Trots att den svenska modellen traditionellt bygger på en stark välfärdsstat i samverkan med breda och starka folkrörelser snarare än med filantroper, privata donationer och välgörenhet, finns det många stiftelser som finansierar just forskning i Sverige. Många stiftelser grundas av enskilda filantroper, ofta ekonomiskt framgångsrika män. Stiftelserna är en brokig skara och varierar i fråga om det förvaltade kapitalets storlek och avkastning, hur många anslag de delar ut, i vilken form de finansierar forskning och hur snäva de är vad gäller de områden de ger stöd åt. Processen för beslut ser lite olika ut, liksom sammansättningen av ledamöter i stiftelsernas styrelser.
Till skillnad från de statligt finansierade forskningsråden tillåter sig vissa privata stiftelser att ta ut svängarna och ge bidrag till mer nytänkande högriskprojekt. Samtidigt fungerar andra stiftelser ganska likt de stora offentliga anslagsgivarna, och utvärderar och beviljar ansökningar på ungefär samma sätt som dem.
Stiftelserna blir allt fler
Filip Wijkström är docent vid Handelshögskolan i Stockholm och forskar om idéburna organisationer, stiftelser och filantropi.
– Jämfört med filantropisk finansiering på områden som välfärd och kultur, som historiskt är mycket begränsad i Sverige, har vi i vårt samhälle tillåtit och sett positivt på finansieringen av just forskning via privata stiftelsemedel. Forskningsfinansiering via stiftelser har existerat i sin egen relativt gynnsamma bubbla, säger han.
Studier visar att stiftelserna i Sverige stadigt blir fler. Faktum är att många privata stiftelser som stödjer forskning vid svenska lärosäten är grundade relativt nyligen.
– Ett omförhandlat svenskt samhällskontrakt tycks i dag ge större utrymme för civilsamhället i bred mening. Och civilsamhället lutar i sin tur mer åt just filantropi nu, än vad det gjorde under andra halvan av 1900-talet, säger Filip Wijkström.
”Viktig potential”
Det går inte att säga om dessa förändringar i samhället är bra eller dåliga, utan att bli politisk. Men om vi medborgare i större utsträckning tycker att det är okej med ökad finansiering av gemensamma funktioner från privatpersoner och filantropiska organisationer, så påverkar det också forskningens förutsättningar.
– Jag tror att stiftelseväsendets roll när det gäller finansiering av forskning kommer – och bör – uppmärksammas alltmer framöver. Inte minst som en effekt av den viktiga potential som ligger i ett relativt vildvuxet system, med en stor mångfald av mindre aktörer som inte är lika hårt inbäddade i den statliga och politiskt kontrollerade finansieringen av akademin.
Filip Wijkström menar att stiftelser och andra filantropiska initiativ även fortsatt kommer att kunna erbjuda en mångfald av frizoner, rum för experiment och kompletterande alternativ till den dominerande formen av finansiering som kommer ur skattemedel som förmedlas via stat och offentlig sektor.
– Men det finns förstås också betydande risker och lockelser, även för privata stiftelser, att falla in i samma typer av bedömningar, rutiner och prioriteringsgrunder för sin verksamhet som de offentliga finansiärerna har anammat.
Utanför statsapparaten
Medel från privata forskningsstiftelser är fortfarande små jämfört med de resurser som kommer via olika former av stöd från staten och det offentliga. Sedan finns det också intressanta och viktiga fenomen som ligger i ett gränsland, till exempel de stiftelser som sattes upp med löntagarfondsmedel, som Stiftelsen för strategisk forskning, där regeringen och de statliga forskningsråden är med och bestämmer vilka som ska sitta i styrelsen.
Att en liten andel av verksamheten vid svenska lärosäten, via skattebefriade pengar från stiftelser, tillåts handla om annat än den kanske gjort om den finansierats av enbart offentliga medel, ser Filip Wijkström som något positivt.
– De privata finansiärerna och stiftelserna ligger formellt sett utanför statsapparaten, som ett alternativ i periferin eller marginalen, och kan genom detta öppna upp för andra frågor och ansatser än de som bedöms som viktiga ur ett statligt perspektiv.
Enligt Filip Wijkströms tes befinner vi oss i en omförhandling av samhällskontraktet när det gäller synen på privata samhälleliga insatser i stort.
– Vi går mot mindre av sociala rörelser och välfärdsstat och en förväntan om alltmer samhällsengagemang från civilsamhälle, näringsliv och filantroper. Där medmänsklighet verkar ersätta klasskamp, om vi ska spetsa till det. När vi som befolkning bedömer att välfärdsstaten inte räcker till ökar också acceptansen för privata donationer från de som har till de som inte har. Det är en både spännande och provocerande process som sakta skruvar sig in, säger han.
Insamlingar från allmänheten
Förutom stiftelser finns det privatpersoner, ideella föreningar och insamlingsorganisationer i civilsamhället som finansierar och stödjer forskning på våra lärosäten, till exempel genom att samla in pengar från allmänheten.
I en viktig organisation som Cancerfonden, som tillkom när folkrörelsemodellen stod som starkast i mitten av förra århundradet, var såväl Riksidrottsförbundet, Röda Korset, Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Kooperativa förbundet (KF) och Lantbrukarnas riksförbund (LRF) som TCO och LO med bland de första huvudmännen. Bland nya filantropiska initiativ är däremot inte klassiska folkrörelser lika framträdande.
Filip Wijkström tycker sig också se skillnader mellan gamla och nya filantroper.
– En ny generation finansmän ersätter möjligen tidigare generationers industribyggare. Eventuellt speglar det av sig i sådant som långsiktigheten i formerna för stiftelsernas finansiering. Kanske går vi i dag mot kortare projekt och mindre mot uppbyggnad av infrastruktur och inrättande av långsiktiga professurer? Det finns många frågor på det här området som det vore intressant att studera.
En stiftelse behöver ett stiftelseförordnande, exempelvis ett testamente eller donationsbrev, som förklarar stiftelsens ändamål och hur den ska skötas. Styrelsen eller förvaltaren ansvarar för att stiftelsen följer förordnandet och svarar för att stiftelsen delar ut tillgångar i enlighet med vad stiftaren har föreskrivit.
– Den som donerar pengar ska kunna lita på att pengarna också i framtiden faktiskt kommer att gå till det som de är avsedda för. Vissa kanske tycker att det hela är en konstig praktik, speciellt som donatorerna av naturliga skäl har varit – och fortfarande ofta är – välbärgade män ur klasser eller grupper i samhället som gissningsvis ligger politiskt längre till höger än genomsnittet. De stadgar som skrevs för 100 år sedan är kanske inte heller de mest moderna och progressiva sett ur dagens perspektiv. Lägger vi ihop alla dessa stadgar så kan vi nog se en snedvridning. Samtidigt är det stiftelsernas frihet som bidrar till mångfalden, säger Filip Wijkström.
Länsstyrelser har tillsynsansvar
Sju länsstyrelser (i Stockholm, Östergötland, Skåne, Västra Götaland, Dalarna, Västernorrland och Norrbotten) utför tillsyn över av alla stiftelser i Sverige. Maria Mossberg arbetar på enheten för stiftelsetillsyn på Länsstyrelsen i Stockholm, som ser över och ger stöd åt stiftelser med säte i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Gotlands och Västmanlands län.
– Vi ger stiftelser råd och upplysningar bland annat genom att svara på frågor, via telefon, e-post och vanlig post, om vad stiftelselagen säger och om hur länsstyrelsen handlägger olika typer av ärenden. Vi tillhandahåller också information och blanketter på länsstyrelsens hemsida, förklarar hon.
Vanliga fel är att stiftelser inte anmäler ändringar av styrelsens sammansättning, att styrelseledamöterna inte utses i enlighet med gällande lagstiftning eller stiftelseförordnandet, att styrelsen fattar beslut om ändring av stiftelsens föreskrifter i strid med vad som är föreskrivet i lag eller stiftelseförordnandet och att tillgångar inte utdelas i enlighet med vad förordnandet säger.
– Vi får många olika typer av frågor, exempelvis om hur stiftelseförordnanden ska tolkas, om regelverket avseende ändringar och upphävande av föreskrifter i stiftelseförordnandet, om placering och utdelning av stiftelsens tillgångar, vilka förutsättningar som behöver vara uppfyllda för att olika typer av tillstånd ska medges, frågor om stiftelsebildning och registrering, upplösning och avregistrering av stiftelser, säger Maria Mossberg.
