När senaste forskningspropositionen presenterades 2021 blev det nästan 14 miljarder kronor till forskning under tre år. I ett brev daterat 26 april i år gav utbildningsminister Mats Persson (L) landets universitet och högskolor tillfälle att komma med inspel inför regeringens arbete med en ny proposition, som ska vara klar i höst. Efter att svarstiden nu gått ut är det tydligt vad som står överst på lärosätenas önskelistor om innehållet i propositionen: pengar.
Ja, när Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, sammanfattar sitt inspel till propositionen i sju punkter, handlar fem av dem om pengar. Andelen pengar som regeringen satsar på forskning behöver öka till 1,2 procent av bnp, basanslagen behöver växa och medfinansieringen måste slopas en gång för alla, skriver förbundet. Man beskriver vidare hur den långsiktiga finansieringen av forskningsinfrastruktur behöver förstärkas och betonar att ersättningsnivåerna måste bli högre inom samtliga utbildningsområden.
Att det krävs mer pengar för att Sverige ska kunna bli den ledande forskningsnation som regeringen efterfrågar, tycker också de flesta lärosätesrepresentanter som Universitetsläraren har intervjuat. I bara ett fåtal av de 34 remissvar som universitet och högskolor har skickat in låter man bli att uttryckligen skriva ut att basanslagen behöver bli större.
Basanslag urholkas
Carina Mallard, prorektor med ansvar för forskning vid Göteborgs universitet, är en av flera som beskriver hur basanslag urholkas som en följd av krav på medfinansiering.
– Det vore väldigt viktigt med långsiktighet och att kunna styra över vår forskningsfinansiering i relation till externa anslag, säger hon.
Urholkningsproblematiken är inte helt ny, beskriver lärosätena i sina remissvar. Carina Mallard anser att krav på medfinansiering från såväl statliga som externa finansiärer gör att lärosätena blir styrda, åtminstone till viss del.
– Hade vi ett större basanslag skulle man kunna få mer excellent forskning som kommer inifrån universitetet, säger hon.
Skillnad jämfört med andra länder
Högskolan Kristianstad målar i sitt remissvar upp en bild av hur basanslagen relativt sett har minskat under lång tid. Man betonar att det är stor skillnad mellan andelen basanslag och andelen konkurrensutsatta statliga forskningsmedel i Sverige jämfört med i andra framstående forskningsnationer. Som till exempel Schweiz, Danmark och Nederländerna.
– Vi behöver bryta en ganska ensidig trend där de som åtminstone för närvarande givet den senaste utredningen heter Vetenskapsrådet, Vinnova, Formas och Forte, har fått alltmer av kakan när det satsas på forskning och innovation, säger Tobias Grahn, verksamhetscontroller vid Högskolan Kristianstad.
”Vi behöver bryta en ganska ensidig trend där de som åtminstone för närvarande givet den senaste utredningen heter Vetenskapsrådet, Vinnova, Formas och Forte, har fått alltmer av kakan när det satsas på forskning och innovation.”
Tobias Grahn
I förrförra forskningspropositionen, från 2016, gick strax över hälften av de tillförda medlen till statliga forskningsråd. Motsvarande andel i den senaste propositionen var 75 procent, påpekar man i sitt inspel.
Besluten förflyttas till råden
När lärosätenas beroende av externa medel växer flyttas sakta men säkert de strategiska besluten över till forskningsråden, menar Tobias Grahn. Med krympande resurser får lärosätena också svårare att skapa långsiktiga förutsättningar för trygga anställningar.
– Dessutom är det ett ganska dyrt och ineffektivt system när våra forskare behöver lägga ner så mycket tid på att söka medel, säger Tobias Grahn.
Även Kungliga Tekniska högskolan, KTH, beskriver att det krävs en förändrad balans mellan basanslag och extern finansiering.
Det kan antingen ske genom en rejäl ökning av det förstnämnda eller genom en omfördelning av medel från de statliga forskningsfinansiärerna, menar man i sitt inspel.
– Vi ser att balansen blir värre och värre. Det accentueras sedan också av att ju mer externa anslag vi får, desto mer av basanslagen går till medfinansiering. Vilket då gör att vi inte kan bygga upp fakultet på det sätt som vi skulle önska, säger Annika Borgenstam, vicerektor för forskning vid KTH.
Hon skulle helst se att statliga finansiärer betalar för forskningsprojekt fullt ut och att kravet på medfinansiering tas bort.
Nödvändigt för långsiktighet
Ett annat lärosäte som betonar att en större andel av de tillgängliga resurserna behöver komma lärosätena till del är Södertörns högskola.
”Ökad basfinansiering är nödvändig för att kunna arbeta långsiktigt och uppnå excellens och såväl nationella som internationella forskningsgenomslag”, skriver man i sitt inspel. Grundforskning och långsiktiga samarbeten missgynnas av en för stor extern finansieringsdel. Dessutom påverkas ”behovet av omedelbar forskning kring särskilda händelser, samt intellektuellt risktagande”, poängterar Södertörns högskola.
Hur spridningen mellan basanslag och extern finansiering bör vara utformad har inte diskuterats i detalj, enligt Anna Maria Jönsson, vicerektor för forskning vid Södertörns högskola.
– Men varför inte åtminstone ta efter starka länder som Danmark och Nederländerna till exempel? Där är det lite omvänd fördelning mot här, och lärosätena har en större andel basanslag än externa anslag, säger hon.
Det finns alltså en bred enighet vid landets universitet och högskolor kring behovet av mer pengar och att man vill kunna förfoga över sina pengar på ett friare sätt.
Överens om akademisk frihet
Men lärosätena är också överens om annat som behöver förstärkas om Sverige ska kunna bli den framstående forskningsnation som regeringen eftersträvar. Till exempel den akademiska friheten.
När den nuvarande forskningspropositionen lades fram betonade den dåvarande regeringen att statens roll är att ”värna och främja” akademisk frihet.
Regeringen beskrev också att lärosätenas ”självbestämmande” redan har stärkts via ett antal reformer genom åren och att de redan har ”goda möjligheter att själva bestämma hur verksamheten ska läggas upp och hur resurser ska användas”.
I inspelen till kommande proposition – och i intervjuer med Universitetsläraren – nämner dock en rad lärosäten att det krävs ett komplett grundlagsskydd för den akademiska friheten.
”Trollfabriker ska inte styra”
SUHF betonar att ”varken dagspolitik, intressegrupperingar eller trollfabriker ska styra vad som får forskas på eller undervisas om”.
Hans Adolfsson, ordförande för SUHF, säger att lärosätenas institutionella autonomi och akademisk frihet är förutsättningar för att universitet och högskolor ska kunna sköta sitt uppdrag på ett trovärdigt sätt, och med god kvalitet.
– Men förutom att vi är i behov av ökad akademisk frihet är vi också beredda att ta det akademiska ansvar som vilar på oss, säger han.
I sina remissvar kopplar de flesta lärosäten på olika sätt akademisk frihet och autonomi till det tidigare nämnda behovet av mer pengar.
Anders Stenström, chef för forskning och innovation vid Högskolan i Borås, framhåller att mer rejäla basanslag skulle leda till stärkta befintliga forskningsmiljöer och ökade möjligheter till att hitta morgondagens miljöer.
– Vi vet ju kanske inte alltid exakt vilka de miljöerna är ännu, och det är något som vi i vårt resonemang inte tycker att man kan rikta fram. För oss går autonomi och akademisk frihet hand i hand. Det är lärosätena som bäst gör bedömningen var pengarna ska sättas in för att utveckla de excellenta miljöerna, säger Anders Stenström.
”För oss går autonomi och akademisk frihet hand i hand. Det är lärosätena som bäst gör bedömningen var pengarna ska sättas in för att utveckla de excellenta miljöerna.”
Anders Stenström
En obalans mellan externa medel och basanslag går därmed också ut över den akademiska friheten, påpekar han.
– I den förra regeringens forskningsproposition gjordes ganska stora satsningar på ökade basanslag. Men när det gick ännu mer pengar till de olika forskningsfinansiärerna blev balansen än mer snedvriden, säger Anders Stenström.
Ökade anslag senast
Rådande forskningsproposition, från 2021, innehöll en ökning av basanslagen motsvarande 900 miljoner kronor under 2024. Under 2021 var ökningen 720 miljoner, bortsett från ett tillfälligt anslag på en halv miljard till följd av coronapandemin.
Statliga Vetenskapsrådet fick strax över 1 miljard kronor per år. Samtidigt fick Vinnova 545 miljoner, Formas 257 miljoner och Forte 105 miljoner per år till och med 2024.
I en rapport från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, som kom tidigare i år konstaterar författaren Roger Svensson, docent i nationalekonomi, att de riktade satsningarna hos dessa fyra statliga forskningsfinansiärer har ökat över tid. Andelen öppna forskningsmedel låg på 29 procent 2021 och på 46 procent under 2005, enligt rapporten.
Rektorn: ”Mindre lärosäten hamnar i kläm”
Muriel Beser Hugosson, rektor vid Högskolan i Skövde, konstaterar att mindre lärosäten riskerar att hamna i kläm.
– Om mycket forskningsmedel går via forskningsfinansiärer är det finansiärerna som sätter agendan. Då väljer de ut vilka områden, men också vilka forskningsprojekt som får medel. Det fråntar lärosätena möjligheten att själva inrikta sin forskning. I stället blir lärosätet låst till vad som är populärt att forska på för tillfället, säger hon.
I och med medfinansieringskravet blir de mindre lärosätena dessutom ofta dubbelt bestraffade, som hon uttrycker det.
– De små lärosätena som får så mycket mindre forskningsanslag än de stora kan hamna i att man, trots att man har ett otroligt excellent forskningsprogram, måste tacka nej till nya forskningsmedel för att man inte kan medfinansiera. Det blir en begränsning i möjligheten att växa, säger Muriel Beser Hugosson.
”De små lärosätena som får så mycket mindre forskningsanslag än de stora kan hamna i att man, trots att man har ett otroligt excellent forskningsprogram, måste tacka nej till nya forskningsmedel för att man inte kan medfinansiera.”
Muriel Beser Hugosson
När det gäller autonomi finns det en fråga där de statliga lärosätena inte är riktigt lika eniga i sina inspel till den kommande propositionen, nämligen den om hur man bör organiseras.
Organisationsform diskuteras
Linköpings universitet skriver i sitt inspel att man vill utreda om ”nuvarande organisationsform” är lämplig för att tillgodose ”ökad självständighet” och samtidigt se över universitets och högskolors möjligheter att råda över sina tillgångar och resurser.
Uppsala universitet resonerar kring hur lärosätena lyder under samma regelverk som andra förvaltningsmyndigheter, där de sistnämnda till stor del sysslar med myndighetsutövning. Man påpekar att lärosätena har olika förutsättningar och inriktningar, men ”styrs på samma sätt”.
Ett annat lärosäte som lyfter fram organisationsformen i sitt remissvar är Kungliga Musikhögskolan. Där vill man se en utredning om en ”ny associationsform för de statliga lärosätena”.
– Med förvaltningsmyndighetsrollen kommer en massa saker som inte gagnar vår verksamhet och som därför inte gagnar studenten i slutänden. Personligen, även om det inte står i vårt remissyttrande, tycker jag man borde pröva att skapa en annan myndighetsform, säger Kersti Hedqvist, högskoledirektör vid Kungliga Musikhögskolan.
För tre år sedan var det fokus på frihet, framtid, kunskap och innovation när den dåvarande regeringen presenterade sin proposition. Kommande treårsperiod är det alltså excellens, innovation och internationalisering man vill lyfta fram.
Vill se översyn av migrationslagstiftningen
Kring det sistnämnda är lärosätena hyfsat eniga om åtminstone en sak: Det behövs en översyn av migrationslagstiftningen för att göra Sverige till ett attraktivt land för forskare, doktorander och studenter.
SUHF formulerar det kort och gott som att det måste bli enklare att få uppehållstillstånd i Sverige.
Högskolan i Jönköping lyfter fram att man har som mål att konkurrera på en ”global marknad”, både när det gäller utbildning och forskning. ”En grundförutsättning för att fortsätta med detta arbete är att det ska vara enkelt att ta emot studenter, doktorander och forskare från andra länder”, skriver man i sitt inspel.
Andra lärosäten beskriver långa handläggningstider och skärpta krav i migrationslagstiftningen som hinder för samarbeten och utbyten internationellt. Ett av dem är Malmö universitet, som framhåller att det finns problem kring forskares ”mobilitet”.
– Sedan är också den europeiska dimensionen viktig för oss. Vi vill ha en bra europeisk integration där svenska lärosäten har bra förutsättningar att arbeta med andra europeiska lärosäten och ta del av forskningsmedel på europeisk nivå, säger Josef Chaib, utredare vid Malmö universitet.
”Forskning är något väldigt internationellt”
Han önskar sig en politik inriktad på hur svenska universitet och högskolor bättre kan ta del av forskningsmedel genom EU-kommissionen och Europeiska forskningsrådet.
– I de här tiderna är det viktigt att slå fast att forskning är något väldigt internationellt och globalt till sin natur. Vi ser att länder tenderar att sluta sig lite och det är viktigt att Sverige inte gör det, så att forskning inte bara blir något instrumentellt för den nationella rollen utan att man stödjer och värnar ett internationellt samarbete.
Josef Chaib syftar till exempel på globala frågor som utveckling, bistånd, klimat och miljö.
– Vi beskriver det som att slå vakt om den internationella utblicken. Där är ju det här med medel till utvecklingsforskning som drogs in ett exempel på att gå i motsatt inriktning, säger han.
Problematiskt ansvar
Per Dannetun, rektorsråd för särskilda forskningsfrågor vid Linköpings universitet, tycker att det behövs en ”samlad motpart” när det kommer till internationalisering. Det är ett problem att ansvaret för internationalisering ligger på olika finansiärer, beskriver han.
– Vi står oss inte så bra när det gäller europeisk forskning i Sverige. Om det beror på att vi har för mycket pengar, att vi är för lata eller att vi tycker att det är komplicerat låter jag vara en fråga därhän, säger Per Dannetun.
Ett antal lärosäten väljer också att skriva fram sin syn på finansieringen av långsiktig forskningsinfrastruktur, som anläggningarna Max IV och ESS. Där önskas en direkt statlig finansiering.
Per Dannetun håller med, och tar upp hur plötsligt ökade elkostnader, som i vintras vid Max IV, får stor påverkan.
Nedprioriterad konstnärlig forskning
Flera konstnärliga lärosäten tar i sina inspel upp hur konstnärlig forskning upplevs som nedprioriterad. Anna Valtonen, rektor vid Konstfack, pekar på hur det inom svensk politik talas om STEM, samtidigt som det i andra länder snarare handlar om STEAM. Science, technology, engineering, arts and mathematics.
Anna Valtonen beskriver hur det konstnärliga inte är en aktivitet bara för sig självt. Utan också en del av samhällsutvecklingen. Konstfack vill därför starta ett innovationskontor.
– Vi söker strukturer för hur man kan få in det konstnärliga tänket i den nationella förnyelsekraften och i innovationstänket, säger hon.
Gedigen grundforskning är viktigt även inom konstområdet, påpekar hon.
– Utan den är det svårt att göra praktiska tillämpningar. I Sverige finns det väldigt lite grundforskning inom det konstnärliga fältet, något jag gärna skulle se att det blir ändring på, säger Anna Valtonen.
”I Sverige finns det väldigt lite grundforskning inom det konstnärliga fältet, något jag gärna skulle se att det blir ändring på.”
Anna Valtonen
Johannes Landgren, tillförordnad rektor vid Kungliga Musikhögskolan, menar att forskningspolitiken behöver innehålla en annorlunda syn på vad det konstnärliga bidrar med i ett kunskapsbyggande samhälle.
– I undervisnings-, forsknings- och utbildningspolitik hanteras i dag musiken och alla de estetiska ämnena ungefär som att det är jättetrevligt att folk får syssla med icke intellektuella aktiviteter och koppla av. Vi anser att musik är ett kunskapsbärande ämne som kan bidra och som är ett viktigt fundament i hela samhällets kunskapsbyggande, säger han.
Efterlyser gemensam proposition
Några lärosäten, däribland Mälardalens universitet, lyfter fram att propositionen borde fokusera på mer än forskning och innovation.
”Det skulle kännas bättre att få spela in till en gemensam forsknings- och utbildningsproposition. För högre utbildning och forskning hör ihop, det tror jag vi är överens om i alla möjliga andra sammanhang.”
Paul Pettersson
– Det skulle kännas bättre att få spela in till en gemensam forsknings- och utbildningsproposition. För högre utbildning och forskning hör ihop, det tror jag vi är överens om i alla möjliga andra sammanhang. Men det syns inte på propositionsnivå. Utbildning är viktig för forskningen och forskning är viktig för utbildningen, säger Paul Pettersson, vicerektor vid Mälardalens universitet.
Forskningspropositionen ska presenteras hösten 2024. Vilka av lärosätenas önskningar politikerna kommer att ge efter för återstår att se.
