För att förhindra spridningen av coronaviruset har i princip all campusundervisning vid svenska lärosäten lagts på is. Lärosätena jobbar intensivt med att stötta lärarna i omställningen till onlineundervisning och har öppnat särskilda webbsidor, onlineforum och frågelådor på nätet.
Lärosätena samverkar också på olika sätt för att utbyta erfarenheter och lösa gemensamma problem.
– I och med att vi normalt har undervisning på campus och studenterna gillar campusundervisning är det säkert många, både lärare och studenter, som känner att de blir helt omtumlade, säger Jennifer Löfgreen, pedagogisk utvecklare vid Lunds universitet.
Hennes främsta råd till vilsna lärare är att inte sitta med sina problem själva utan byta erfarenheter och ta hjälp av varandra.
– Först och främst, prata om det här, det är ingen som känner lugn kring situationen. Det behöver inte vara så att man som lärare ska lösa den här situationen själv. Lunds universitet är överlag bra på är att uppmuntra diskussioner kring undervisning, och ser undervisning som en gemensam aktivitet. Lärare som har gemensamma prioriteringar och jobbar tillsammans i kurser och program ska prata med varandra.
Undervisning är en social aktivitet
Jennifer Löfgreen menar att kommunikation blir ännu mycket viktigare i den här akuta situationen. Dessutom påpekar hon att läraren inte får glömma att undervisning är en social aktivitet.
– Jag hoppas att lärarna inte säger: ”Jättebra, då kan du läsa boken och så hörs vi på tentan.” Utan att man verkligen anstränger sig att få in studenterna, ha regelbunden kontakt via nätet med studenterna och ge dem möjlighet att prata och reflektera kring upplevelsen som kommer med den här situationen. Det handlar inte bara om hur jag ska få ut mitt kursmaterial, utan också hur jag som lärare kan stödja studenterna genom hela den här processen.
Diskussion spelar viktig roll
En studiesituation är inte bara att plugga in vad som står i läroboken utan det är otroligt mycket mer.
– Man lär sig väldigt mycket genom att läsa kurslitteraturen och titta på undervisningsfilmer men man får inte glömma den viktiga rollen som diskussion spelar, som skrivande spelar, som olika typer av kommunikation spelar kring det man tar till sig. Det är viktigt att studenterna kan uttrycka det de tror sig ha förstått, så de får en känsla av hur mycket de faktiskt lärt sig.
Dessutom är det fråga om att bryta studenternas sociala isolering. En stor del av studentlivet är ju att träffa andra studenter. Studenterna ska även i den nya situationen inte sluta prata med varandra; de ska inte sitta hemma själva och vara isolerade.
– Om vi som lärare på Lunds universitet kan få studenterna att känna att de inte behöver röra sig ute mer än nödvändigt, utan kan ses på nätet och i första hand föra diskussioner online, är det i linje med det som regeringen rekommenderat för universitetsnivån.
Diskussionsforum kan lösa interaktion
Den sociala interaktionen kan läraren lösa på olika sätt.
– Till exempel kan man lägga allt i diskussionsforum där studenter och lärare kan skriva frågor och svar.
Fördelen med det är ju att då finns allt tillgängligt och läsbart i efterhand.
Men studenterna kommer nog att känna sig ganska ensamma om de bara har tillgång till skriftlig kommunikation.
– Det kan hjälpa om studenterna får se dig som lärare, att du till exempel öppnar ett Zoommöte. Med Zoom går det att göra undervisningen live så att studenterna kan vara med.
Distansundervisning har ofta låg genomströmning och Jennifer Löfgreen befarar att omställningen från campusundervisning inte kommer att gå smärtfritt.
– Även om vi pratar om universitetsstudenter som är vuxna människor som ska ta ett eget ansvar för sin utbildning så är det här en totalt ny upplevelse att tillämpa så mycket självdisciplin. Så vi kan inte förvänta oss att de bara byter sätt att studera utan problem. Hur hade jag själv som student reagerat om jag plötsligt hade varit tvungen att göra allt på nätet när jag varit van vid att interagera face-to-face?
Man får testa sig fram
Jennifer Löfgreen menar att lärarna i den här situationen måste testa sig fram.
– Exempelvis ska vi inte tappa seminariesituationen, bara för att vi inte kan göra det ansikte mot ansikte.
Ett seminarium med låt säga 20 studenter kan fungera väldigt bra när alla är i samma rum.
– Men online kan man tänka på olika alternativ. Man kan testa seminarium med alla studenter först, men tycker vi som grupp att det var svårt, kan man nästa gång testa med halva gruppen.
Den här processen anser Jennifer Löfgreen främjas av dialog.
– Jag har en förhoppning att studenterna är villiga att delta i processen och dela med sig av sina erfarenheter och den upplevelse de får. Och man behöver som lärare inte låtsas att man har stenkoll utan kan vara öppen mot studenterna med att det här är en utmaning för alla.
– Grundtanken är att man ska prata mycket om det, i olika sammanhang, med olika typer av människor och dela med sig av vad man upplever för att kunna hitta gemensamma lösningar som fungerar.
En sak i taget
Dessutom menar Jennifer Löfgreen att det bästa inte ska vara det godas fiende.
– Om jag ska göra en snabb växling till distansundervisning är det lätt att fastna i att jag ska granska en massa olika alternativ, för jag vill inte välja fel utan få den bästa metoden och de bästa verktygen från början.
Men det kan ta onödigt mycket tid, i stället bör man vara pragmatisk.
– Jag kan försöka hitta något som känns greppbart just nu och som jag kan testa. Och jag bör försöka att inte röra till det för mina studenter med för många olika saker, utan ta en sak i taget och se vad som händer.
– Vi kommer inte att kunna göra allting rätt från första början men vi kommer att lära oss väldigt mycket, säger Jennifer Löfgreen.
