Varje torsdagskväll i fem veckor har Rolf Lidskog, professor i sociologi vid Örebro universitet, träffats med deltagarna i studiecirkeln ”Att lära sig konsumera mindre – tillsammans”. Han forskar inom miljösociologi, miljöreglering och riskkommunikation så studiecirkelns tema ligger nära hans forskning, men kontrasterna har ändå varit stora mot vardagen på universitetet.
– På grundutbildningarna kan det ju vara flera hundra studenter och då är förutsättningarna förstås helt annorlunda. Det har varit roligt att få möjlighet att skapa situationer för gemensamt lärande i en liten grupp.
Rolf Lidskog
Professor i sociologi vid Örebro universitet
Sammanlagt deltog 19 personer i studiecirkeln, han själv inkluderad. De har bland annat skrivit konsumtionsdagbok och reflekterat över sina köpimpulser. Cirkeln arrangerades av studieförbundet Bilda, men materialet är framtaget inom ett forskningsprojekt vid Örebro universitet, och fritt för vem som helst att använda.
Det är forskaren Linn Rabe som har skrivit materialet, inom ramen för forskningsprojektet ”(O)hållbara livsstilar: sociala (o)möjligheter att konsumera mindre”, som leds av Magnus Boström. Projektet har visat att det kan vara svårt att minska sin konsumtion på egen hand eftersom konsumtionen är sammanflätad med våra sociala relationer: Är det till exempel okej att tacka nej till pappas 60-årsresa till Teneriffa för att man inte vill flyga? Kan man handla födelsedagspresenten till barnkalaset på second hand?
– Intervjustudien visar att det finns ett jättestort behov av att prata med andra om de här frågorna, men samtidigt att många inte vet hur. Därför passade det väldigt bra att göra ett studiecirkelsmaterial, säger Linn Rabe.
Linn Rabe
Forskare på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI
När man sätter ihop material till en studiecirkel baserat på forskning tycker hon att man ska tänka igenom vad det är, kopplat till forskningen, som är mest angeläget för människor i deras vardag.
– Det är inte säkert att det är just teoriutvecklingen som ska vara kärnan i studiecirkeln, förklarar hon.
Under karriären har hon klivit mellan forskarvärlden och den ideella sektorn. Hon har gjort olika typer av utbildningsmaterial, men aldrig tidigare ett studiecirkelsmaterial. Hon berättar att hon kände viss tveksamhet inför hur studiecirkeln skulle tas emot.
– Jag tänkte att studiecirklar kanske inte riktigt ligger i tiden. Studieförbunden får ju minskade anslag och folkhögskolor läggs ner. Samtidigt finns det en längtan efter demokratiska samtal och då passar studiecirkelns format fint.
Linn Rabe jobbar inte kvar vid Örebro universitet utan forskar numera vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI. Hon tror att det finns många forskningsprojekt som skulle kunna mynna ut i spännande studiecirklar, och tar området krisberedskap som exempel.
– Där tror jag att det finns både behov av och sug efter praktiskt och socialt lärande. Jag tror också att det generellt kan vara lite terapeutiskt att mötas och lära tillsammans. Det kan nog fylla många olika behov i vår samtid, som ju präglas av flera parallella kriser.
”Att lära sig konsumera mindre – tillsammans” vänder sig till allmänheten, och deltagarna går cirkeln på fritiden.
Men en studiecirkel kan också samla deltagare utifrån en viss yrkesroll. Så är det med studiecirklarna som hålls av Sällskapet för folkundervisningens befrämjande, SFUB, tillsammans med Lärarstiftelsen. Deras ”forskningscirklar” vänder sig till yrkesverksamma lärare, som får möjlighet att fördjupa sig i forskning och pröva nya arbetsmetoder tillsammans med forskare och elever.
Astrid Pettersson, professor emeritus vid Stockholms universitet, leder en forskningscirkel för lärare som vill bli bättre på att involvera sina elever i bedömningen.
– Om eleverna till exempel får rätta sitt eget prov utifrån bedömningsanvisningar och sedan jämföra med lärarens bedömning kan det hjälpa dem att se skillnader och hur de ska förbättra sina prestationer, säger hon.
Astrid Pettersson
Professor emeritus vid Stockholms universitet
Hon har en lång forskarkarriär bakom sig, och ser forskningscirkeln som en möjlighet att skapa konkret förändring kring en av sina viktigaste forskningsfrågor – bedömning. Deltagarna träffas löpande under ett års tid, med både fysiska och digitala möten. Mellan träffarna prövar lärarna tillsammans med sina elever olika bedömningsmetoder.
– En skillnad mot att undervisa på lärarutbildningen är att de här lärarna kommer in med mycket egen erfarenhet som de bidrar med till resten av gruppen, säger Astrid Pettersson.
För att en forskningscirkel ska bli bra tror hon att det är viktigt att skapa ett tillåtande klimat, så att deltagarna vågar testa olika tankar och idéer. Hon tror att formatet möjliggör ett lärande som går på djupet.
– En föreläsning blir lätt som ett tomtebloss. När den är över fortsätter vardagen. En forskningscirkel tror jag skapar mer varaktig förändring.
Lärarna som deltar i forskningscirklarna via SFUB och Lärarstiftelsen gör det under arbetstid och Astrid Pettersson är arvoderad i sin roll som ledare. Utöver att hon håller i träffarna har hon också skrivit studiecirkelns upplägg, i dialog med personalen vid SFUB.
Beroende på hur omfattande uppdraget som cirkelledare är kan man som universitetsanställd behöva stämma av engagemanget med sin arbetsgivare. Om det är att betrakta som en sidoverksamhet behöver det godkännas.
Rolf Lidskog ser sitt uppdrag som cirkelledare som en del av den tredje uppgiften.
– Samverkansuppdraget har alltid varit väldigt viktigt för mig. Jag tycker att vi forskare har ett stort ansvar att dela med oss av den kunskap vi tar fram.
Under kvällarna med studiecirkeln har han slagits av hur ovanligt det är att människor som inte känner varandra möts i lågmälda samtal. Han upplever en stark kontrast till den polarisering som präglar tonen i samhället, inte minst i sociala medier.
– Alla bara argumenterar mot varandra och försöker rättfärdiga sin sak, men i studiecirkeln är det tillåtet att visa att man inte har alla svar.
Lyckas med studiecirkeln
Linn Rabes, Rolf Lidskogs och Astrid Petterssons bästa tips:
- Jobba med praktiska övningar och vardagsnära frågeställningar för att hjälpa deltagarna att reflektera och dela sina erfarenheter.
- Cirkelledaren ska föra samtalet framåt genom att lyssna och ställa frågor, snarare än att hålla föreläsning.
- Det är viktigt med ett tillåtande klimat, så att deltagarna vågar prova tankar som inte är helt färdigtänkta.
- Tid för fika och småprat ger deltagarna chans att lära känna varandra och skapa en bra gruppkänsla.
