. Detta stör såklart lärprocessen. Ibland kan man fortsätta föreläsningen där nere, men ibland är det svårt, berättar Daria Minchenko.
Hon säger att störningarna i infrastruktur och ljudandet av flyglarm är dagliga.
– Trots att luftförsvarssystemet fungerar så kan du inte känna dig trygg någonstans. För raketerna attackerar byggnader, de attackerar skolor, de attackerar sjukhus och allting. Du kan bli attackerad överallt och när som helst, så du behöver tänka på din egen säkerhet.
”När flyglarmen går måste vi stoppa lektionerna och gå till skyddsrummen och vänta tills allt är över. Detta stör såklart lärprocessen.”
Daria Minchenko
Två gånger har universitetet utsatts för attacker. Den första orsakade mindre skador på en av studentbostäderna.
– Den andra attacken var på ett av våra universitetscampus. Återigen orsakade det skador på fönstren och på taket. Några av klassrummen skadades på grund av att fönstren gick sönder, liksom dörrarna in till rummen. Det skedde bara förra året, men vi kunde återställa det.
Enligt Daria Minchenko är tillgången till mat och andra varor i Odessa god, däremot är inflationen hög. Trots allt så har hon aldrig övervägt att flytta, för henne är det viktigt att fortsätta bidra till landets fortlevnad – inte minst genom utbildningen av den yngre generationen.
– Jag vet inte hur jag ska förklara det, men kanske är varje människa unik. Vi är unika i våra omständigheter, i våra ekonomiska möjligheter, i vår familjesituation… Men vi är också olika mentalt.
Daria Minchenko återkommer hela tiden till att man inte vet hur mycket en människa kan anpassa sig till nya situationer.
– Människor kan leva även under krig. Det är konstigt att höra, speciellt för en person som aldrig har besökt Ukraina eller ett land i krig. Men människor kan bo där, överraskande, men ändå, landet existerar. Vi går till affärerna och köper smink och allt sådant.
På frågan om hur svenskar kan stötta Ukraina säger Daria Minchenko att alla först och främst hela tiden måste komma ihåg att det pågår ett krig i Europa. Från forskare och universitet efterfrågar hon möjligheter till forskningssamverkan och ger samarbetet med Örebro universitet som exempel.
– Vår forskning och vår kvalitet på utbildningen är faktiskt rätt bra. Och jag tror att vi kan vara till hjälp. Vi har något att bidra med.
När vi pratar om framtiden vill hon vara realistisk, Daria Minchenko vet att kriget inte kommer ta slut i morgon. På samma sätt som Yurii Orzikh ser hon ett medlemskap i Ukraina som vägen framåt. Ukraina måste anpassa sina lagar utifrån EU:s och ukrainarna måste lära sig om vad ett EU-medlemskap innebär.
– Därför har vi anpassat oss till situationen som vi lever i, men vi fortsätter fortfarande att arbeta. Vår regering och våra forskare arbetar intensivt för en EU-integration.
Grunden för återuppbyggnad
Inna Mykhalchenko på fackförbundet Trade Union of Education and Science Workers of Ukraine, TUESWU, berättar via mejl att majoriteten av deras ärenden i dag handlar om akuta, praktiska frågor i en tid av krig och krigslagar.
”Vårt främsta fokus är att säkra löner och anställningstrygghet för lärare och forskare trots krig och kronisk underfinansiering. Vi arbetar konsekvent för lagstadgade ersättningar och skydd och motverkar försök att flytta den ekonomiska bördan över på utbildningsanställda.”
Fackförbundet uppger att över 4 000 utbildningsinstitutioner skadats sedan krigets eskalering och hänvisar till uppgifter från ministeriet för utbildning och vetenskap om att 12 procent av Ukrainas forskare och universitetspersonal tvingats omlokalisera på grund av kriget.
”Även om det internationella samarbetet och integrationen i europeiska program har ökat, uppväger dessa positiva utvecklingar inte de strukturella förlusterna och de dagliga operativa utmaningar som ukrainska forskare står inför.”
Ukrainas högre utbildning är motståndskraftig, men verkar nu på gränsen av sin kapacitet, enligt facket. Särskilt påverkat är forskning som kräver fysisk närvaro i exempelvis ett laboratorium och tillgång till forskningsutrustning.
”Vi är uppriktigt tacksamma för våra internationella kollegers solidaritet. Under dessa år har det varit ett verkligt stöd – inte symboliskt – som har hjälpt ukrainska lärare och forskare att hålla ut.”
”Vi är uppriktigt tacksamma för våra internationella kollegers solidaritet.”
Inna Mykhalchenko
Facket uttrycker sin tacksamhet för de som fortsätter att arbeta under de extrema förhållanden som råder, samtidigt som de efterfrågar starkare investeringar i vetenskap som grund för Ukrainas återuppbyggnad.
”Vårt mål är enkelt men djupgående: att skydda människor, skydda systemet och säkerställa att ukrainsk utbildning och forskning kan återhämta sig och växa efter kriget.”
